GLESBYGD Även negativa politiska beslut som nedläggning av samhällsservice kan mötas av förståelse om politiker och tjänstemän har en dialog med glesbygdsborna. »Det behöver finnas en respekt för medborgarnas kunskap och engagemang« säger experten på landsbygdsutveckling.
– Människor är kloka, dialog och förklaring av grunderna för beslut kan räcka långt. Men när jag besöker kommuner upplever jag ofta att man inte har en genomarbetad idé om hur man ska föra dialogen med lokalsamhällen över tid. Man försöker uppfinna hjulet gång på gång, hur medborgardialogen ska skötas förändras därför varje mandatperiod, säger Thomas Norrby, statskonsulent och lärare vid avdelningen för landsbygdsutveckling på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.
– Det finns förstås en ideologisk skillnad mellan de folkvalda i hur ett samhälle ska skötas, hur de begränsade resurserna ska prioriteras. Men grunderna för hur en medborgardialog ska skötas behöver finnas oavsett. Vi har en ganska dålig förankring mellan politiker och medborgare på svenska småorter, det behöver vi hitta lösningar på, säger han.
Negativa politiska beslut av den typ som fattats om nedläggning av förskolor och skolor i Luleå kommun kan leda till en känsla av övergivenhet, att det kommer att leda till att byn går under. Känslor som lokala politiker och tjänstemän behöver ta på allvar, menar Thomas Norrby.
– Det vi har kunnat se i forskning är att beslut där lokala institutioner som skolor och förskolor tas bort inte har någon direkt påverkan på invånarantalet på kort sikt, sett på en tidsperiod på två till fem år. Men på lång sikt kan det förstås bli svårare att få en inflyttning till områden där samhällsservice saknas.
I Luleå kommun har berörda kommuninvånare dragit igång nätverket Hela kommunen ska leva och lära som nu samlar namnunderskrifter för en folkomröstning om beslutet att lägga ner små utbildningsenheter runt om i byarna. En kampanda som Thomas Norrby känner igen från sina många år av forskning kring landsbygdens organisering och nätverkande. Han berättar om åtskilliga lokala exempel på hur ortsbor själva skapat sig en ny historieskrivning, bland annat genom att ta över driften av samhällsservice i egen regi eller i att skapa nya dialogformer nationellt och internationellt.
– Mitt favoritexempel är norrbottniska Vuollerim som drabbades hårt när statliga Vattenfall drog sig tillbaka från byn. När företaget kraftigt drog ner på antalet anställda blev det svårt att upprätthålla den lokala servicen och beslut om nedläggningar fattades. I dagsläget driver medborgarna många av byns verksamheter själva, kooperativt i ett antal olika bygdebolag där man gemensamt äger och driver bland annat skola, hotell och slalombacke.
Vuollerim med sina förra året 663 invånare har en bred samhällsservice som drivs av ett nätverk av bybor – som ekonomisk förening, aktiebolag med särskild vinstbegränsning och vanliga aktiebolag. Det är förstås inte så att alla i byn är med, men det finns en bred framtidsinriktad verksamhet där byns eldsjälar bland annat söker kontakt med regionala, nationella och internationella nätverk för att knyta till sig resurser.
– De förstår vitsen av att vara glokala, bygga kontaktnät med landsbygdsbor som har liknande utmaningar globalt.
Läs en intervju med ansvariga nämndpolitikern om dialogen i Luleå här: »Få kommuner kommer klara att ha mindre skolor kvar«
Thomas Norrby nämner fler exempel på fungerande lokaldemokrati som bygger just på att glesbygdsbor, politiker och tjänstemän hittat sätt att ha en kontinuerlig dialog.
– Mycket handlar om att hitta samverkansformer mellan det offentliga, det privata och civilsamhället. Det som fungerar i en by kanske inte fungerar i en annan.
Han tycker också att det finns en tendens att överdriva skillnaderna i människornas värderingskarta när det talas om glesbygd och tätort. Det finns fler likheter än skillnader, men en tydlig urban norm i utformningen av politik som i sig inte bidrar till lika villkor i hela landet.
Det finns också en grundläggande problematik i att driva verksamhet i formen av tillfälliga projekt i stället får långsiktiga politiska satsningar på glesbygden. Och i att från politiskt håll alltid tänka i termer om tillväxt, tycker Thomas Norrby.
– Det gäller att hitta sätt att leva med att vi i vissa glesbygder kommer att bli färre. Framgång kommer i många olika former, inte bara i att räkna hur antalet invånare i en by eller ort ökar eller minskar. Politiker och glesbygdsbor behöver hitta ett samförstånd i nerväxten, i att en befolkningsminskning kan ske med värdighet och att tillväxt inte är det enda målet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
