Experterna: Bojkott fungerar – om den görs på rätt sätt

MOBILISERING Jordens lungor brinner och den brasilianska politiska ledningen avvisar hjälp och krav från omvärlden. Allt fler säger sig undvika att köpa brasilianska varor. Men fungerar verkligen bojkott som metod? Ja, om den är välorganiserad, menar experterna.

Regnskogen i brasilianska distriktet Amazonas brinner i en omfattning som saknar motstycke i historien. Samtidigt har synen på regnskogen som skyddsvärd förändrats under president Jair Bolsonaros ledning, vilket har lett till en ökad avskogning – både legal och illegal. Straffet för illegal avverkning och gruvdrift har mildrats och brasilianska satellitbilder visar att regnskogen avverkas i en allt högre takt: Tre fotbollsplaner i minuten huggs ner. Enligt sakkunniga har avverkningen en direkt koppling till bränderna, då ofta fattiga bönder sätter eld på det som återstår för att få mark att odla på. Bränder som inte sällan sprider sig utom kontroll.

Allt detta väcker både avsky och rädsla, mitt i vetskapen om vad en kollaps av ekosystemet i Amazonas regnskog – som sträcker sig över flera länder – skulle innebära för miljön. I juni valde svenska matkedjan Paradiset att helt sluta sälja livsmedel från landet, ett beslut som uppmärksammades stort även av brasiliansk media. Men inga fler aktörer, eller stater, har följt Paradisets exempel. Nu höjs röster bland annat via sociala medier om en konsumentbojkott av brasilianska produkter.

Men fungerar bojkott av varor från ett land som metod för att få en förändring?

– Ja, en välorganiserad bojkott kan skicka en varningssignal om att i det här fallet Brasilien måste göra något. Men det måste finnas en strategi, det räcker inte att säga som enskild konsument att ”nu slutar jag äta brasilianskt naturkött och soja”. Det känns kanske bra för just den enskilda individen, men det kommer inte att hjälpa, säger Michele Micheletti, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Hon har en bred bakgrund inom forskning kring medborgares involvering i politik och samhällsförändring och har även studerat bojkott som metod. Historien har visat vilka strategier som fungerar i lägen där det är civilsamhället som inleder en protest, menar hon.

– Du måste börja med att identifiera vilka produkter det här konkret handlar om och sedan vilka företag som producerar, importerar och säljer dem vidare. I den här kulturen pratar vi om måltavlor, vem är det vi ska skicka signalen till och hur kan det göras mest effektivt?

Första steget är att gå samman med fler: involvera andra människor och organisationer som jobbar med eller vill ägna sig åt samma frågor. Andra steget är just att identifiera måltavlorna – företag eller andra aktörer som hanterar produkterna. När de har hittats, kontakta dem och begär en förändring, berätta vad som är fel och hur det kan åtgärdas.

– Det är viktigt att försöka hitta förslag kring hur företagen och producenterna kan göra rätt, att ge dem alternativ. Om de sedan ändå inte ändrar sig, måste man inleda bojkotten med att ta fram förslag på alternativa produkter som konsumenterna i stället kan köpa. Att bojkotta en vara där det inte finns något alternativ är svårt, för att inte säga omöjligt.

Micheletti tror att en bojkott av brasilianska varor skulle kunna väcka den inhemska opinionen, som i sig kan leda till en förändring eftersom Brasilien är beroende av sin export. Men i detta är det också viktigt att som konsument inse sitt eget ansvar för produkter som äventyrar klimat, hälsa eller mänskliga rättigheter.

– Var och en av oss måste tänka på hur vi lever våra liv. Vi har ett ansvar för att den här efterfrågan har uppstått, till exempel på naturkött och soja som produceras genom att väldigt fattiga bönder skövlar regnskog för att få betes- och odlingsmark. Om vi tror att vi kan lösa det här problemet bara genom att bojkotta så tänker vi fel. Vi behöver också hitta långsiktiga alternativ till omställning för de som i dag inte har några sådana möjligheter, säger Michele Micheletti.

Magnus Boström, professor i sociologi vid Örebro universitet, är inne på samma linje. För att få en hållbar framtid, behövs det stöd för att få fram hållbara alternativ.

– Det här handlar också om att långsiktigt undvika det som inte är hållbart för klimatet och den biologiska mångfalden. När vi ser hur produktionen ser ut i Brasilien, som exempel, kan vi se att det här vare sig är normalt eller hållbart på sikt – det finns inget att bojkotta för att sedan gå tillbaka till, säger han.

Att vara en del i att sända en varningssignal genom en bojkott är ett steg att ta – men det grundläggande som behöver göras är också att ställa om sin egen konsumtion.

– Det handlar om att skaffa sig perspektiv och en helhetsbild på sin egen konsumtion. Att titta på sin egen vardag för att se hur man kan ställa om sitt liv. Vad är det som är nödvändigt och vad är det vi gör bara för att fylla den starka samhällsnormen om att vi ska konsumera?

Magnus Boström och hans kollegor är mitt uppe i ett forskningsprojekt som går ut på att följa konsumenter som ställer om till mer klimatmedvetna liv. En viktig del i det, som han sett redan i sin tidigare forskning, är att vi inte gör omställningen helt ensamma.

– Deltagarna i projektet gör det här tillsammans, hela familjer eller med vänner. Jag tror inte att man fixar den här omställningen helt på egen hand. Vår konsumtion är en del i det som är vårt sociala liv och samspel, i vad vi väljer att göra tillsammans och vad som ses som viktigt att visa upp utåt, och då måste också det ändras.

En förändring vi gör på individnivå är en viktig början som när vi blir tillräckligt många kommer att leda till en förändring av samhället, menar Magnus Boström.

– Hela samhället behöver ställas om för att passa en ekonomi som inte bygger på överkonsumtion. Det finns risker i att en sådan omställning leder till arbetslöshet, fattigdom och sociala problem. Men det går, och den behöver göras, säger Magnus Boström.

Läs mer: Åtta utmaningar i att minska din konsumtion

Bojkotter – tre historiska exempel

Sett till historiska exempel så finns det flera bojkotter som varit framgångsrika, eller är intressanta av andra skäl.

– I Sverige på 90-talet inledde miljögrupper en bojkott mot klorblekt papper som blev framgångsrik. De inledde med att kontakta pappersbruken som använde klorblekning och diskutera en förändring av produktionen. När bruken meddelade att de skulle ställa om men att det skulle ta väldigt lång tid, hittade miljöaktivisterna ett pappersbruk som använde en metod utan klor. Det gav dem möjlighet att inleda bojkott och presentera ett alternativ för konsumenterna att köpa, säger Michele Micheletti.

Det ledde till att pappersbruken som använde klor i blekningen ställde om sin produktion snabbare än de hade uppgett var möjligt.

Ett annat exempel på en bojkott av produkter som blev väldigt omfattande och fick brett stöd är den mot Sydafrikas rasistiska apartheidsystem. Det var en bojkott där det var lätt att vara tydlig i sitt budskap, vilket också är en förutsättning för att lyckas med sitt syfte i en mobilisering av den här typen. För att få med sig en stor mängd människor och i förlängningen också stora aktörer och politiker i en bojkott behövs det en tydlig kunskapsgrund.

– I bojkotten riktad mot Sydafrika fanns det en tydlig och bred mobilisering i civilsamhället, via FN och en mängd stater. Det fanns en väldigt stark opinion för att kräva ett stopp på apartheidsystemet, säger Magnus Boström.

Ett exempel på en pågående bojkott är kampanjen mot barnmatsföretaget Nestlé, som pågått i många år, samordnas av internationella barnmorskeorganisationer och stöds av flera länder och bland annat fackförbund som svenska Vårdförbundet. Bojkotten gäller att företaget marknadsför bröstmjölksersättning i fattiga länder på ett sätt som inte följer världshälsoorganisationen WHO:s barnmatskod. Nestlé bidrar till att amningen minskar i fattiga områden där det inte sällan råder brist på rent vatten, vilket ger risk för ohälsa och näringsbrist bland barnen.