“Ett samhälle som har slitits isär”

Karin Wanngård, oppositionsborgarråd och gruppledare för Socialdemokraterna i Stockholms stad, menar att inkomstklyftorna i Stockholm beror på en ojämlik skattepolitik.

– Självklart är inkomstklyftorna ett problem. Stockholm slits isär. Borgarna har sänkt skatterna med 130 miljarder kronor, och det gör att rikare blir rikare och fattiga får det allt tuffare. Det är summan av sänkta statliga inkomstskatter, jobbskatteavdrag, sänkt a-kassa, bortre parentes i sjukförsäkring och a-kassa. Det är klart att det gynnar de som redan har jobb och löner och missgynnar de som behöver stöd av samhället?

 Vad vill ni göra?

– Det viktigaste är att komma till bukt med arbetslösheten. Långtidsarbetslösheten bland unga har tredubblats under Sten Nordins tid i Stockholms stadshus. Vi har 13 000 ungdomar som varken jobbar eller utbildar sig, vi vet inte vad de gör. Sen står vi upp för en gemensamt finansierad välfärd som vi betalar genom skatter. Vi vill få upp kunskapsresultaten i skolan. Att vi får en skola som levererar mer lika. Idag har vi dåliga skolor i Stockholm. Jag vill inte ha några dåliga skolor, alla skolor ska vara bra.

I natt var det stenkastning och bilbränder i Rinkeby igen. Hur förklarar ni att det uppstår gång på gång i vissa av Stockholms förorter?

– På flera olika saker. Dels att man känner sig utanför samhället. Det gör att man hellre sätter bilar i brand än att delta aktivt i samhället. Man känner en hjälplöshet inför att ens föräldrar är arbetslösa. I stort handlar det om ett samhälle som slitits isär. När vi alla är jämlika, det är då vi får samhället att växa.

Vad ska man göra åt det?

– För några helger sen var jag ute i Akalla och Husby. Människorna där berättade att de var så trötta på alla politiker som kommer dit och vill prata. Gör någonting i stället, sa de. Vi tittar på hur vi ska kunna renovera fastigheterna, för det behövs, men att hela kostnaden inte läggs på hyran på en gång. De boende berättade också att de känner sig otrygga, och det ska man inte behöva känna. Men den stora lösningen är fortfarande jobb och utbildning.