Nyhet I stället för en kollektivtrafik som håller ihop landet riskerar fokuset på ”starka stråk” att slita sönder det. En ny avhandling från Lunds universitet undersöker kollektivtrafikens utveckling i Skåne och dess geografiska konsekvenser.
I dag präglas kollektivtrafiken av idéerna om att den ska vara kostnadseffektiv och koncentrerad till storstads- och tillväxtområden. Så kallade ”starka stråk”. Och att den ska vara drivande i den regionalekonomiska utvecklingen. Men så har det inte alltid varit. Tidigare fanns en idé om en rättvist fördelad kollektivtrafik som ska motverka avfolkning på landsbygden och att landet slits isär. Men under de senaste decennierna har den idén hamnat åt sidan.
I en ny avhandling från Lunds universitet har Jens Portinson Hylander, forskare vid Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, undersökt kollektivtrafikens utveckling mellan 1975 och 2020 i Malmöhus län och Skåne. Fallstudien bygger på närstudier av arkivdokument och intervjuer med personer som varit involverade i utvecklingen.
Intresset för ämnet väcktes när Jens Portinson Hylander blev anställd på ett projekt om styrningen av kollektivtrafikens omställning. Under en pilotstudie med fokus på Skåne identifierade han ”starka stråk” som ett väldigt tydligt planeringsideal för kollektivtrafiken.
– Det var samtidigt uppenbart att det är en koncentration av resurser som skapar vissa politiska spänningar mellan olika platser och grupper i samhället. Då blev jag nyfiken på att plocka fram en historia och titta bakåt för att förstå var dagens planeringsideal kommer ifrån.
En viktig fråga för hans forskning var hur värdena av rättvisa och effektivitet samspelar och står i spänning mot varandra. Och hur det präglar utgången av kollektivtrafiken under olika perioder.
Jens Portinson Hylander valde att fortsätta studera Malmöhus och Skåne eftersom de legat i framkant och haft väldigt hög resandeutveckling under lång tid. Detta beror på att man har satsat på infrastruktur som Öresundsbron och Öresundstågsystemet vilket har gett förutsättningar för ökat resande, framhåller han.
Skåne har haft en lyckad och framgångsrik strategi för att öka resandet, konstaterar Jens Portinson Hylander. Men det han vill belysa med sin studie är politiken kring utvecklingen. Och vad de geografiska konsekvenserna blir av att man har prioriterat vissa platser framför andra.
– Från 70-talet och framåt har vi gått från ett fokus på geografisk utjämning och att det inte ska kosta för mycket för resenären, till att koncentrera resurserna och öka kostnadseffektiviteten i systemet. Och även till att acceptera att kostnaden för resenärerna ökar. Som de gjort väldigt mycket de senaste tio åren, säger han.
Fram till slutet på 80-talet var det landstinget och kommunerna i Malmöhus som organiserade kollektivtrafiken. Under den perioden var geografisk och ekonomisk rättvisa viktiga ledord. Men en period av ekonomisk nedgång och kraftiga underskott gjorde att flera aktörer ville fokusera på att minska underskotten. Då prioriterades i stället satsningar på att koncentrera resurserna och att göra kollektivtrafiken mer kostnadseffektiv.
Kommunernas inflytande över Malmöhus kollektivtrafik försvagades på 1990-talet och den fick ett regionalt huvudmannaskap. Då formulerades ”starka stråk” som en strategisk utvecklingsprincip för kollektivtrafiken. I avhandlingen skriver Jens Portinson Hylander att denna princip ”gick hand i hand med en tydlig marknadsorientering i styrningen, ett fokus på ökat regionalt resande och en vilja att stärka kollektivtrafikens attraktivitet som ett hållbart alternativ till bilismen”
– I Malmöhus lyckades man formulera en positiv vision kring det här och det blev en utvecklingstanke. Starka stråk gick från en organisationsmässig nödvändighet till att bli ett utvecklingslöfte om regional expansion, säger Jens Portinson Hylander.
Efter den internationella klimatkonferensen i Rio 1992 växte hållbar omställning fram på den politiska agendan. Något som kollektivtrafiken gynnades väldigt mycket av. Den fick ett tungt argument för sin existens, menar Jens Portinson Hylander. Utvecklingen med kollektivtrafiken mot ”starka stråk” är då på samma gång logisk och problematisk.
Vi vill ställa om samhället och göra kollektivtrafiken till ett mer attraktivt alternativ framför bilen, något som ”starka stråk” har bidragit till. Samtidigt har vi haft en lång process som knutit folk ännu närmare bilen i vissa områden, poängterar Jens Portinson Hylander.
– Fokus på starka stråk är inte nödvändigtvis dåligt. Men då måste man ha med en rättviseaspekt och balansera den politiken med annat som gör att omställningen blir tillgänglig för alla. Så att inte samhället blir hållbart för vissa och inte för andra.
Han menar att om man hela tiden satsar där det är som mest kostnadseffektivt riskerar vissa platser att hamna utanför omställningen. Både med kollektivtrafik, elektrifiering och internet.
– Om man tappar bort den geografiska fördelningsaspekten på för många områden samtidigt finns det en väldigt stor risk att man sliter isär samhället. I den bästa av världar har kollektivtrafiken möjlighet att binda ihop det.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
