Bärplockarna Det började som en extrasysselsättning för lokalbefolkningen, men i dag är de flesta som ägnar sig åt bärplockning i syfte att tjäna pengar thailändare. Mats Wingborg fortsätter att granska bärbranschens villkor. Den här gången om de förändrade förutsättningarna för plockarna och bärföretagen.
Mats Andersson i Malung har givit upp. Sedan 1989 har han drivit ett bäruppköp, men nu är det slut.
– Det går inte när det inte finns tillräckligt med plockare, säger han och skakar på huvudet.
En epok går därmed i graven. Under 80-talet fanns det 16 bäruppköp bara i Malung. Idag finns inte ett enda kvar, berättar Mats Andersson. Men förändringen handlar inte bara om Malung. Ett 50-tal bäruppköp har slagit igen i år och den storskaliga och industriella plockningen med anställda thailändska plockare har tagit över allt mer.
I Hällnäs i Västerbotten finns, vid sidan av anläggningen med anställda thailändska plockare, fortfarande ett bäruppköp. Men det går på knäna. Krystyna Felczak driver det sedan länge tillsammans med sin man. En bil registrerad i Litauen svänger in framför uppköpet. En man lastar ut 50 kilo blåbär. Han skriver på en kvittens, tar emot betalningen och försvinner lika snabbt igen. Men för det mesta är det öde framför uppköpet.
– Vi har länge haft många plockare från Ukraina här. Några få av dem har kommit även i år. Men antalet plockare är en spillra jämfört med vad det har varit tidigare. Den ryska invasionen har satt käppar i hjulet. Ska jag och min man fortsätta med bärhandel framöver blir också vi tvungna att hyra in thailändska plockare.
Krystyna Felczak pekar också på en annan förändring som gör att allt färre personer säljer till bäruppköp.
– Många säljer plockade bär direkt på Blocket. Det har krympt utrymmet för oss.
Berättelsen om bäruppköpens tillbakagång är svensk kulturhistoria. Skogsbär plockas av människor i lokalsamhällen för eget bruk, men ibland också för att säljas på torg eller till bärhandlare. När Mats Andersson öppnade sitt bäruppköp för mer än tre decennier sedan kom de flesta av plockarna från Malung och andra närbelägna orter.
– Då försökte alla möjliga människor dra in extra pengar på att plocka bär. Inte bara ungdomar, pensionärer och arbetslösa, utan också lärare och tandläkare. De sparade ofta till något speciellt, som en semester utomlands.
De första utländska plockarna kom från Polen. De dök upp redan i början av 1980-talet, det vill säga långt innan Berlinmurens fall. De plockade blåbär och ibland också odlade jordgubbar.
– Det var en annan värld, minns Magnus Andersson. Deras månadslön i Polen låg ofta under 500 kronor. Det var väldigt lukrativt för dem att komma hit och plocka bär. Jag minns att en del av dem köpte med sig trasiga kylskåp som de lagade. I Polen kunde man få vänta i 10 på att få köpa ett kylskåp.
Så småningom började det också komma plockare från Litauen och Lettland. Under en lång period var de flesta som sålde bär till bäruppköp antingen polacker eller balter. Men i takt med att levnadsstandarden steg i Polen och Baltikum svalnade intresset. I stället började det dyka upp plockare från mer avlägsna länder. Sedan tio år tillbaka har de flesta turistplockarna kommit från Ukraina och Bulgarien.
Det är emellertid inte bara de högre lönerna i närområdet runt Sverige som lett till att turistplockarna kommer från länder längre bort. Det handlar också om sjunkande priser på bär. Magnus Andersson berättar att priset på ett kilo blåbär under 1980-talet ofta låg runt 25 kronor. Inräknat inflationen motsvarar det cirka 60 kronor kilot i dagens värde. Men i år har bäruppköpen för det mesta betalat 14 kronor för ett kilo blåbär. Värdet har krympt till mindre än en fjärdedel.
En orsak till prisfallet är att skogsbär alltmer blivit en vara på den globala marknaden. Utrymmet för ett avvikande pris i Sverige har blivit mindre. Det gäller särskilt blåbär med sina höga halter av antioxidanter. I Japan och Sydkorea anses blåbär vara en av de bästa råvarorna för att framställa hudkrämer och piller som ska ge bättre syn. Där hamnar många av de svenska blåbären i slutändan.
En annan orsak är expansionen av storskalig plockning med anställda thailändska plockare. De bor på förläggningar, kör minibussar och får thailändsk mat lagade av kockar. Samtidigt kartlägger bärföretagen var det är mest gott om bär. Allt detta gör plockningen effektiv. Thailändarna plockar betydligt mer än turistplockarna. Även det har bidragit till att pressa ner kilopriset. I år är det dessutom ovanligt mycket bär. Det har lett till att omvandlingen tagit extra fart. De stora bärföretagen börjar få fullt i frysarna. Deras anställda thaiplockare är lovade att få jobba säsongen ut. Däremot kan de stänga bäruppköp och sluta köpa bär från andra. Det är precis vad som skett.
– Vi är tvungna att slå igen bäruppköpen. Vi kan inte ta emot mer bär. Det räcker med de som plockas av våra anställda plockare, säger Bo Axelsson från företaget Blommor & Bär.
Det är ingen slump att de anställda plockarna kommer från just Thailand, men även därifrån startade det med turistplockare. Under 80-talet började charterturismen att söka sig till andra ställen än Kanarieöarna och Mallorca. En av de nya destinationerna blev Thailand. Där träffade svenska män från Norrland thailändska kvinnor som följde dem tillbaka till Sverige. Kvinnorna hade ofta svårt att hitta jobb, men kunde tjäna pengar på att plocka bär. Några av dem blev företagare och hämtade hit släktingar under bärsäsongen. Verksamheten växte och särskilt stor blev den i Fredrika i Västerbotten, där det i dag finns ett thailändskt buddistiskt tempel.
En ändring i de svenska skattereglerna ledde till att strömmen av turistplockare från Thailand omvandlades till införsel av bemanningsanställda. Det var dåvarande näringsministern och centerpartisten Maud Olofsson som drev igenom att bemanningsanställda från länder utanför EU som under korta perioder jobbade i Sverige inte skulle behöva betala någon skatt. Resultatet blev en snabb ökning av bemanningsanställda som plockade skogsbär. Inledningsvis kom plockare även från Uzbekistan, Bangladesh, Kina och Vietnam – men sedan flera år tillbaka kommer alla från Thailand.
Inför förra säsongen återinfördes skatten på utländska bemanningsanställda som jobbar i Sverige. De svenska bärföretagen protesterade och hävdade att skatten skulle leda till en drastisk minskning av bärplockning med bemanningsanställda från Thailand. Men ganska snart upptäckte företagen att skatten kunde tryckas ner till cirka sju procent. Konstruktionen bygger på att plockarna redovisar låga totala årsinkomster, det gör skattenivån låg. Dessutom går det att göra stora avdrag för plockarnas utgifter. Resultatet har blivit det omvända jämfört med vad bärföretagen fruktade, bemanningsplockningen har ökat medan turistplockningen har minskat. En annan förskjutning inom skattesystemet har förstärkt tendensen. I takt med en ökad gängkriminalitet ingriper polisen i samverkan med Skatteverket allt hårdare mot penningtvätt. De företag som betalar ut kontanter måste numera kunna redovisa uppgifter om de personer som tar emot pengarna. Den skärpta kontrollen påverkar all verksamhet med kontanthantering. Däribland bäruppköpen. Utländska plockare som vistas tillfälligt i Sverige har inte rätt att öppna konton i svenska banker och får därför betalt i kontanter. Flera bäruppköp är idag pressade av de hårdare reglerna. I åtminstone ett fall har också Länsstyrelsen utfärdat en dryg sanktionsavgift.
Hur bör då förskjutningen från bäruppköp till storskalig plockning värderas? Det finns argument som går i båda riktningarna. Inom turistplockningen förekommer grava missförhållanden som ofta är betydligt värre än vad de anställda thailändska plockarna råkar ut för. Ett vanligt upplägg är att svenska bärföretag erbjuder turistplockare ett undermåligt boende om de kommer hit och jobbar. Så var det i Österforse i Ångermanland i år där turistplockare från Bulgarien blivit inhysta i en gråfärgad tidigare livsmedelsbutik. De trasiga toaletterna ersattes av staplade bildäck utanför huset. Det slutade med att alla plockarna blev avhysta av polisen. Vissa år har många turistplockare bott i läger i skogarna där de sanitära förhållandena varit förfärliga. Det största lägret hittills fanns i Mehedeby 2013 med över 200 bulgariska plockare.
Verktygen för att förbättra villkoren för plockare med en anställning är också betydligt fler: Migrationsverket kan ställa krav, Kommunal har drivit fram kollektivavtal, kommunerna inspekterar boendena och de involverade företagen har sociala koder. Motsatsen gäller för turistplockarna, de är inte anställda utan personer som säljer plockade bär, vilket gör det svårt att påverka deras villkor.
Men kanske har övergången till storskalig plockning också gjort att något gått förlorat. Det krävs långt mer muskler att sköta plockning med anställda plockare än att driva ett bäruppköp. Det har gjort att de stora bolagen har tagit över alltmer medan de lokala småföretagen har fått svårare att klara sig. Kopplingen mellan lokalsamhället och bärbranschen håller på att luckras upp.
Det är denna sida av utvecklingen som gör Mats Andersson i Malung dyster.
– Förr bidrog bärplockning till att skapa gemenskap och framtidstro på orten. Nu har den blivit globaliserad. Lokala bärplockare har ersatts med influgna thailändska plockare. Det viktiga har blivit att ständigt öka volymen, inte kvaliteten och inte att främja lokal utveckling.
Artikelserie:
Detta är den tredje texten av fyra som Dagens Arena kommer att publicera om villkoren för utländska plockare som i år kommit till Sverige för att plocka skogsbär.
Del 1: Fortsatt osäkra villkor för bärplockare
Del 2: Så luras de thailändska plockarna på pengar
Del 3: Från lokala bäruppköp till storskalig bärplockning
Del 4: Bärplockande ukrainskor får rapporter från krigsfronten
Mats Wingborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
