M-strategerna vet att valet troligen är förlorat. Smutskastningskampanjen handlar snarare om den brända jordens taktik. Genom att smutsa ned de rödgröna ska Löfvens segermarginal bli mindre.
I går släppte en moderat riksdagsledamot en brun testballong om att förbjuda tiggeri på DN-debatt. I dag avslöjar Expressen förtjänstfullt att M planerar en dyr, smutsig och negativ kampanj. Varför? Svaret är enkelt: Även moderater kan läsa opinionsmätningar.
Om inte valrörelsens sömniga och fastlåsta dynamik förändras kommer Stefan Löfven att bli statsminister. Genom en negativ kampanj med udden riktad mot Löfven och de rödgröna vill M dels mobilisera missnöjda alliansväljare och dels skrämma mittenväljarna.
Kommer kampanjen att lyckas? Kanske till viss del. M-strategerna vet att valet troligen är förlorat. Kampanjen handlar snarare om den brända jordens taktik. Genom att smutsa ned de rödgröna ska Löfvens segermarginal bli mindre. En snårig parlamentarisk situation, i vilken Löfven får regera i minoritet, bäddar för en snabbare återkomst för de borgerliga. Kanske med stöd av SD, vilket med tanke på gårdagens tiggeriutspel kan vara ett alternativ som M dessvärre överväger mer seriöst än tidigare.
Konflikt och kontrast är en viktig del av ett levande politiskt samtal. Den som likt undertecknad har en bokhylla full med litteratur om the art of negative campaigning måste dock göra en rad sakliga invändningar mot Moderaternas kampanj.
Ljug inte. Om ditt budskap bygger på uppenbara osanningar är risken att debatten börjar handla om din egen hederlighet. Du framstår som en simpel lögnare. M hävdar bland annat att nio nya tunnelbanestationer inte kommer att byggas om de rödgröna vinner valet. Men det är M som länge har motsatt sig en t-baneutbyggnad. Samtliga rödgröna partier vill bygga ut t-banan.
En annan affisch påstår att ”140 000 nya bostäder kan hälsa hem”. Men samtliga rödgröna partier vill öka bostadsbyggandet. Det är snarare M som bör förklara hur de kunde lova 4 100 nya studentbostäder för fyra år sedan, när bara 162 har färdigställts. M-budskapen är alldeles för långt från sanningen.
Myntet har två sidor. Om du bestämmer dig för att bedriva en kraftfull negativ kampanj, som M nu ska göra, bör den fungera som komplement till en positiv berättelse. ”Vi vill föra Sverige i den här riktningen, men titta vad våra motståndare vill göra!”.
Ett exempel är USA:s president Obamas återvalskampanj 2012. Kampanjens övergripande budskap var ”Forward”, ett begrepp som rymmer en ödmjukhet. Obama hade börjat föra USA i en ny riktning, men var medveten om att många problem (som svag ekonomi och hög arbetslöshet) ännu oroade amerikanerna. Den nya riktningen var fastslagen, men målet inte var uppnått – och det fanns en motsats. Bakåt till Mitt Romney och Republikanerna som hade en syn på ekonomin från 1920-talet, en syn på kvinnor från 1950-talet och en utrikespolitisk världsbild från 1980-talet.
Utifrån det övergripande budskapet kunde Obamakampanjen vara fruktansvärt hård mot Republikerna i allmänhet och Mitt Romney i synnerhet. Men till skillnad från M så ljög inte Obamakampanjen, och de hade en positiv berättelse som bottenplatta.
Tajming är avgörande. Att ljuga och hoppa på din motståndare utan att ha byggt upp ett eget positivt budskap skadar i regel den egna trovärdigheten. En rejäl attack på motståndaren brukar ske när alla andra alternativ är uttömda. Det hade varit mer logiskt om M först hade tjatat och tjatat om vad de vill göra under en tredje mandatperiod, för att sedan leverera en smutsig attack på de rödgröna.
Glimten i ögat. Svensk politik har sett många negativa kampanjer genom historien, men det finns likväl en bild av att det är något amerikanskt som vi inte ska ha. Om du trots allt vill komma undan med ett frontalangrepp på dina motståndare är humor ett underskattat vapen. Den moderata kampanjen är dock totalt humorbefriad och budskapsformuleringarna är genomgående väldigt hårda. Det roligaste med kampanjen är i stället att byrån som har tagit fram de lögnaktiga affischerna heter ”Honesty”.
Ett påhopp ska inte ske i skuggorna. Att politik även ska vara fajt är självklart. Konflikt skulle pigga upp den valrörelse som hittills har varit sömnig. Men om en svensk väljare nu vill se en strid ska den ske med blanka vapen, inte i en mörk gränd med knogjärn.
Moderaternas negativa kampanj, som kostar 24 miljoner, belastas av att M mottar stora donationer från okända bidragsgivare. Sverige är, på grund av motstånd från M, ett av mycket få europeiska länder där det är lagligt att ta emot stora donationer utan att redovisa avsändaren – pengar som sedan kan användas för att svärta ned dina motståndare. Att svensk politik ännu fungerar på det sättet ifrågasätter Moderaternas trovärdighet.
Vid en första anblick framstår M-kampanjens nio affischer som ohederliga, taffliga och otajmade. Fast den skakar om valrörelsen en smula, vilket sannolikt är avsikten. Och vi har en valrörelse i vilken det fortfarande är oklart hur Socialdemokraternas huvudsakliga attack på Moderaterna kan summeras i en mening.
Det är ett relaterat och för Socialdemokraterna mycket angeläget problem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
