Världens fattigaste länder och människor drabbas extra hårt av coronaåtgärderna. Världens nedstängning riskerar att resultera i att 265 miljoner människor svälter, att en halv miljard människor faller tillbaka i fattigdom och att nå målen för Agenda 2030 tycks längre bort än någonsin.
En majoritet av världens länder är eller har haft någon form av nationell eller lokal nedstängning, lockdown. Som en löpeld stängde de flesta länder ner helt eller delvis under mars månad. I ett par fall, som exempelvis El Salvador, utan att det funnits något bekräftat fall av covid-19 i landet.
Och trots att alla länder drabbas hårt av nedstängningens konsekvenser så slår det extra hårt mot fattiga länder och deras befolkning. Utmaningarna för utvecklingsländer är helt enkelt andra än för länder i väst. Det säger Anna Tibblin generalsekreterare på hjälporganisationen We Effect.
Hon pekar på flera faktorer som bidrar till den mycket tuffa situationen.
– Fattiga människor lever hand ur mun. Ofta jobbar de inom den informella sektorn och de måste jobba för att få mat på bordet. Det finns sällan något socialt skyddsnät att falla tillbaka på i många av de här länderna. Tillgången till mat är hotad. Priserna på den mat som finns rusar. Dessutom är tillgången till vård i utsatta länder generellt mycket dålig för människor som inte har pengar. Det här sammantaget gör att situationen är extremt allvarlig, säger Anna Tibblin.
Halva jordens befolkning kommer leva i fattigdom
Enligt nya beräkningar från Oxfam riskerar en halv miljard människor att puttas tillbaka in i fattigdom på grund av coronapandemin. Det innebär att över halva jordens befolkning kan komma att leva i fattigdom efter pandemin.
90 procent av alla jobb i fattiga länder finns i den informella sektorn. Omkring två miljarder människor arbetar i den del av en ekonomi som inte registreras hos myndigheter. Därmed har de inte till exempelvis sjuklön eller andra välfärdsrättigheter som kan komma med att ha ett jobb som genererar skatt till staten.
Enligt FN:s beräkningar kan hälften av alla jobb i Afrika gå förlorade i coronakrisen, och få av dem som förlorar sin inkomst kommer kunna få ekonomiskt stöd.
– Resultaten av 30 år av fattigdomsbekämpning riskerar nu att gå helt förlorade. Alla drabbas ju globalt sätt av coronapandemin, men det är verkligen så tydligt att det är de som redan är mest sårbara som drabbas hårdast, säger Anna Tibblin.
En kvarts miljard människor riskerar svält
Enligt en FN-rapport från slutet av april är nu 265 miljoner människor på randen av svält på grund av covid-19 krisen.
David Beasley, chef för FN:s World Food Programme, bad redan innan coronapandemin givarländer att öka anslagen för matinsatser till de allra fattigaste eftersom konflikt och naturkatastrofer lett till att prognosen för 2020 såg mycket mörk ut – det värsta året sedan andra världskriget. Till FN:s säkerhetsråd sa Beasley den 21 april:
– Men covid-19 har tagit oss till en aldrig tidigare skådad situation. Herregud, vi är i en perfekt storm. Svältens omfattning riskerar att bli av bibliska proportioner.
Tillgången till vård är ytterligare ett enormt problem i stora delar av världen. Nigeria, med en befolkning på 200 miljoner människor, har 500 respiratorer. Centralafrikanska republiken fem miljoner invånare får dela på tre stycken. Liberia tros inte ha någon respirator alls.
Sammantaget har Afrikas länder hittills få bekräftade fall, men till tidningen Time säger doktor Jerry Brown, som ledde Liberias ebola-hantering 2014 och som nu jobbar med landets covid-19 respons, att så gott som inget afrikanskt land har vad de behöver för att möta pandemin. Anna Tibblin är inne på samma resonemang.
– De rapporter vi får från de länder där vi är aktiva i Afrika vittnar alla om att det inte finns hälsovårdssystem för att kunna tillgodose vårdbehovet om virusspridningen får fart. Det är svårt att föreställa sig hur allvarliga konsekvenserna kan bli.
I och med hur underdimensionerad sjukvården är i många befolkningstäta länder och svårigheterna med social distansering när det bor uppemot en miljon människor per kvadratkilometer förstår Anna Tibblin varför länder har valt att stänga ner för att minska smittspridning.
– Jag tänker; hade det ens varit möjligt att hålla öppet?
Svårt med lockdown
Samtidigt kommer rapporter om att många länder har svårt att få människor att lyda restriktionerna. Från flera länder, där ibland Kenya och Nigeria, kommer rapporter om att polisen har skjutit personer som trotsat utegångsförbudet, däribland en 13 årig pojke som stod på hemmets balkong. I många länder flydde också människor ut på landsbygden när påbuden om nationell karantän började komma.
– Kvällen innan Zimbabwe gick in i lockdown så var det kaos på busstationen i Harare för att fattiga människor försöker ta sig ut på landet för man kan inte vara kvar i stan, för vad är det man ska leva av? Överfulla bussar med människor som flyr ut på landsbygden som kanske tar med sig smittan, säger Anna Tibblin.
Om det är länders egna karantäner och restriktioner eller att västvärlden har slutat köpa och handla som slår hårdast kan Anna Tibblin inte svara på. Just nu är det dock inte viruset självt som är det största hotet mot stora delar utav världens befolkning. Snarare är det konsekvenserna utav åtgärderna mot viruset som har värst följd.
– Redan innan den här katastrofen så var världen skeptisk till om man kommer kunna nå målen i Agenda 2030, nu är det oerhört svårt. De landvinningar som ändå har uppnåtts de går nu förlorade på bara några veckor.
Omöjligt tror hon dock inte att det är. Det kräver politisk vilja och globalt samarbete. Och pengar.
Ökat behov av bistånd
FN begärde nyligen $6,7 miljarder i bistånd, vilket är mer än en tredubbling av det organisationen bad om i mars. Hittills har de fått in $1 miljard.
Den 15 april i år meddelade G20 länderna att de slopar amorteringskravet under 12 månader. Initiativet kommer frigöra över $20 miljarder, pengar som nu, enligt G20 ländernas pressutskick, kan gå till sjukvård eller andra stöd under coronakrisen, och som annars hade betalats av på fattiga länders skuld.
Mer måste dock till, enligt Anna Tibblin.
– Vi måste ta ett omtag om hela världsekonomin. Dels se över skuldsaneringen, inte bara hålla i biståndet utan öka det, vi behöver ha utvecklingsfinansiering. Det är att se till att näringslivet tar sitt ansvar. Hitta finansiering på olika sätt, där ingår skuldavskrivningar, bistånd, näringslivets roll och andra saker. Offra inte klimatet nu när allt fokus är på pandemin, sluta inte finansiera utvecklingen av basal hälsovård som inte berör covid-19, tappa inte jämställdhetsarbetet. En rättvis värld är fan-i-mig möjlig.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
