Fortsatt höga fiskekvoter oroar –”Roffarkapitalism”

Fiskepolitik Trots larmen om att strömmingen håller på att kollapsa, och effekterna det har på ekosystemet och kustfiskarnas näring, har EU beslutat om fortsatt höga fångstkvoter i Östersjön. 

– Vi har snart ingenting kvar att fiska, säger kustfiskaren Carl-Åke Wallin.

Förra veckan fattade EU beslut om nästa års fångstkvoter för strömming i Östersjöområdet. Efter flera års stadig minskning av såväl kustfiskarnas fångster som strömmingens storlek hade forskare, miljöorganisationer och yrkesfiskare velat se en halverad eller mindre kvot. Men i Bottniska viken sänktes den med bara 28 procent, och i Centrala Östersjön höjdes den i stället med 32 procent. 

– Det är nästan en parodi. Vi har snart ingenting kvar att fiska, det kan egentligen inte bli sämre, säger Carl-Åke Wallin, kustfiskare sedan 55 år och ordförande för PO Kustfiskarna Bottenhavet.

Carl-Åke Wallin berättar att situationen har förvärrats avsevärt de senaste åren. I år var hans fångst bara en tiondel av fångsten för tre år sedan. Systemet med kvoter har spårat ur, anser han, eftersom man bara ser till biomassan – hur stort strömmingsbeståndet är – och inte till strömmingens storlek. 

För det storskaliga industrifisket är inte storleken på strömmingen viktig, eftersom de primärt fiskar för att producera fiskmjöl till laxodling, minkfarmer och katt- och hundmat. Men för kustfiskarna, som fiskar för humankonsumtion, är det viktigt att det finns stor strömming. 

– Det talas mycket om uteblivna fångster, men fångsterna har också blivit mindre. När man trålar så hårt som industrifiskarna gör då uppmuntras strömmingen att bli könsmogen tidigare. Så mycket av fisken är för liten och mager i dag, säger Aksel Ydrén, projektledare på PO Kustfiskarna Bottenhavet.

Så få som tjugo båtar fångar i dag 95 procent av Sveriges totala fångst, enligt organisationen BalticWaters2030. Över 90 procent av all fångad fisk i Östersjön används som foder i laxodlingar och minkfarmar. Enligt forskning finns det mycket som pekar på att lokala strömmingsbestånd håller på att fiskas bort.

Aksel Ydrén menar att EU:s beslut visar på att de sätter ekonomiska intressen före de ekologiska.

– Rätt förvaltat kan fisket bidra till livsmedelsförsörjningen i Sverige. Men det är urdåligt förvaltat i dag och gynnar bara industrifisket. Det är roffarkapitalism när några få båtar fiskar upp nästan allt. Men till slut blir det en kollaps, som med torsken, säger Aksel Ydrén.

EU-kommissionens förslag för 2023 års fiskekvot i centrala Östersjön var 61 051 ton, en höjning på 14 procent jämfört med 2022 års kvot på 53 635 ton. Men ministerrådet höjde den i stället med 32 procent, till 70 822 ton. Och i Bottniska viken sänktes den bara med 28 procent, från 111 345 ton till 80 074 ton.

Detta bekymrar även forskare på Institutionen för akvatiska resurser, SLU Aqua. Enligt deras forskning har andelen strömmingar som är fem år eller äldre sjunkit med 30 procent mellan 2015-2021, jämfört med perioden 1980-2014.

– Våra analyser visar att om man ska värna om den stora strömmingen, som har en jätteviktig roll i ekosystemet, borde förvaltarna lägga kvoten på en ännu lägre nivå, säger Mikaela Bergenius Nord, forskare på SLU Aqua och medlem i Internationella havsforskningsrådet, ICES.

Men Sverige är bara ett av många länder som fiskar i Östersjön och det gör beslutstagandet såklart svårt, menar Mikaela Bergenius Nord.

– När EU–ministrarna bestämmer kvoterna väger de också in socioekonomiska aspekter. Dessa aspekter tar vi inte hänsyn till när vi ger vetenskapliga råd om hur mycket man kan fiska, säger hon.

Mikaela Bergenius Nord menar att man inte helt säkert vet hur klimatförändringarna och den dåliga miljöstatusen i Östersjön påverkar beståndet just nu. Och hon är bekymrad över att det tas för stora risker med fisket.

– Med dagens situation bör vi vara mer försiktiga. Om fisketrycket fortsätter som det gör i dag kommer vi att ha ännu färre stora individer i våra sill och strömmingspopulationer, säger Mikaela Bergenius Nord.

Strömmingen är också en viktig föda för rovdjur som säl och skarv. Att sälen har magrat kan bero på att det finns färre stora fiskar för den att äta. Den minskade strömmingen har också lett till mer spigg i skärgården. Den konkurrerar ut de större fiskarna gädda och abborre, eftersom den äter deras yngel.

Mats Svensson är chef på Havs- och vattenmyndigheten. Han ser problemen i Östersjön och framhåller att myndigheten hade önskat en ännu lägre fiskekvot. 

– Vår rekommendation var att man skulle minska kvoten så mycket som möjligt. Det handlar dels om Östersjöns ekologi men också om att vi får en väldigt liten och mager strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken. Kustfiskarna får ingen fisk längre. Och fångsten de får är väldigt liten och går inte att använda till deras fiskeprodukter, säger Mats Svensson.

Är ni bekymrade nu över de nya kvoterna?

– Vi är givetvis bekymrade. Konsekvenserna blir att situationen kommer bli värre, det kommer inte bli någon förbättring. Å andra sidan, ska vi ha förbättringar kommer det att ta tid, det är ingenting man gör snabbt. Ska vi minska fisket måste vi göra det under flera år. Först då kan vi ha en annan storleksfördelning hos fisken, säger Mats Svensson.

Aksel Ydrén är orolig att kustfiskarna och fisket för livsmedelsförsörjningen i Sverige snart inte kommer att finnas kvar.

– Det har blivit färre och färre kustfiskare. Det är en tradition och ett unikt kulturarv som håller på att försvinna. Det är svårt att uppmana unga att starta upp och ta över i den här situationen, säger Aksel Ydrén.