ANALYS. Äldreminister Maria Larsson försöker sälja in lagen om valfrihet, lov. Forskarvärlden varnar för riskerna med överetablering.
Marknaden för äldreomsorg i Sverige domineras av ett fåtal stora jätteföretag (företagen Carema och Attendo kontrollerar mer än hälften av den privata marknaden). Detta beror bland annat på att offentliga upphandlingar där den som erbjuder lägst pris vinner gynnar stora företag.
Äldreminister Maria Larsson tror dock att hon har en lösning på problemet att ett fåtal stora riskkapitaljättar dominerar den svenska äldreomsorgsmarknaden. Lösningen, som hon presenterade under dagens SNS-seminarium om konkurrensens konsekvenser för äldreomsorgen, heter lov, lagen om valfrihet.
Så här går hennes resonemang:
De upphandlingar av äldreomsorg som gjorts med lagen om offentlig upphandling (lou) har inneburit att den som erbjuder omsorg till lägst pris vinner. Alltså – i regel storföretag.
Dessa kan nämligen utnyttja stordriftsfördelar, och har ibland möjlighet att lägga rena förlustbud, bara för att vara säkra på att ta hem en upphandling.
Lagen om valfrihet
Men med lov – som regeringen överväger att göra obligatorisk för landets alla kommuner – fungerar det annorlunda. Lagen om valfrihetssystem innebär fri etableringsrätt för alla företag som lever upp till de av kommunen ställda kvalitetskraven inom omsorgsområdet. Sedan får företagen skattemedel från kommunen baserat på hur många ”kunder” de lyckas locka till sig (ungefär som när privata skolor får ”skolpeng” av kommunen). Upphandling till fast pris, alltså.
Maria Larsson hävdar att lov gör stora och små företag likvärdiga. Exemplet Stockholm ger henne åtminstone delvis rätt. I huvudstaden finns exempelvis så mycket som hundra hemtjänstföretag, och cirka 70 procent av all äldreomsorg drivs i privat regi.
Men det kan också vara ett problem med för många små företag. Det hävdar Marta Szebehely, professor i socialt arbete och delförfattare till höstens SNS-rapport “Konkurrensens konsekvenser“.
– När det gäller förslaget att tvinga kommunerna att införa lov, då har man problemet att man inte kan välja hur många utförare man får. Det som är det stora problemet i Stockholm är att man har så oerhört många utförare, säger hon.
– Det gör att man får omsättning och det gör också att alla utförare måste strömlinjeformas, annars har de inte en chans i den hårda konkurrens som råder. Så förhoppningen att man ska få specialinriktade utförare, det fungerar faktiskt inte med den här hårda konkurrensen, fortsätter hon.
En ”överetablering” på marknaden leder till att företag går i konkurs och nya tillkommer, liksom att personal ofta byts ut. Motsatsen till den ”kontinuitet” och trygghet som värderas av nästan alla äldre.
Men kanske tycker regeringen att riskerna väger lätt? Som Konkurrensverket skrev i en rapport för ett tag sedan: målsättningen med privatiseringarna av svensk välfärd ”är politisk, snarare än ekonomisk”.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
