Film ”Min mormors miljoner” speglar de dilemman de flesta av oss brottas med när det gäller förhållandet till våra släktingar. Det skriver Jon Andersson som har sett den thailändska dramakomedin som har premiär på fredag.
När 79-åriga Mengju (Usha ”Taew” Seamkhum) drabbas av cancer blir familjemedlemmarna plötsligt väldigt intresserade av att ta hand om den gamla kvinnan. Men det är inte välvilja utan girighet som ligger bakom deras intresse för den äldre släktingen. Mengju är trots allt ägare till ett hus som är värt en hel del pengar.
Känslomässigt engagerad
Vem ska få ärva huset? Den slarvige sonen Soei (Pongsatorn ”Phuak” Jongwilas) som ständigt lånar pengar av mamman, den välbärgade och ordentlige äldste sonen Kiang (Sanya ”Duu” Kunakorn) eller den omhändertagande dottern Sew (Sarinrat ”Jear” Thomas)? Allra mest idog i att vinna Mengjus gunst är dock sonsonen M (Putthipong Assaratanaku). M har hoppat av universitetsstudierna för att satsa på en karriär som tv-spelsstreamer. Allt för att hitta en genväg till rikedom och berömmelse. När mormodern blir sjuk dyker en ny möjlighet upp för M att nå sitt mål. M väljer till och med att flytta in hos mormodern för att visa sin hängivenhet i hoppet om att bli den lycklige arvingen.
Grundberättelsen är knappast unik. Mormodern och sonsonen kommer inte överens särskilt väl överens i början. När M försöker hjälpa sin mormor blir det ofta fel. Efter ett tag byggs dock ett band mellan dem. Samtidigt är det svårt att veta om M:s välvilja mot mormodern är genuin eller om han fortfarande bara är ute efter pengarna som en försäljning av huset kan ge. Men trots det välbekanta mönstret, eller kanske just på grund av att filmen är gjord enligt en formel som funkar, blir vi allt mer känslomässigt engagerade i karaktärerna.
Hjärtevärmande ögonblick
Filmen har gjort stor succé i hemlandet sedan premiären i våras och har dragit in över 80 miljoner kronor i publikintäkter världen över. Det är inte svårt att förstå varför. ”Min mormors miljoner” speglar de dilemman de flesta av oss brottas med när det gäller förhållandet till våra släktingar. Det behöver inte ha varit ett miljonarv involverat för att vi ska känna igen oss i de situationer karaktärerna går igenom och känna empati för både M och hans mormor.
Halvvägs in i filmen känns mönstret i berättelsen lite väl förutsägbart men det rättar upp sig i slutet, då vi bjuds på både överraskningar och hjärtevärmande ögonblick. Det högklassiga samspelet mellan Usha ”Taew” Seamkhum som farmodern Mengju och Putthipong Assaratanaku som sonsonen M bidrar också till göra ”Min mormors miljoner” till en mycket sevärd film.
Varför inte ta med dig din mormor eller sonson och se filmen nu i helgen? Jag tror att ni skulle gilla den båda två.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
