Ett nytt övervakningssamhälle?

”Hade fel mössa på Facebookbilden – blev av med jobbet.”
”Israelbloggare sparkad från Migrationsverket.”
”Bloggade nedsättande om McDonalds – fick sparken.”

Den senaste tiden har vi kunnat ta del av en rad berättelser i massmedia om hur anställda förlorat jobbet för att delar av deras liv finns tillgängligt på internet. En barnskötare bar en viss mössa på en bild på Facebook, och fick beskedet att han inte var välkommen tillbaka till förskolan där han hade arbetat som timanställd. Migrationsverket valde att degradera en av sina chefer för att han tydligt tagit ställning för Israel på sin privata blogg. En ung tjej som skrev nedsättande om sin arbetsplats McDonalds fick sparken. Det är inte svårt att hitta fler exempel.

Det har alltid funnits arbetsgivare som har varit intresserade av vad deras anställda gör utanför jobbet – speciellt om man går tillbaka till tiden före 70- och 80-talet. Men utvecklingen har i stort ändå gått mot en tydligare uppdelning mellan ”jobb” och ”fritid”. Frågan är om den trenden nu är på väg att vända. Vad betyder det i så fall för relationen mellan arbetsgivare och anställd?

Offentliganställda klarar sig ofta bra
När man tittar närmare på de historier som florerat i media kan man få intrycket att problemet trots allt inte är så stort. I flera av fallen som uppmärksammats den senaste tiden – där anställdas åsikter och privatliv ogillas av arbetsplatsens chefer – har nämligen den anställde till slut fått rätt gentemot arbetsgivaren.

”Israelbloggaren” – chefen på Migrationsverket – fick efter en dom i tingsrätten och ett uttalande av Justitieombudsmannen (JO) tillbaka sin anställning. Och den storm som blåste upp kring samma myndighet i somras efter en handläggares kommentarer på Facebook har nu lagt sig.
– Utredningen är nedlagd, konstaterar Susanne Andersson på fackförbundet ST, som organiserar anställda inom statlig förvaltning och myndigheter.

– Arbetsgivaren insåg väl att de inte hade så mycket att komma med. Vi har ju en brottsbalk som reglerar vad som är lagligt och inte, och så länge man inte överträder den har vi ju yttrandefrihet, säger hon.

Facket har tagit strid flera gånger de senaste åren när deras medlemmar hotats med uppsägning eller repressalier för saker de skrivit eller sagt på nätet. Till och med fallet med den bloggande Skånepolisen – nu uppsagd av Polisstyrelsen – som provocerat och upprört många kommer att drivas i Arbetsdomstolen (AD) av Polisförbundet.
– Vi har tittat på en del tidigare domar i AD som liknar det här fallet, och vi tror att vi har en god chans att få rätt, säger Lars Bergman, andre vice ordförande i Polisförbundet.

Arbetsgivarens möjligheter att säga upp eller förflytta en anställd för något hon har sagt utanför jobbet är i realiteten ganska kraftigt begränsad.

Om du jobbar inom den offentliga sektorn, vill säga.

Privatanställda saknar grundlagsskydd
Yttrande- och tryckfrihetsgrundlagarna ger individer skydd mot staten eller det allmänna. För dem som dessutom har fast anställning och är med i facket är ens privatliv ganska väl skyddat från chefer och arbetsgivares misstycke. Men privatanställda har inte samma rättigheter.

– Det enda du som anställd i det privata har nu är en lojalitetsplikt som har rötter långt tillbaka i tiden och är jävligt hård, om jag får uttrycka mig så, säger Sofie Rhenström, jurist på LO.

”Lojalitetsplikten”, som inte är en tydligt formulerad lag utan en automatisk, oskriven del av en anställning, går enkelt uttryckt ut på att arbetstagaren skall vara lojal mot sin arbetsgivare. Som anställd får man inte göra något som syftar till att skada eller försvåra arbetsgivarens verksamhet. Man är också skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget, och undvika lägen där det kan uppstå en intressekonflikt.

Lojalitetsplikten har som sagt gamla rötter. I dag, när en allt större del av vårt liv finns lättillgängligt några knapptryck bort, när det är lättare än någonsin för en arbetsgivare att ta reda på vad hans anställda har för sig på fritiden – kan det finnas skäl att stärka skyddet också för privatanställda?

Företagen kollar upp jobbsökande på nätet
Redan innan man är anställd kan ens privatliv vara intressant för en arbetsgivare. Idag gör de flesta företag bakgrundskontroller på personer de överväger att anställa, och det blir allt vanligare att kolla upp jobbkandidater på nätet. En fjärdedel av alla arbetsgivare som gör någon form av bakgrundskoll använder Google eller andra sökmotorer, och tio procent uppger att de aktivt använder sociala medier som bloggar, Twitter eller Facebook för att kolla upp hågade jobbaspiranter. Det är en kraftig ökning på bara två år. Allt enligt en färsk undersökning från Stockholms Handelskammare.

Av de företag som tycker att det spelar någon roll att en sökande skriver på en egen blogg svarar en mycket stor majoritet att det påverkar kandidatens chanser att få jobbet negativt.

Ett annorlunda övervakningssamhälle?
När debattens vågor gick höga inför omröstningen om FRA användes ordet ”övervakningssamhälle” flitigt för att beskriva konsekvenserna av den nya lagstiftningen. Men om vi kan förlora jobbet för något vi har sagt till våra vänner på Facebook; om vi redan innan vi söker ett jobb börjar oroa oss för vad det kan finnas för pinsamma bilder på oss ute på nätet, är inte det också en form av övervakning? I det här fallet är vi inte påpassade av staten, utan av våra arbetsgivare – och av oss själva? Också på fritiden börjar vi se på oss med chefens ögon.

Sofie Rhenström, jurist på LO, är oroad över utvecklingen.
– Vi är på väg tillbaka till husbondesamhället igen. Facket har slitit som djur för att vi bara skall vara ägda av arbetsgivarna åtta timmar om dagen, men nu blir vi alltmer ägda under resten av dygnet också.

Statsvetare och andra bedömare menar ofta att saker som integritet, övervakning och intellektuell äganderätt är en ny sorts politiska frågor som går bortom den höger-vänsterskala som dominerat svensk politik under lång tid. Men åtminstone en del av informationssamhällets nya konflikter verkar handla om relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare. Hur svarar arbetarpartierna – gamla som nya – på det?

Fotnot: Dagens Arena har försökt komma i kontakt med Svenskt Näringsliv för en kommentar, men på grund av semesterledighet har inte de sökta personerna gått att nå.