Nyhet Sverige ligger i topp när det gäller att finansiera forskning. 2018 budgeterades 37.5 miljarder kronor enligt SCB. Frågan är vad vi får för pengarna. Enligt Ulf Sandström, expert på forskningspolitik på KTH, är forskningen inte så effektiv som den skulle kunna vara.
I Sverige söks ungefär 60 procent av finansiering för forskning i konkurrens. Resten ges ut till lärosäten direkt i basanslag. Men när finansiering för forskningsprojekt söks i konkurrens mellan forskare och lärosäten minskar vad Ulf Sandström kallar effektiviteten i resultaten. Även om Sverige är ett land som ligger i topp gällande att finansiera forskning så menar Sandström att många forskare går i upptrampade stigar.
– Finansiärer väljer ofta de forskare som tidigare visat bra forskning och som kommer ge samma resultat igen, säger Sandström.
Ulf Sandström menar att när externa finansiärer, myndigheter som privata, väljer vilka forskare som får beviljat stöd så ser de till de forskare som ofta citeras och publiceras. Detta hämmar de forskare som vill vara nytänkande och bryta från handledaren.
– Man vill inte ta risker, och det blir till sist att man väljer de forskare som gett bra resultat förut. Man kollar bara på produktivitet och citeringar. De forskare som varit mest framgångsrika har tagit ut svängarna och gjort uppbrott med sin handledare.
Man vill inte ta risker, och det blir till sist att man väljer de forskare som gett bra resultat förut
Ulf Sandström tror att det är möjligt att hjälpa de externa finansiärerna att hitta de forskare som visar tecken på självständighet och nyskapande. Han har därför tillsammans med informatikforskaren Peter van den Besselaar tagit fram en självständighetsindikator.
– Det finns ett behov att diskutera, och det behovet har inte uttryckts riktigt. Nu blir det ett sätt att beräkna en forskares självständighet och det blir inte så mycket att snacka om.
Självständighetsindikatorn ska hjälpa finansiärer på samma sätt som statistik för publikationer och citeringar gör. Det är ett hjälpmedel som tillför en ny dimension när man från finansiärens håll väljer ut projekt att stötta. Indikatorn har hittills testats i en provstudie och den räknade då på två faktorer som indikerar självständighet. Dels hur långt ifrån man gått sin handledare gällande forskningstema genom att studera både forskares och handledares publikationer under 10 år. Sen studerades också huruvida forskaren hittat egna kollaborationer med andra forskare eller inte.
Maria Thuveson, chef för avdelningen för forskningsfinansiering på Vetenskapsrådet, förstår kritiken av den urvalsprocess som görs av de externa finansiärerna, men är samtidigt tydlig med att ett större ansvar bör tas av universiteten för att skapa nytänkande forskningsprojekt.
– När man har en beviljandegrad på ungefär 15 procent så finns inte resurserna att bara ge finansiering till de mest spännande och nytänkande projekten, även om man vill. Men vi jobbar hela tiden med att kvalitetssäkra urvalsprocessen. Vi har till exempel restriktioner för hur många pågående bidrag en projektledare kan ha. Detta för att öppna upp för nya forskare och projekt. Vi är också väldigt noggranna med att se till att det är de bästa projekten som får finansiering oavsett vilket lärosäte du kommer ifrån eller vem du är, säger Thuveson och fortsätter:
– Vem kvalitetssäkrar universitetens urval? Vart går egentligen basanslagen? Om den externa finansieringen bara gick till att finansiera forskningen och inte lön och hyra för lokal så hade vi kunnat ge pengar till fler nyskapande projekt, så ser det inte ut nu.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
