Recension Hatets hjärta är en noir-deckare om klass och rasism, och omöjlig att lägga ifrån sig skriver Jesper Bengtsson.
Jag har länge tänkte att den amerikanske författaren Dennis Lehanes böcker borde vara obligatorisk läsning på alla kurser i kreativt skrivande. Han skriver rak och konscis prosa, oftast i noir-genren, men lyckas alltid förmedla hyllmeter av undertext.
För svenska läsare är han kanske mest känd för filmatiseringarna av hans böcker Shutter Island och Mystic River, men han slog igenom för 30 år sedan med en serie om deckarparet Patrik Kenzie och Angela Gennaro. Ett par av dem har också filmatiserats. Där var utgångspunkten alltid Southie, ett vitt, fattigt arbetarklassområde i södra Boston befolkat av irländska katoliker. Lehane växte själv upp där.
I sin nya bok, Hatets hjärta (Small Mercies) tar han klassperspektivet, vrider det fem varv och pressar ur sig en rasande berättelse om en kvinna, Mary Pat, som förlorat hela sin familj till våldet och knarket, som, det lyser på i stort sett varja sida, är ett resultat av just klassklyftorna, korruptionen och den kriminalitet de göder.
Mary Pat är rasist. Alla i hennes omgivning är rasister. Berättelsen utspelar sig 1974 när Bostons politiker just bestämt att elever från skolorna i segregerade områden ska bussas till skolor i andra områden.
Protesterna blir enorma. Irländarna vänder sin vrede över sakernas tillstånd mot de fattiga svarta.
Lehane tar tveklöst människors parti mot den kostymklädda överheten i sina villaområden, kontor och restauranger, och han låter alternativet till rasismen, tanken att det kanske inte är de svarta som är ”problemet”, lysa igenom i inre monologer och Mary Pats möten med personer som valt en annan väg. Det blir som glimtar av hopp. Som berättande är det galet effektivt, och så långt ifrån plakattext man kan komma.
Lehane visar upp tillvaron. Han värderar den inte. Det får läsaren göra.
Men mest av allt är detta en kriminalroman. Med Mary Pats sökande efter sin dotter, och polisen Bobby Coynes försök att lösa ett mord på en ung svart man i de vitas område.
Coyne kommer från en annan del av Boston, även den arbetarklass. Han betraktar invånarna i Southie som en främmande stam. Alla känner alla. Alla är vänliga. Tills de inte är det längre.
Lehane har ett driv i språket som gör att man känner sina egna nackmuskler spännas och näven knytas av frustration.
Hatets hjärta är en bok att läsa.
Ingen, jag säger ingen, kan lägga den ifrån sig oberörd.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
