“Etableringsreformen är en flopp”

Reformen slår mot småkommunerna: “Vi behöver flyktingarna för vår överlevnad.”

Regeringens etableringsreform har kritiserats för att inte ge nyanlända jobb. Nu visar det sig dessutom att reformen missgynnar små kommuner med svag arbetsmarknad.
– Det blir hopplöst för oss att planera. Dessutom kostar vi på en organisation med omsorg och personal som sedan inte nyttjas, säger Doroteas socialdemokratiska kommunalråd Greger Lindkvist.

Han får medhåll av folkpartisten Lilian Tegnander som också är den som handlägger flyktingmottagandet i den glest befolkade Lapplandskommunen.
– Etableringsreformen blev en flopp. Tidigare hade vi större möjligheter att hålla kvar de nyanlända och därmed ge dem en chans att lära känna orten och människorna här.
– Nu kan de närsomhelst dra iväg med etableringsersättningen på fickan, säger hon.

Det är också precis vad som hänt i Dorotea. I veckan lämnar en stor grupp somalier orten. Därmed har så gott som alla de runt 40 flyktingar som kom till kommunen förra året flyttat. Både politiker och personal pekar ut den så kallade etableringsreformen som regeringen införde för två år sedan som problemet.

Reformen innebar att arbetsförmedlingen tog över det samordnande ansvaret för flyktingmottagandet från mottagarkommunerna. Syftet var att varje nyanländ vuxen snabbare skulle ut i arbetslivet för att kunna försörja sig själv. Villkoren för ekonomiskt stöd, drygt 300 kronor per dag, var att den nyanlände tillsammans med en så kallad etableringslots aktivt jobbade för att lära sig svenska och få kunskap om det svenska samhället. Dessutom förbereda sig för arbetslivet genom praktik och annat.
– Den största ändringen av integrationspolitiken på 25 år, sa integrationsminister Erik Ullenhag (FP) när reformen infördes i december 2010.

Men resultatet blev svagt. Arbetsförmedlingens egen statistik visar att sju av tio flyktingar med uppehållstillstånd två år senare fortfarande står utanför arbetsmarknaden. Och att bara en av tio nyanlända fått ett vanligt arbete. Nu visar det sig alltså dessutom att etableringsreformen slår extra hårt mot mindre kommuner med svag arbetsmarknad.
– Så är det. Om jobb inom några år är huvudkravet har vi ingen chans. Då måste de ju flytta. Men vi tror att de nyanlända behöver något annat den första tiden i Sverige, säger Lilian Tegnander och fortsätter:
– Att lära sig svenska på bara två år är för en analfabet så gott som omöjligt. De behöver mer tid och vi kan ge dem det de behöver.

För Dorotea och många mindre kommuner i Norrlands inland fyller flyktingmottagandet flera funktioner. Dels skapar det jobb och fyller på en skral kommunal budget, dels kan man fylla tomma lägenheter och klassrum igen.
Men det är framför allt en framtidsfråga.
– Vi behöver flyktingarna för vår överlevnad. Vår målsättning är absolut att få dem att stanna, säger Doroteas kommunalråd Greger Lindkvist.
– Men då måste vi kunna styra så att de är här i minst några år.

Han är besviken på regeringens reform som han menar både tagit pengar och inflytande från kommunerna. Samtidigt kräver staten att kommunerna ska ordna det praktiska som svenskundervisning, barnomsorg och bostäder. Dessutom tillkommer eventuellt försörjningsstöd och andra sociala insatser om det skulle behövas.

Många kommuner menar också att de inte kompenserats fullt ut och att kostnaden för försörjningsstöden ökar. Flyktingsamordnaren och folkpartisten Lilian Tegnander tycker att integrationspolitiken hamnar snett när jobben är det enda som vägs in.
– Där det finns arbeten finns inga bostäder och där det finns bostäder finns inga jobb. Hur ska då flyktingmottagandet kunna fungera?

Kommunalrådet Greger Lindkvist vill ha en återgång till det gamla systemet, där kommunerna hade huvudansvaret och också kunde ställa motkrav på flyktingarna.
– För oss är etableringsreformen bara negativ. Vi förlorar pengar och möjligheten att planera. Det här blev inte alls bra, säger han.