Avtalsrörelsen 2023 LO och facken inom industrin har gått ut med ett avtalskrav på 4,4 procents lönehöjning och en låglönesatsning. Men det är alldeles för lågt menar flera fackliga förtroendevalda.
– Varför ska vi vanliga knegare hålla igen? säger Niclas Svanberg, Byggnads.
I veckan presenterade facken inom industrin sina krav inför avtalsrörelsen nästa år: 4,4 procents lönehöjningar i ettårigt avtal och en låglönesatsning för de med lägstalöner. Alla LO-förbund, förutom Transport, har ställt sig bakom kravet.
Men alla förtroendevalda är inte nöjda. Fredrik Öberg, ordförande för Medlemskrets Luleå, Byggnads, anser att 4,4 procent är ett alldeles för lågt krav.
– Många av mina kollegor är besvikna på nivån vi går in med, i dessa tider av inflation vi ändå befinner oss i, säger Fredrik Öberg.
Vi ser enorma prisökningar på mat, el, hyror och räntor. Vi måste kunna kompensera genom att ta ut en skälig lön.
Fredrik Öberg menar att man självklart ska ta hänsyn till att inte driva upp inflationen mer än nödvändigt. Men det är tråkigt att det alltid är LO-arbetare som hotas eller tvingas vara ansvarstagande i sina lönekrav, anser han.
– Vi måste också se till våra medlemmars intressen. Vi ser enorma prisökningar på mat, el, hyror och räntor. Vi måste kunna kompensera genom att ta ut en skälig lön, säger Fredrik Öberg.
Han framhåller också att lönegapet mellan tjänstemän och arbetare ökat med 1 180 kronor under 2021-2022, vilket LO konstaterade i en ny rapport. Enligt LO tjänar tjänstemän nu 53 procent mer än arbetare, det största gapet sedan 1930-talet.
– Alla tjänstemän i näringslivet får väldigt mycket högre löneökningar. Och det kommer ur vårt löneutrymme, som vi har skapat ur vår produktion. Det går till tjänstemännen medan vi blir lidande, säger Fredrik Öberg.
Fredrik Öberg hade velat se att förbunden ställde sig bakom förslagen som facken inom 6F lade fram i en debattartikel. Där föreslår de ett rättviseavtal med bland annat en generell löneökning på 5 procent av genomsnittslönen på svensk arbetsmarknad, 37 100 kronor.
– Det handlar om att vara solidarisk. Alla får samma lönehöjning, men de blir större för en undersköterska och en städare medan högt uppsatta tjänstemän får lite mindre, säger Fredrik Öberg.
De som har små marginaler, där transport, mat och boende är vad pengarna räckt till, har inte råd att priset på arbete sjunker.
Gunnar Pettersson, ordförande för IF Metall-klubben Volvo Lastvagnar Umeå, är inte heller nöjd med avtalskravet. Han menar att med en inflation på 9,7 procent (KPIF, september 2022) kommer det innebära att priset på arbete sjunker.
– Det är inte acceptabelt, som vi ser det i vår grupp, säger Gunnar Pettersson.
Han understryker att samtidigt som priset på arbete kan sjunka tar företagen ut full kostnadstäckning för de höga el- och drivmedelspriserna.
– Mataffärerna höjer priset på varorna fastän de inte behöver och hyresvärdarna vill höja hyran med tio procent. De som har små marginaler, där transport, mat och boende är vad pengarna räckt till, har inte råd att priset på arbete sjunker, säger Gunnar Pettersson.
Facken måste ställa betydligt högre krav för att säkerställa att man kan bevara reallönerna, menar Gunnar Pettersson. Han tror inte heller att regeringen kommer att driva en fördelningspolitik där stöden går till de fattigaste.
– Se bara på elsubventionerna, säger han.
Josefine Krantz, kontaktperson för Målarnas kvinnliga nätverk MIRA i Örebro län, säger att de självklart inte är nöjda med kravet. Men hon menar också att LO-samordningen är väldigt viktig och hon har förtroende för att man landat i ett resonemang som är rimligt.
– Huruvida det är ett rimligt krav eller inte kan jag inte säga, men jag har förtroende för att de som suttit i förhandlingar har kompetens och att det finns en anledning bakom kravet, säger Josefine Krantz.
Hon köper dock inte argumentet att löntagare måste vara återhållsamma i sina krav och ta ansvar. Det använder arbetsgivarna vare sig det är dåliga eller bra tider, menar hon.
– Det går inte att ha det som argument gång på gång. Statistiken talar sitt tydliga språk. Det har blivit mer ojämlikt sedan 80-talet.
Företagen rullar på bra och hyresvärdarna pratar hyreshöjningar, varför ska vi vanliga knegare hålla igen?
Kristoffer Tinnerholm, ordförande för Medlemskrets Falun, Byggnads, tycker att 4,4 procent är alldeles för lite att gå in med i en avtalsrörelse. I slutändan hamnar man kanske på bara tre procent, menar han.
Alltid är det arbetare som ska stå tillbaka, konstaterar han och framhåller att Byggnads förlängde kollektivavtalet med Byggföretagen under pandemin.
– Vi fick ingenting under pandemin, då hoppade vi över avtalshöjningen och fick noll procent, medan tjänstemännen tog ut mer. Arbetare fick stå tillbaka där också och ta samhällsansvaret. Samtidigt gick företagen som på räls under pandemin och gjorde vinstrekord. De fick statliga bidrag för att hålla verkstaden igång men gjorde supervinster och rekordutdelningar.
Men tror du inte att företagen och arbetsgivarna också tar sitt ansvar nu?
– Nej, det tror jag inte. Jag kan inte minnas att det har hänt någon gång så länge jag har varit aktiv.
Niclas Svanberg, ordförande för Byggnads rörklubb i nordvästra Skåne, är trött på resonemanget att LO-kollektivet alltid ska ta ansvar.
– Samtidigt ser vi företagens stora aktieutdelningar. Kommer direktörerna också att ta ansvar och inte höja sina löner? Företagen rullar på bra och hyresvärdarna pratar hyreshöjningar, varför ska vi vanliga knegare hålla igen?
Niclas Svanberg menar att alla måste ta ansvar nu. Men kommer företagarna hålla nere nivån på aktieutdelningarna och prisökningarna, och bara ta ut det de måste, frågar han sig.
– Löntagarna ska ta ansvar om övriga också gör det. Annars ska vi också få en bit av kakan. Det kan inte vara så att det alltid är en grupp som ska ta ansvar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
