Experter kritiserar otillräcklig bostadsutredning

Bostadsbrist Förslagen från utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning kommer inte att lösa problemen för resurssvaga hushåll, menar experter. De anser att utredningens direktiv har varit för smalt och att lösningarna kräver statlig inblandning och finansiering. 

I onsdags överlämnades utredningen om en socialt hållbar bostadsförsörjning till regeringen. Den särskilda utredaren Karolina Skog har haft i uppdrag att se över uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun. Samt olika bostadspolitiska verktyg för att hjälpa de hushåll som har svårt att hitta en lämplig bostad på marknaden. 

– Vi vet att det är många som i dag har svårt att etablera sig på bostadsmarknaden och att anpassa sin boendesituation efter ändrade livsförhållanden. Det är både ett problem för den enskilda och för samhället i stort, sade bostadsminister Johan Danielsson (S) under pressträffen.

Syftet med utredningen var enligt direktivet att skapa förutsättningar för ”en socialt hållbar bostadsförsörjning som underlättar situationen för hushåll som har svårt att skaffa en bostad på marknadens villkor”. Och för att motverka boendesegregationen.

Utredningen föreslår bland annat en ny bostadsförsörjningslag och ett nytt nationellt mål för bostadsförsörjningen. Samt att det ska bli obligatoriskt för kommuner att lämna hyresgarantier till barnfamiljer och att bostadsförmedlingarna ska få tydligare förutsättningar för att kunna ”förmedla bostäder med social hänsyn”.

Dagens Arena har pratat med fem bostadsexperter som suttit med i utredningens expertgrupp. Samtliga är kritiska mot utredningens snäva direktiv och menar att det kommer att behöva göras mycket mer än vad utredningen föreslår för att komma till rätta med problemen. 

– Jag tror att det fanns för stora förhoppningar på vad utredningen skulle komma med. De har egentligen haft ett för smalt direktiv för att kunna åstadkomma de förändringar som behövs på Sveriges bostadsmarknad. Så det är inga omvälvande lösningar. Man kommer en liten bit på vägen, men inte så långt som man skulle behöva, säger Hanna Larsson, expert på Sveriges Allmännytta.

Hon är kritisk mot att utredningen inte har fått lämna förslag som innebär ökade kostnader för staten. Exempelvis högre bostadsbidrag och skattereformer som skulle innebära mer balanserade villkor mellan upplåtelseformerna.

Fler skulle behöva ha råd att efterfråga även nyproduktion för att fler ska få plats på bostadsmarknaden.

I dag får hyresvärdarna inte lägga en låg moms på hyran, vilket innebär att momsen på alla varor och tjänster de köper är en ren kostnad. Med en låg moms på hyran kan värdarna dra av 25 procent av kostnaderna när de bygger och renoverar, säger Hanna Larsson.

– Vi har sett att priserna på de befintliga bostadsrätter som säljs på marknaden driver upp prisutvecklingen på produktionspriset. Och då följer produktionspriset för hyresrätterna med också. Vilket gör att priserna ökar hela tiden och det blir svårare och svårare för människor att ha råd att efterfråga en nyproducerad bostad. Där ser vi att det är fler som skulle behöva ha råd att efterfråga även nyproduktion för att fler ska få plats på bostadsmarknaden, säger hon.

Ett positivt förslag enligt Hanna Larsson är det om att allmännyttiga bolag inte ska behöva tillämpa lagen om offentlig upphandling (LOU).

– Då kan allmännyttan upphandla på samma villkor som de privata. Tidigare utredningar har sett att LOU driver priserna uppåt. Vi har sett upp emot tio procent högre priser. Nu kan vi hålla ned priserna och snabba upp processerna. Det bör landa i lägre nyproduktionshyror eftersom när vi bygger sätter vi en presumtionshyra som bygger på produktionspriset.

Hanna Larsson är också positiv till förslaget förslaget om ett nationellt mål som både staten och kommunerna ska jobba efter. Då blir det tydligt att alla ska sträva efter att uppnå samma mål på både statlig och kommunal nivå, menar hon.

För att lösa bostadsförsörjningen för ekonomiskt utsatta hushåll måste staten ta ett större ansvar. Det måste få kosta lite, säger Henrik Weston, utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Stockholm.

– De billigare lägenheterna blir färre för varje år som går. Jag och Länsstyrelsen har länge varit tydliga med att för att den här frågan ska få en lösning måste man diskutera alternativ och titta på hur man kan jobba med mer riktade bostäder som går till svaga grupper. Och att staten involveras i finansiering.

Menar du någon form av social housing?

– Det pratas negativt om det, och många ser ett rött skynke. Men det skulle behövas någon form av svensk modell för överkomliga bostäder som riktas mot hushåll med lägre inkomster. Om man menar att den här frågan ska få en lösning. Det kommer alltid att finnas hushåll som inte kan lösa sin situation på marknadens villkor.

Fortsätter det att byggas mycket nytt till dyra kostnader kan vi få tomma lägenheter i bostadsbristens Stockholm.

Henrik Weston menar också att det inte bara är ekonomiskt svaga hushåll som har problem med att hitta bostäder i Stockholmsregionen. Där är frågan mycket större än så.

– Poliser, sjuksköterskor och brandmän har inte råd att bo här. Om vi inte kan erbjuda bostäder till alla typer av arbetstillfällen då kommer inte det här att vara en fungerande region. Man måste se bostaden som en samhällsbärande funktion.

Det skulle också behövas ett statligt stöd för att hålla nere byggkostnaderna, som framför allt premierar större bostäder. Det tidigare investeringsstödet var alltför inriktad mot små bostäder, betonar Henrik Weston.

– Det är jättesvårt att bygga billigt, särskilt eftersom det inte finns någon form av subventioner. Nya bostäder kommer alltid att vara dyrare bostäder. De är därför inte särskilt attraktiva. Fortsätter det att byggas mycket nytt till dyra kostnader kan vi att få en del tomma lägenheter i bostadsbristens Stockholm.

Henrik Weston är ändå positiv till de förslag som överlämnas. Bland annat att underlätta för bostadsförmedlingarna att på ett mer tydligt och transparent sätt kunna jobba med att prioritera vissa grupper. Och att hyreskraven, villkoren för att få en bostad, ska ses över och bli mer rimliga. Tidigare har de ibland varit godtyckliga, menar han.

Vi har ett stort befintligt bestånd med billigare bostäder men de försvinner ofta vid renoveringar.

Ulrika Hägred, expert på Boverket, tycker att utredningen hade kunnat komma lite längre. Hon är positiv till de förslag som läggs fram. Men det hade enligt henne varit viktigt att se över och ifrågasätta den grundläggande ansvarsfördelningen. Staten och regionerna behöver ta ett större ansvar för att se till att kommunerna tar bostadsförsörjningen på allvar. Och kunna sätta press på dem som inte sköter sig, menar hon.

– Det finns kommuner som lägger över ansvaret för resurssvaga hushåll på bostadsmarknaden. Och som inte bygger tillräckligt. Utredningen hade kunnat överväga ett regionalt ansvar i vissa delar avlandet, främst i storstadsregionerna, säger Ulrika Hägred och tillägger:

– Vi har hemlöshet, trångboddhet och grupper av hushåll som inte hittar en lämplig bostad till ett rimligt pris. Det måste någon ta ansvar för. Om kommunerna inte klarar detta eller inte tar ansvar för det, då behöver man diskutera hur det ska gå till. Och det tycker jag inte riktigt att utredningen har gått till botten med.

Hon framhäver också att det hade behövts konkreta förslag på åtgärder för att öka utbudet av ekonomiskt överkomliga bostäder.

– En utredning om en socialt hållbar bostadsförsörjning som inte har med något sådant, det tycker jag är en brist. Och det finns inga förslag som säkrar det utbud av billiga lägenheter som finns. Vi har ett stort befintligt bestånd med billigare bostäder men de försvinner ofta vid renoveringar.

Ulrika Hägred tycker att förslaget om att regeringen och kommunerna ska ta fram handlingsplaner för bostadsförsörjningen, och att de ska följas upp, är mycket bra. Även ett nationellt mål för bostadsförsörjningen är hon positiv till.

Martin Hofverberg, chefekonom på Hyresgästföreningen, är positiv till förslaget om att göra det lättare med förturer i de kommunala bostadsförmedlingarna.

”I dag måste lägenheter nästan uteslutande förmedlas efter rak kö och antal år i bostadskön. Med förslaget tillåts förmedlingarna fördela efter andra kriterier, exempelvis att den sökande saknar bostad idag eller har fått förändrade familjeförhållanden. Det förslaget kan göra stor skillnad för många”, skriver han i ett mejl till Dagens Arena.

Men liksom Ulrika Hägred hade Martin Hofverberg velat se att utredningen såg över ansvarsfördelningen mellan stat och kommun, som nu lämnas intakt.

”Kommunerna har fortsatt stor makt över bostadsfrågan. Därmed kommer vi även med utredningens genomförande att sakna en samlad nationell bostadspolitik. Det finns en rad kommunala verktyg som förbättras med utredningens förslag, men det är valfritt för kommunerna att använda dessa verktyg. Och om en kommun inte vill bygga trots att behovet är stort så finns inga förslag på sanktioner eller andra styrinstrument för att ändra på det.”

Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, välkomnar initiativet till utredningen och säger att det var efterlängtat. Men utredaren hade behövt få större utrymme att analysera och beskriva de sociala problemen på bostadsmarknaden, menar han.

”Direktivets snäva avgränsning till en översyn av några bostadspolitiska verktyg som redan används och förhoppningar knutna till sänkta inträdesbarriärer på bostadsmarknaden har därför föranlett förslag som sammantagna inte räcker”, skriver han i ett mejl.

Han tycker att det är bra att det finns en ambition att minska belastningen på kommunernas socialtjänster genom att tillgodose bostadsbehoven på andra sätt än inom ramen för socialtjänstlagen.

”Men det räcker inte att hoppas att den ordinarie bostadsmarknaden ska fånga upp de berörda hushållen. Det behövs ytterligare reformer och verktyg för att samhället ska erbjuda det stöd som behövs”, skriver Martin Lindvall.

Han menar att de överlämnade förslagen, om de genomförs, inte kommer att få någon betydelse för vare sig boendesegregationen eller för de mest utsatta hushållens förmåga att lösa sina bostadsbehov på kort sikt. 

”Möjligen rymmer det större utrymmet för förturer hos kommunala bostadsförmedlingar vissa möjligheter här. Det sagt ryms boendesegregation i förslaget till ett nytt bostadspolitiskt mål och ska då beaktas vid planering för bostadsförsörjningen både lokalt, regionalt och nationellt.”