NYHET Produktionen av plast väntas fördubblas till 2040. Och för två av de största plastförbrukarna – byggnader och fordon – finns få krav på återvinning.
Plastskräp och återvinning av förpackningar är en het fråga som både diskuteras och leder till politiska beslut. Mer i skymundan hamnar det som svenska forskare i en ny studie anser borde vara huvudfrågan: Dold plast i hus och bilar och den fördubbling av produktionen som enligt rapporten The New Plastics Economy: Rethinking the Future of Plastics väntas under de kommande 20 åren.
– Vi granskade 180 akademiska artiklar som formulerar problemen kring plast och vår slutsats är att det skrivs mycket om plastföroreningar i hav och på land, hur vi ska handskas med återvinning och om sophantering. Men helheten glöms bort och själva plastproduktionen är ingen politisk fråga, säger Karl Holmberg, forskningsassistent vid Lunds Universitet.
Det hjälper inte att satsa resurser på det som rent krasst är följderna av problemet, när inget fokus alls läggs på problemet i sig: Den fossilberoende plastproduktionen, menar forskarna vid Lunds Universitet som tagit fram rapporten Politics and the plastic crisis: A review throughout the plastic life cycle.
Grundproblemet ligger i att oljebaserad plast är billig att både producera och att köpa – och att få politiska krav eller satsningar finns i just det som är de första produktionsleden i plastens livscykel.
– Det handlar om att bryta fossilberoendet i plast- och kemiindustrin, som är väldigt tätt sammankopplad med oljeindustrin. I många fall produceras plast och olja av samma bolag, i andra fall av plastbolag som delvis ägs av oljebolagen eller i andra typer av nära samarbeten. Det totala fossilberoendet måste brytas och det har vi inte haft någon politik för gällande plasten, säger Fredric Bauer, forskare inom energisystem och klimatdriven innovation i kemiindustrin vid Lunds Universitet.
Att det är så litet intresse för att diskutera plastproduktion inom andra områden än specifikt förpackningar i dagsläget beror helt krasst på att det problemet inte är lika synligt för politiker och konsumenter.
– Förpackningar står för ungefär 40 procent av användningen av plast, det största användningsområdet. Men det är ingen majoritet, näst störst är byggnader och tredje störst är fordon. Därtill tillkommer massvis med användningsområden som plast i jordbruket och textiler. Det är produkter vi köper och använder på helt andra premisser, de flesta vet inte ens om att det är så mycket plast i moderna byggnader. Den här typen av plast finns överallt, men är osynlig för gemene man. Det gör det svårt att få ett engagemang.
Det finns tre huvudsakliga problem med plast, menar han: Det ena är det totala beroendet av fossila resurser i plastproduktionen, det andra är avfallshanteringen som leder till att plastskräp sprids i både haven och på land. Det tredje är att återvinningsgraden är låg och att återvunnen plast inte håller samma kvalitet som nyproducerad.
– Vi måste göra det svårare och dyrare att använda fossila resurser inom plast- och kemiindustrin så att den typen av plast kan fasas ut – och stödja produktion och utveckling av antingen biobaserad eller återvunnen plast. Och i vissa fall byta material helt, även om vi ska vara medvetna om att andra material också har en klimatpåverkan, säger Fredric Bauer.
Utöver en starkare politisk styrning finns det också behov av att finansiärerna inser fördelen med att satsa på miljömässigt bättre plast.
– Eller nackdelen och det riskfyllda med att fortsätta stödja en fossil plastproduktion.
Fredric Bauer är en av författarna bakom en rapport som handlar specifikt om hur kapitalförvaltare bör tänka om plast: Plastics and sustainable investments: An information brief for investors, som även den nyligen har getts ut inom forskningsprogrammet STEPS, Sustainable Plastics and Transition Pathways. I rapporten finns rekommendationer till kapitalförvaltare och investerare som vill göra hållbara investeringar inom plastsektorn.
För det finns möjlighet att göra hållbara investeringar för att styra om produktionen, menar han.
– Det finns vissa skalmöjligheter i att ändra den befintliga produktionen från fossil- till biobaserad plast. Dessutom finns det flera producenter som satsar på socker- eller majsbaserad plast.
Till problematiken hör att Europa producerar en allt mindre del av den totala andelen plast.
– Europa, där det relativt sett finns starkast incitament till en miljömässig förändring, representerar en allt mindre andel av plastproduktionen i världen. Den absoluta majoriteten produceras i Kina, därefter kommer Europa och USA. Och vi har inga indikationer på att Kina eller USA skulle vilja förändra produktionen, säger Karl Holmberg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
