kommunutjämning Riksrevisionen ville granska om kommunal inkomstutjämning påverkar tillväxten. Det gick sådär.
Det kommunala inkomstutjämningssystemet har till syfte att åstadkomma likvärdig offentlig service och likvärdiga villkor mellan olika kommuner i landet. Kommuner med lägre skattekraft, det vill säga lägre skatteintäkter från sina medborgare, kompenseras genom att kommuner med hög skattekraft samt staten skjuter till skattemedel. På så sätt ska skatteinkomsterna per invånare i slutänden bli i stort sett lika stora oavsett kommun.
Då rättvisan i systemet regelbundet diskuteras, och det enligt ekonomiska teorier finns tecken på att inkomstutjämningssystemet hämmar tillväxt, har Riksrevisionen valt att granska effekterna av modellen. Det man kommer fram till är att det inte finns tecken på att systemet hämmar kommunernas tillväxt – men man kan heller inte styrka att så verkligen inte sker, på grund av metodologiska problem och att systemet är så komplext.
Granskningen har gjorts genom att studera tre olika förändringar av inkomstutjämningssystemet, mellan 2001 och 2014, som i huvudsak syftat till att låta bidragskommuner behålla en större andel av sin ökning av skatteintäkter än tidigare. Undersökningen visade visserligen att skatteintäkterna ökade i kommuner som fick ta emot sänkt utjämningsbidrag, men rapportförfattarna menar att det inte går att veta om regelförändringen var orsaken.
Dessutom har en enkät gjorts med 86 deltagande kommuner om deras lokala tillväxtarbete.
– Av granskningen kan vi dock se att det kommunala tillväxtarbetet är en bredare fråga än enbart ökad skattekraft, och att kommunerna ofta samarbetar med varandra i tillväxtfrågor. En väg framåt är att fördjupa sig ytterligare i hur det lokala tillväxtarbetet fungerar och vilka mekanismer som ligger bakom den lokala tillväxten, säger Heléne Berg, projektledare för granskningen i en kommentar.
2019 låt skattekraften i genomsnitt på 200 000 kronor per invånare, vilket motsvarar runt 160 000 kronor per invånare för kommunerna i den nedre delen av skalan medan de rikaste kommunerna hade skatteintäkter på 300 000 kronor per invånare.
Bidraget till de kommuner som tar emot pengar från inkomstutjämningen uppgick 2019 till upp till 12 procent av de egna skatteintäkterna, medan kostnaden för de betalande kommunerna motsvarade upp till sex procent av de egna skatteintäkterna.
Även om Riksrevisionen på sätt och vis anser sig ha misslyckats med sin uppgift att granska effekterna av inkomstutjämningssystemet på kommunal tillväxt ser de goda skäl att gå vidare och granska systemet.
– Vi ser det som ett empiriskt resultat att reformerna vi har granskat har visat sig vara rent svårutvärderade. Det är olyckligt, men på förväg verkade våra metoder tydliga, säger Heléne Berg till Dagens Arena.
För att komma vidare med granska effektiviteten i inkomstutjämningen förespråkar hon ett mer kvalitativt undersökningssätt.
– Vi tänker att man gå vidare genom att granska mekanismer bakom tillväxten och hur de påverkas av kommunutjämningssystemet, så det lutar mer åt ett kvalitativt tillvägagångssätt. Vi gör också en enkät med kommunerna och ser det finns anledning att gräva djupare där, säger hon.
Hur mycket mer säkra resultat tror ni att man kan komma fram till?
– Vår utgångspunkt är att det kommunala inkomstutjämningssystemet är ett av de viktigaste styrmedlen för att kommunerna ska kunna erbjuda sina medborgare likvärdig service. Motivet till att det är viktigt att granska systemet är att på marginalen vet man inte vilka tillväxthämmande effekter det har. Men i slutänden är avvägningen mellan likvärdighet och effektivitet en politisk fråga, säger Heléne Berg.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
