Fyra personer har nominerats till LO-ordförande. Varför vill de ta över klubban, och vad vill de göra med facklig-politisk samverkan?
Den 20 december var det inofficiellt nomineringsstopp vad gäller vem som ska ta över som ordförande i LO. Som bekant har fyra personer nominerats och tackat ja. Dagens Arena ställde två frågor till dem:
1. Varför vill du bli LO-ordförande?
2. Hur ska samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna se ut?
Tobias Baudin, förste vice förbundsordförande Kommunal:
1. Jag vill vara med och ta LO in i framtiden. Vi behöver förändra vårt arbetssätt, bli mer av en opinionsbildande organisation och påverka de som sitter på den politiska makten. Jag tror att LO måste bli mer politiskt utan att bli partipolitiskt.
2. Jag tror på facklig-politisk samverkan, och att den ska fortsätta. LO-medlemmar tjänar på en sådan samverkan eftersom många av deras frågor ofta avgörs politiskt och inte genom kollektivavtal. Vi ska inte vara rädda för att ha andra förslag än Socialdemokraterna på hur politiken ska utformas. Jag tror att Socialdemokraternas politik mår bra av en sådan dynamik. Dessutom är det viktigt för trovärdigheten för facklig-politisk samverkan.
Helén Pettersson, riksdagsledamot (S):
1. Därför att jag tror att jag skulle göra ett bra jobb. När jag fick frågan innebar det en så otroligt spännande utmaning, att det för mig är omöjligt att säga nej.
2. Jag tycker att det ska vara fortsatt starkt och att det gärna kan stärkas. Det har funnits mer att önska under en lång period. LO behöver vara starkare i den politiska debatten och påverka mer. Och då är Socialdemokraterna det parti som LO främst ska påverka.
Jan-Henrik Sandberg, förbundsordförande Pappers:
1. Jag tror att jag vore en lämplig person för uppdraget. Jag är en stabil, lugn och saklig person. Själv tycker jag att jag har fungerat bra i min nuvarande roll. Att leda LO är förstås ett mer omfattande uppdrag, men av samma art. Jag är väl kvalificerad utifrån vad jag tidigare har uträttat. Det verkar som om andra tycker det också.
2. Rent allmänt tycker jag att det ska finnas en facklig-politisk samverkan. De två organisationerna har en ideologisk gemenskap. Det spelar ingen roll om väljarstödet för Socialdemokraterna sviker, den ideologiska kopplingen motiverar samverkan. Sedan är det ett problem om LO:s medlemmar i mindre utsträckning röstar på Socialdemokraterna. Man måste arbeta för att utveckla samverkan så att den fungerar även i ett läge då Socialdemokraterna tappar väljare och LO-förbund tappar medlemmar.
Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande ABF:
1. Jag tycker att det skulle vara ett roligt och spännande uppdrag. Jag tror att min kompetens kan utveckla den fackliga rörelsen framåt. Jag vill bidra till att förändra LO så att LO även i framtiden blir en av de bästa fackföreningarna i världen. När IF Metall ställde frågan till mig var det omöjligt att säga nej.
2. Facklig-politisk samverkan är inte lika kontroversiellt för oss som är aktiva i facket, som för alla som bevakar facket. Vi är ju sprungna ur samma rörelse. Men jag tror att det behövs en större och hårdare debatt mellan den fackliga och den politiska delen av arbetarrörelsen. Vi har kommit väl nära varandra de senaste åren. Tidigare kunde det finnas ett mer spänt läge, något som gav bra avvägningar och kompromisser. I dag finns inte samma debatt, och därför inte samma möjlighet att hitta bättre lösningar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
