Eric Sundström: Ett nytt klocktorn – brick by brick

Tänk vilken skillnad ett valår och lite alliansbråk kan göra. Eric Sundström beskriver M-politik i fem steg.

Tycker du att politisk makt ska användas till att lura såväl vänner som opposition, cyniskt förstöra för att sedan bygga upp, undfly ansvar och slutligen hoppas att en ursäkt i tv ska räcka för att allt ska vara glömt? Då är det dags att göra karriär inom Stockholmsmoderaterna!

Steg ett: Lura andra politiker. För fyra år sedan pratade Kristina Alvendal (M), dåvarande stadsbyggnadsborgarråd, om ett klockhus vid Norra station i Stockholm. Området byggs om – projektet kallas Hagastaden – men till Stockholms stads kommunstyrelse hade Alvendal ett tydligt besked: ”Klockhuset ryms inte inom stadsdelens nya plan. Själva klocktornet kan dock sparas och bör bevaras på lämplig plats inom planområdet”.

I fullmäktiges detaljplanebeslut för området angavs att byggnaden skulle bevaras eller flyttas till annan närliggande plats. Därmed trodde oppositionen och Folkpartiet – som har haft en viss klockarkärlek till tornet – att det skulle bevaras.

Steg två: Riv ändå, skyll på byråkrater. På självaste Alla hjärtans dag 2014 revs det populära tornet trots allt. Det nya stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius (M) hade en märklig ursäkt: Ingen av stadens förvaltningar kan hjälpa mig med tornet! ”Jag kan inte bara säga åt en förvaltning att ta hand om det”, sa Kevius.

Den som tragglade sig igenom ett par lektioner i samhällskunskap på gymnasiet vet dock att hela idén med att vi medborgare väljer politiker – demokrati, med ett högtidligt ord – är att politikerna fattar beslut som förvaltningarna sedan genomför.

Steg tre: Ändra dig. Att riva ett populärt torn i en stad där fem bokstäver – Klara – framkallar bilder av en stad som försvann blir besvärande när vanliga väljare börjar klaga under ett valår. Samtidigt har det varit gnälligt mellan moderater och folkpartister i Stadshuset där bland annat strider om en ny bandyhall i Tallkrogen skapar dålig stämning.

Till slut var en ren mediefejd mellan folkpartister och moderater i Stockholm under uppsegling. Moderatlösning: Ett köttben i tegel till folkpartisterna.

Steg fyra: Be om ursäkt, hitta en förvaltning du styr över. I går kom så beskedet om att tornet ska byggas upp trots allt. I ett surrealistiskt inslag i ABC berättade Regina Kevius (M) att ”man kan alltid lära sig en hel del av detta, vi har agerat ingenjörsmässigt”. Den som har sett bilder på när tornet jämnas med marken kan också konstatera att det inte är något fel på stadens ingenjörskonster.

Utmaningen för Kevius blir i stället att hitta en förvaltning som kan ta ansvar för att bygga upp tornet. För tidigare kunde hon ju inte ”bara säga åt en förvaltning att ta hand om det”. Men det går tydligen nu! Tänk vilken skillnad som ett valår och lite alliansbråk kan göra.

Steg fem: Köp tillbaka tegelstenarna på Blocket. När Klockhuset var rivet annonserades det ut på Blocket. Jo, det är sant! Priset för de handslagna gamla tegelstenarna är 16 kronor styck och totalt handlar det om 1 350 000 köttben tegelstenar. Dock utlovas paketpris vid större inköp.

Att återställa Klocktornet lär kosta minst 12 miljoner kronor och turerna föranleder flera viktiga frågor:

– Hur ska stockholmarna kunna lita på att politiskt fattade beslut efterlevs så länge Moderaterna styr?

– Hur fungerar samarbetet mellan Moderaterna och Folkpartiet i Stadshuset?

– Har Regina Kevius (M) koll på sitt politiska fögderi? Notera att för bara några dagar sedan riktade JO allvarlig kritik mot Kevius närmaste man i en helt annan fråga.

– Vad blir den slutgiltiga merkostnaden för skattebetalarna?

– Kommer låten ”Another brick in the wall” spelas under festen i samband med Moderaternas pågående ”Sverigemöte” i Göteborg?

S i Stockholm har redan bett stadens revisorskollegium att utreda tegelhaveriet. Det är det minsta som kan begäras efter en surrealistisk tegelhärva där ett nytt torn nu måste finansieras brick by brick krona för krona.