EU-migranters barn hamnar i kläm

Nyhet Barn till EU-medborgare riskerar att hamna i ett parallellsamhälle. Det menar juristen Kavot Zillén som undersökt hur den svenska lagstiftningen ser ut för barn som lever i ekonomisk utsatthet i Sverige.

Barnen till de EU-migranter som bland annat lever på tiggeri befinner sig lagligt i Sverige, men den svenska lagen exkluderar dem från vård på lika villkor. De har inte samma rätt till vård som alla andra barn. Kavot Zillén är doktor i medicinsk rätt vid Stockholms universitet och har tittat närmare på hur lagstiftningen är utformad.

– Enligt den svenska lagen ska man vara bosatt för att ha rätt till fullständig, subventionerad vård. Det finns särskild lagstiftning för asylsökande och papperslösa som ger barnen rätt till fullständig vård, men barnen till ekonomiskt utsatta EU-medborgare hamnar i kläm, säger Kavot Zillén.

Dessa barn hamnar i välfärdens utkant för att ingen vet vart ansvaret ska läggas. Många av dessa tillhör minoritetsgruppen Romer, som under en lång tid utsatts för diskriminering och trakasserier. Många av de ekonomiskt utsatta EU-medborgare som kommer till Sverige för att försörja sig gör det helt lagligt. De reser från länder som Rumänien och Bulgarien och har laglig rätt att uppehålla sig här i tre månader i sträck. De räknas då inte som papperslösa.

– I deras hemländer kommer de många gånger från ekonomiskt och socialt utsatta miljöer, många har en fattig bakgrund och tillhör en diskriminerad grupp. När det gäller barnen så har de en särskild sårbar ställning då de står i beroendeställning till sina föräldrar. Väl i Sverige hamnar de i utkanten av välfärden då de, till skillnad från andra barn i Sverige, inte har rätt till subventionerad vård

Situationen för dessa barn är rättsligt komplex just för att flera lager av rättsregler gäller samtidigt. Det handlar bland annat om rätten till fri rörlighet mellan EU-länder, svensk inhemsk rätt och folkrättsliga konventioner som Sverige tillträtt såsom barnkonventionen – som dessutom blir lag nästa år.

– Det kan verkligen ifrågasättas om vårt sätt att hantera dessa barns välfärd är förenligt med Sveriges folkrättsliga skyldigheter att förverkliga barns rätt till hälsa. Genom att lagstiftaren nu beslutat att göra barnkonventionen till svensk lag – signaleras att kommuner och landsting alltid ska se till barnets bästa och motverka diskriminering i vården. Att fortsätta som vi gör idag – där vissa barn som lever i ekonomiskt utsatthet inte får vård på lika villkor som andra barn – är rättsligt oförsvarbart. Om vi nu ska ha barnkonventionen som lag så måste vi ta det ansvaret. Vi kan inte besluta en sak och göra tvärt om.

Det kan verkligen ifrågasättas om vårt sätt att hantera dessa barns välfärd är förenligt med Sveriges folkrättsliga skyldigheter att förverkliga barns rätt till hälsa

Den enda vård dessa barn – som saknar sjukförsäkring i sina hemländer – har rätt till i Sverige är osubventionerad akutvård, och vad som avses med akutvård är upp till läkaren att avgöra, säger Zillén

– Lagstiftningen tillåter förvisso inte barnen att ligga utanför sjukhuset och dö, men vården är inte subventionerad. Om ett vanligt sjukvårdsbesök kostar 1800 kr så kan man bara föreställa sig vad ett akutbesök kan kosta. Och många gånger har föräldrarna ingen möjlighet att betala det. Det är också ovisst vad som klassas som akut. Om man till exempel upptäcker en tumör blir det upp till varje enskild läkare att bestämma om undersökningen är akut eller inte.

Kavot Zillén berättar också att det är oklart hur många barn det rör sig om.

– Man vet inte exakt hur många barn det rör sig om, då det inte finns någon säkerställd statistik. Dessutom så finns indikationer på att barnen göms undan av rädsla för bland annat omhändertaganden. Så bara för att man inte ser barn ute på gatan som tigger betyder det inte det att de inte finns.

Den svenska välfärden lyfts ofta upp som en förebild internationellt, just för att den kännetecknas av att vara rättvis och medmänsklig, grundad i likabehandling. Men enligt Zillén kanske vi måste tänka om.

– Som rättsvetare är det vår uppgift att peka på de eventuella brister som finns i lagstiftningen och om den når upp till de krav som ställs utifrån folkrättsliga konventioner som syftar till att upprätthålla goda levnadsvillkor. Dessa barns situation utgör ett exempel på att välfärden inte gäller för alla och frågan är hur det kan försvaras. Här finns alltså ett behov av att ev. omdefiniera vår syn på vad välfärd är och vilka som ska omfattas.