Familjeansvar förklarar tre fjärdedelar av könsgapet

Könsgapet i löner och inkomster har legat konstant de senaste 30 åren. Familjebildning utgör en viktig förklaring till skillnaderna i inkomst och lön, enligt en ny rapport från IFAU.

– Vår utgångspunkt är att det inte har hänt någonting med inkomst- och löneskillnaderna mellan kvinnor och män på 30 år. Detta trots att papporna tar ut en större andel av föräldraledigheten och att kvinnorna i dag utbildar sig i högre grad än män.
– Främst beror detta på att kvinnor oftare arbetar deltid och tar ett huvudansvar för familjen, säger Erica Lindahl, en av författarna till rapporten.

Att det är kvinnan som stannar hemma med barnet kan förklaras med att den i paret som från början tjänar minst tar mest ansvar, menar rapporten.
– Vi ser att det är den relativa inkomstskillnaden inom paret som spelar roll. I de flesta par är kvinnan den som tjänar minst och det är också oftast hon som tar mest ansvar, säger Erica Lindahl.

Hon pekar på att det är den relativa skillnaden inom paret som räknas då man delar upp ansvaret, inte hur mycket man tjänar i absoluta tal.
– Du kan vara kvinna och tjäna mycket pengar, men om din man tjänar mer än du blir det ändå du som tar störst familjeansvar. Därför spelar det roll hur vi bildar par. Där ser vi att höginkomsttagande kvinnor ofta bildar par med höginkomsttagande män och det är en förklaring till att det i 80 procent av fallen är kvinnan som tar mest ansvar.
– Vi ser också att det slutliga utfallet blir högre ju större skillnad paret skulle ha haft även utan barn. Det visar att barnafödande förstärker en utveckling som skulle ha funnits även om paret valt att inte skaffa barn.

Erica Lindahl säger att man visserligen inte kan ställa glädjen med att ha barn mot att jobba, men menar att man ändå borde ta inkomst- och lönebortfallet i beaktande då man väljer vem som skall stanna hemma med barnen.
– Om föräldrarna resonerar kortsiktigt blir den omedelbara kostnaden lägre för familjer där den som tjänar minst stannar hemma.
– Vi menar att man måste vara medveten om vad det får för långsiktiga konsekvenser att ta störst ansvar för familjen. Väljer man  att låta kvinnan ta störst ansvar kanske man borde fundera på att kompensera henne ekonomiskt för det inom hushållet.

Hon menar också att det inte enbart handlar om inkomst, utan att man också måste tänka på vad männen förlorar i och med att de får mindre tid med barnen.
– Man kan ju fundera över vem som blir vinnare och förlorare som det är i dag. I inkomst och i arbetsmarknadsutfall så är ju kvinnorna definitivt förlorare, men om glädjen av att umgås med barnen är högre än glädjen av att jobba är papporna förlorare. Inkomst kan transfereras, det kan inte tid.

 SIFFRORNA SOM GRAFIK:
De första åren efter första barnets födelse ökar inkomstskillnaderna inom paret drastiskt. Efter 10 år har utvecklingen stabiliserats och landat i en ökning på 50 procent jämfört med innan första barnets födelse. Denna siffra minskar sedan något och 15 år efter första barnets födelse ligger skillnaden på en ökning med 35 procentenheter.

Källa: IFAU

Gällande lönen ser man ingen ökning av könsgapet på kort sikt. I stället finns en ökning på lång sikt och 15 år efter första barnet ser man en genomsnittlig ökning av löneskillnaderna på 10 procentenheter jämfört med före första barnets födelse.

 
Källa: IFAU