ALMEDALEN17 När Magdalena Andersson taldebuterar i Almedalen spänner ämnet från sunda statsfinanser till demokrati, från feminism till välfärd. Hon tar upp »riskkapitalisternas vinstjakt i välfärden«, men då med udden riktad mot SD:s högersväng.
TEMA: Talet är ganska spretigt, men vikten av inte ta demokrati för givet, att Sverige ska hålla ihop, att alla måste bidra och arbeta för att klara välfärden – inte minst nyanlända – och kvinnors rättigheter och feminism tas upp. Dessutom får hon in vikten av sunda statsfinanser, som oftast när hon talar om politik.
Talet börjar med en tidsresa till Magdalena Anderssons ungdom i slutet av 1980-talet, när hon åkte till Östtyskland för att plugga tyska och, framförallt, uppleva livet på andra sidan muren. Det här leder henne in på vikten av att inte ta demokratin för given, och att det är oacceptabelt att unga hotas på nätet och lokalpolitiker och journalister hotas när de gör sitt jobb.
Från det här fortsätter hon på temat att Sverige ska hålla ihop: stad och land, kvinna och man. Att människor ska våga drömma, oavsett vem man är.
Och den svenska välfärdsmodellen är den som bäst gör det möjligt att hålla ihop ett samhälle, säger finansministern, och citerar (återigen) OECD:s beröm av den svenska modellen.
Liksom i talet på S-kongressen i våras pratar finansministern om skuldkrisen i Sverige i början av 1990-talet, och hur den präglat henne:
»Om jag ibland låter bestämd så är det för att jag vägrar låta Sverige hamna där igen«.
»Långivarna på Wall street började diktera villkoren för svensk politik«, säger Magdalena Andersson. De tyckte pensionerna och föräldraförsäkringen var för bra och »satte tvångströja på politiken«. För ett ögonblick kan man tro att finansministern ska spinna vidare med en kritik över marknadsinflytande på politiken, eftersom retoriken liknar den som brukar användas om Grekland och dess långivare. Det låter mer radikalt än vanligt.
Men finansministern byter snabbt spår och kopplar istället situationen till den som uppstod för några veckor sedan när oppositionen »visade sin historielöshet« genom att hota att stoppa budgeten.
En andra tillbakablick i Magdalena Anderssons liv får vi när hon talar om sin tid som anställd i hemtjänsten som ung. Med värme berättar hon hur hon kunde ta sig tid att dela en lättöl, röka Blå blend och babbla med pensionären Gunvor, efter att hon svabbat hennes hem med såpa.
Det är alldeles för lite av pannkaksgräddande och av skålande i lättöl i dag i hemtjänsten, säger Magdalena Andersson. Då kan det tyckas anmärkningsvärt att den satsning Socialdemokraterna presenterade som vallöfte efter 2018 tidigare i dag, om 20 extra välfärdsmiljarder, utgår från att bibehålla befintlig kvalitet i välfärden – inte att förbättra den. Det här var finansministern även tydlig med när hon presenterade regeringens ekonomiska prognos häromveckan; att de räknar på satsningar utifrån bibehållen kvalitet, och inte förbättrad, som exempelvis SKL använder i sina beräkningar.
VÄDER: Duggregn. En del paraplyer och många regnponchos. 1 600 personer lyssnade, enligt Almedalsveckans arrangörer.
PUBLIKKONTAKT: En hel del entusiastiska socialdemokrater tycks finnas i publiken, och det blir applåder vid flera tillfällen. Två feministiska fraser får nog allra mest jubel. Det är när hon pratar om att i hennes Sverige ska tjejer kunna röra sig fritt, klä sig som de vill och dansa hela natten lång – utan rädsla för trakasserier och övergrepp, och avslutar med »Mäns våld mot kvinnor ska stoppas«. Och senare i talet när hon på samma tema säger »Hela lönen – halva makten«.
Litet mer förvånande är att även hennes kanske mest upprepade ord om vikten av att ta »ansvar för statsfinanserna« och »ordning och reda i ekonomin« drar ned en applåd.
HUMORFAKTOR: Några små försiktiga skämt drar finansministern, med försiktiga skratt som respons. Till exempel när hon betonar att hon älskar varje sekund av sitt uppdrag som finansminister – »även om det innebär att jag får leda städpatrullen«, åsyftandes statsfinanserna.
LÖNTAGARPERSPEKTIV: Inte så synligt. Magdalena Andersson talar om vikten av att alla ska arbeta för att bidra till Sverige och därmed välfärden, och att arbete ger en inkomst som ger frihet. Hon talar också om att bygga ut vården, skolan och hemtjänsten. Men något fokus på de anställdas villkor och arbetsmiljö finns inte.
BLOCKSAMMANHÅLLNING: Finansministern nämner inte sin regeringspartner Miljöpartiet, eller Vänsterpartiet, alls. Inte heller »alliansen« berörs. De enda partier hon namnger och kritiserar är Moderaterna – för deras tro på jobbskatteavdrag som lösning på alla problem, och deras utsträckta hand till SD – och Sverigedemokraterna, för deras högersväng för att åstadkomma en möjlighet att ingå samarbete med M. Med tanke på Socialdemokraternas önskan om ett blocköverskridande regeringssamarbete med C och L, vilket Magdalena Andersson pratade om senast i morse i P1, kanske det inte förvånar att hon hugger längre högerut.
PERSONLIGT: Inga familjeberättelser, och inte heller får vi veta så mycket om något som verkligen rör personen Magdalena Andersson. Det närmaste hon kommer en personlig berättelse är när hon pratar om sin tid i hemtjänsten, och sin relation till pensionärerna Hilma, Gunvor och Anton.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
