Nyhet På 13 år har den fackliga organiseringsgraden bland utrikes födda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.
De senaste dryga tio åren har flera dramatiska förändringar skett av den fackliga organisationsgraden i Sverige. Det övergripande mönstret är en kraftig tillbakagång för fackföreningsrörelsen när det gäller såväl antalet som andelen medlemmar, men utvecklingen rymmer stora variationer mellan förbund, sektorer och löntagargrupper. Det menar Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds universitet. Han har för Arena Idés räkning skrivit rapporten Den svenska modellen i en oviss tid som släpps på måndagen.
– Det är dock en liten ljusare framtidsprognos i den här rapporten jämfört tidigare. När vi tittar på organisationsgraden mellan 2018 och 2019 har nedgången så gott som upphört, och om man lägger till de korrigerade siffrorna för 2018 så blir nedgången detta år inte alls så stor som den framstod tidigare. Dessutom har netto 60 000 fackliga medlemmar tillkommit under april och mars 2020.
Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
– Sedan 2013 har organisationsgraden sjunkit tre gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
Sysselsättningsökning bara bland utrikes födda
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.
Orsakerna till sjunkande organisering
Det finns flera förklaringar till den sjunkande fackliga organiseringsgraden. Några av de viktigaste enligt Anders Kjellberg är de kraftiga höjningar av avgifterna till arbetslöshetskassorna och försämringar av villkoren i arbetslöshetsförsäkringen under åren 2007–2008. Det ledde till ett dramatiskt medlemsras och åren 2009 och 2010 var den första gången under modern tid i Sverige som en djup ekonomisk kris inte åtföljdes av ökad facklig organisationsgrad.
– Den höjda avgiften till a-kassan slog hårdast mot arbetare under finanskrisen. År 2010 kunde det på samma arbetsplats finnas en civilingenjör som betalade 90 kronor i månaden till a-kassan och en IF-metallare som betalade 390 kronor. Arbetare tjänar generellt mindre än tjänstemän så för många blev det en kostnadsfråga. Det är en av orsakerna till att färre arbetare är fackligt organiserade, till denna dag.
Den sjunkande fackliga organiseringen bland just utrikes födda kan också förklaras av att många som fått asyl de senaste åren har kommit från länder som inte har någon stark facklig tradition, säger Anders Kjellberg. Dessutom är gruppen som invandrat relativt ung och bland unga är organisationsgraden generellt sett lägre. Anders Kjellberg tror att fackförbunden har en utmaning framför sig att i större grad nå de som är unga, det ökade antalet människor som är behovs- eller timanställda och med en osäker ställning på arbetsmarknaden
– Det är väldigt viktigt, inte minst för LO-facken, att organisera upp dem med tidsbegränsade anställningar. Det är inte lätt. Dels har de ofta en osäker och låg inkomst, arbetar på udda arbetstider och kanske inte träffar de andra arbetskamraterna på samma sätt som de som är fast anställda på heltid. På det här området finns det mycket för fackförbunden att göra.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
