Östersjöfisket Det storskaliga östersjöfisket är en förlustaffär på hundratals miljoner för staten och samhället varje år, med bränslesubventioner och miljöeffekter. Fiskeriverkets tidigare GD, Axel Wenblad, hoppas att Sverige nästa år som ordförandeland i EU kan pressa ministrarna att införa trålfiskeförbud i Östersjön.
Strömmings- och sillfisket väckte stor uppmärksamhet förra veckan när EU beslutade om fortsatt höga fångstkvoter i Östersjön. I Centrala Östersjön höjdes till och med kvoterna med så mycket som 32 procent. Detta trots varningar från forskare och kustfiskare om att beståndet riskerar att kollapsa.
Forskning visar att storleken på strömmingen har minskat och att de har sämre kondition i dag än tidigare. Men för det storskaliga industrifisket har storleken liten betydelse eftersom deras fångst går till produktion av fiskmjöl och foder till laxodlingar och minkfarmar. För småskaliga kustfiskare, som fiskar för humankonsumtion, och för ekosystemet har det dock allvarliga konsekvenser.
Axel Wenblad var generaldirektör på Fiskeriverket (numera uppdelat i Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU) mellan 2005-2011 och ordförande för WWF från 2013 till i somras. Han är orolig att strömmingen och sillen är på väg mot samma öde som torsken i Östersjön.
– Det var länge normalt att fiska hundratusentals ton torsk, men nu är det totalstopp. På tjugo har torskfisket förstörts i Östersjön och om det kommer tillbaka törs ingen svara på. Nu håller vi på att fiska ut sillen också, det är helt hårresande, säger Axel Wenblad.
Läs mer: Fortsatt höga fiskekvoter oroar – ”Roffarkapitalism”
Detta har några av världens rikaste länder lyckats med på kort tid, framhåller Axel Wenblad. Trots att industrifisket inte har någon betydelse för ländernas ekonomi. En rapport från stiftelsen BalticSea2020 visar tvärtom att det storskaliga trålfisket i Östersjön är en förlustaffär på hundratals miljoner för staten och samhället varje år.
Baserat på uppgifter från åren 2016–2019 är nettokostnaden för svenska staten 239 miljoner kronor per år. En stor del av kostnaderna är indirekta subventioner som undantag från koldioxidskatt och bränsleskatt, och kostnader för att övervaka fisket. Samhällskostnaderna för det storskalig östersjöfisket beräknas vara 387 miljoner kronor.
– Staten pumpar in mer pengar för att upprätthålla fiskets vinster än vad den tjänar på det. Det är en stor förlustaffär att det storskaliga fisket pågår, säger nationalekonomen Stefan Fölster som gjort beräkningarna.
Det största delen av samhällskostnaderna är koldioxidutsläppen. De beräknas kosta samhället 284 miljoner kronor per år.
– En viktig sak att räkna in är miljöeffekterna. De stora trålarna bränner ohyggliga mängder koldioxid. Att släpa en tung trål över botten kräver mycket bränsle, samtidigt som de inte betalar koldioxidskatt, säger Stefan Fölster.
På den positiva sidan av det storskaliga östersjöfisket har Stefan Fölster räknat in jobben. Men dessvärre är det inte särskilt många som jobbar på de stora trålarna, konstaterar han.
– Min hypotes var att det kanske var en förlust för staten, men jag blev väldigt förvånad över att det var en så stor förlust, och även samhällsekonomisk, säger Stefan Fölster.
Axel Wenblad berättar att det finns en stor lobbyrörelse inom fisket som politikerna i EU har svårt att värja sig mot. Den hävdar att man vill värna och skydda kustsamhällena, och därför räknar ministerrådet in socioekonomiska förhållanden när de beslutar om kvoterna. Vilket gör att de blir högre än vad Internationella havsforskningsrådet, ICES, rekommenderar.
– Men det skyddar inte alls kustsamhällena när industritrålarna tillåts fiska så mycket som de gör i dag. Det snarare skadar dem, säger Axel Wenblad.
Enligt organisationen BalticWaters2030 fångar så få som 20 båtar 95 procent av Sveriges totala fångst. Över 90 procent används till fiskmjöl och foder för minkfarmar och laxodlingar.
Axel Wenblad hoppas nu att när Sverige blir ordförandeland i EU nästa år kan regeringen pressa ministerrådet att införa ett trålfiskeförbud i Östersjön.
– Sverige har en unik möjlighet. Det krävs tuffa förhandlingar och det är ingen lätt uppgift. Men om vi fortsätter så här behöver vi snart inte bry oss längre. Då finns ingen sill kvar att rädda, säger Axel Wenblad.
Dagens Arena har sökt landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
