Alla älskar Touda
Betyg: 2/5
Film Man blir aldrig riktigt klok på huvudkaraktären, vilket drar ner betyget. Det tycker Jon Andersson som sett ”Alla älskar Touda”, som har premiär nu på fredag.
Touda (Nisrin Erradi) drömmer om att bli en berömd sheika. En sorts sångerska som har sitt ursprung i en långvarig marockansk poetisk tradition och vars uppgift är att sjunga om kärlek, motstånd och frigörelse. Touda sjunger på en bar i en liten landsortsstad hon bor i. Men hon har betydligt större planer än så. Hon planerar att flytta till storstaden Casablanca där hon hoppas slå igenom. Samtidigt kämpar hon med att hitta en skola som kan ta emot den dövstumme sonen. Det är grundhistorien i den fransk-marockanska regissören Nabil Ayouchs ”Alla älskar Touda”, med svensk premiär i helgen.
Egensinnig och envis
Touda framställs som en stark och självständig kvinna som vägrar bli det sexobjekt som männen vill att hon ska vara. När hon ger igen på en man som tafsar på henne blir hon utslängd och avskedad från den bar hon jobbar på. En händelse som gör att hon gör slag i saken och beger sig till storstaden Casablanca för att hitta en försörjning som sheika. Hon lämnar den nioårige sonen hos föräldrarna i ett hus på landsbygden, under tiden som hon letar efter ett arbete och ett ställe att bo på. Trots att hon får flera chanser till jobb i storstaden verkar hon alltid på något sätt göra sig omöjligt. Antingen för att hon inte vill sjunga de poplåtar som hennes chef på nattklubben vill eller för att hon irriterar sig på männens närmanden när hon sjunger på ett stort hotell i Casablanca.
Vem är Touda egentligen? En feministisk kämpe som vägrar att bli ett objekt för männen eller en egensinnig person som försitter varje chans att lyckas genom sin envisa attityd? Eller både och? Och hur har den gruppvåldtäkt hon utsätts för i början av filmen påverkat henne som person? Man blir aldrig riktigt klok på Touda och hennes föresatser.
Där ligger också en stor del av svagheten med ”Alla älskar Touda”. Filmens slutscen filmad i en tagning är på hög filmteknisk nivå. Det hade kunnat bli en briljant avslutning om vi som åskådare fått möjlighet att förstå karaktären bättre. Nu lämnar jag i stället biosalongen med ett frågetecken. Vad vill Ayouch egentligen säga med filmen?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
