”Ultras”
Betyg: 3/5
Film ”Ultras” är både en hyllning av supporterskapet och en personlig skildring av livet som fotbollsfan .
Var kommer termen ultras ifrån, vad krävs det för att gör ett riktigt bra tifo och hur känns det egentligen att åka på en bortaresa? Det är frågor som alla får svar i “Ultras” som har premiär på bio lagom till att herrallsvenskan i fotboll drar igång i helgen.
Vill skildra kollektiv
Bakom filmen står Ragnhild Ekner, dokumentärfilmare och hängiven IFK Göteborg-supporter. I filmen berättar hon om supporterkulturen i åtta olika länder i fyra världsdelar. Filmen berör alltifrån hur kvinnor försöker ta mer plats i läktarkulturen i Indonesien till hur engelska fotbollsfans bildar supporterklubbar för lag i de lägre divisionerna, då Premier League blivit alltför kommersialiserad.
I början av filmen berättar Ekner, som förutom att regissera också fungerar som filmens berättarröst, att inga ansikten kommer att synas på de personer som blir intervjuade i filmen. Detta för att filmen ska spegla ett kollektiv och inte enskilda personer. En ansats som jag till en början ställer mig frågande till. Men ju längre filmen går desto mer förstår jag Ekners tanke. Supporterskarorna på läktarna är snyggt filmade och skapar en känsla av gemenskap. Något som förmodligen skulle gå förlorat med ett mer individuellt perspektiv.
Berättar om våldet
En liten del av filmen handlar om det våld som tyvärr också kommit att prägla supporterkulturen. Ett fan förklarar att han är oförstående till folk som tycker att supportrarna bara ska hålla på med tifo. “De tror att jag gör det för dem” förklarar han samtidigt som han rättfärdigar våldet. En motfråga skulle förstås kunna vara vad som ger honom rätt att ta tilll våld. Ett våld som gör att vi vanliga fans måste ta omvägar runt arenan efter match för att inte råka hamna någonstans där det är slagsmål. Kanske borde detta problematiseras ytterligare i filmen. Eller så är syftet med att låta uttalandet vara okommenterat att vi i filmpubliken ska dra våra egna slutsatser.
Det är i alla fall en kommentar som skaver. Inte minst eftersom filmen också visar vad som kan hända när våldet på arenorna tar över. I filmen berättas om när supportrar för den egyptiska klubben al-Ahly attackerades av supportrar från konkurrentklubben al-Masry efter en match mellan de båda lagen. 74 personer dödades. Polisen anklagades för att inte ha förhindrat massakern. Det på grund av att al-Ahlys supportrar hade varit aktiva i protesterna som ledde till president Hosni Mubaraks fall. När en al-Ahly-supporter, som inte var med på bortamatchen, berättar om maktlösheten då rapporter om hans kompisars död började strömma är det svårt att inte beröras.
En viktig del i filmen är att regissören själv delar med sig av sin kärlek till sporten och inte minst till supporterskapet. Hon beskriver det som en gemenskap där man ställer upp för varandra. Oavsett bakgrund och yrke är alla med och skapar något tillsammans. Det gör ”Ultras” till en fin och personlig hyllning till supporterkulturen världen över. En sevärd film för alla fotbollsfans eller för de som vill lära sig mer om världens kanske största subkultur.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
