Striden för de franska pensionerna trappas upp

Reportage Efter 40 dagars storstrejk är de franska protesterna mot president Macrons pensionsreform den största arbetsmarknadskonflikten på många år i Europa. Inget slut på konfrontationen finns heller i sikte. Istället kör facken hårt med nya protester denna vecka.

De två mest hårdföra facken CGT och FO har tagit täten i protesterna, vars mål är att stoppa president Macrons omdebatterade pensionsreform. De vill fortsätta med dagens över 40 olika pensionsplaner och ser inga fördelar att föra samman dem till en enda plan i ett gemensamt system för alla inkomsttagare.

− Vi vill att reformen dras tillbaka och kräver förbättringar i det nuvarande systemet, som är det bästa i världen, deklarerade Philippe Martinez, generalsekreterare i CGT, efter sina samtal med regeringen i förra veckan.

Men premiärminister Edouard Philippe är lika fast övertygad om att genomföra reformen. I en direktsänd intervju i public servicekanalen France 2:s kvällsnyheter i går satte han ner foten.

– Jag kommer ta mitt ansvar, sa han och underströk att pensionssystemet måste vara i ekonomisk balans 2027 och att ett gemensamt system är rättvisare och mer solitt. Den inriktningen kan facken inte rucka på, var premiärministerns budskap.

Inte heller hans försök till kompromiss i förra veckan har slagit väl ut. Han sa sig vara beredd att provisoriskt skjuta upp införandet av riktåldern i pensionssystemet. Fransmannen ska i framtiden arbeta till 64 år för att få full pension.

− Detta ändrar ingenting, sa Philippe Martinez, efter mötet med premiärministern.

Trots de stora störningarna i samhället stöder fortfarande en majoritet av fransmännen strejkens krav.

Andra fackliga ledare kallade utspelet en rökridå i ett misslyckat försökt att få slut på strejkerna. Därmed hade de båda fackliga organisationerna i täten förklarat att inga lättnader i strejkerna kan väntas. En majoritet av facken stöder strejkerna och
deltar i olika grad.

Däremot var både CFDT och UNSA nöjda med kompromissförslaget. Reformistiska CFDT, som är landets största fack, har hela tiden varit för en pensionsreform. Hur ska vi kunna få förbättringar och vi inte går med på förändringar, är förbundets inställning. Deras medlemmar har inte deltagit i strejkerna, men regeringens ovilja att ändra riktåldern på 64 år för full pension har lett till kraftiga protester även från detta förbund. CFDT deltog i helgens landsomfattande manifestationer mot reformen.

40 dagar av strejk

Det var den 5 december som strejkerna inleddes, med en facklig taktik som skakat om hela det franska samhället. Lokförarna och tunneltågförarna togs ut i strejk. Det skapade stora störningar i trafiken och under ett par veckor ett nästan fullständigt stopp i metron i Paris. De båda förarlösa linjerna, nummer 1 och 14, kommer facken emellertid inte åt. Och efter 40 dagar av strejk går tågtrafiken delvis och ett flertal metrolinjer under högtrafiken, men med stora störningar. Även många av huvudstadens bussar har stått stilla.

Parisarna har drabbats hårdast av strejken. Flertalet har tvingats gå, cykla eller ta bilen till jobbet. Resultatet är stora trafikstockningar. Varje morgon rapporterar etermedierna om milslånga köer på de ringleder som omgärdar Paris. De många pendlarna i Parisregionen har varit särskilt utsatta när ett av tre förortståg i bästa fall varit i trafik. På tv:s kvällsnyheter har filmbilder visat hur desperata förortsbor bokstavligen slagits för att komma ombord på de mer än överfulla tågen. De dagar som facken slagit till extra hårt mot tågtrafiken och lyckats ställa in merparten av avgångarna har det statliga tågbolaget SNCF vädjat till resenärerna att inte ta sig till stationerna även om de har haft biljett. »För allas säkerhet«, lyder motiveringen.

Trots de stora störningarna i samhället stöder fortfarande en majoritet av fransmännen strejkens krav, visar en opinionsundersökning som dagstidningen Figaro publicerade i förra veckan. Över 60 procent av fransmännen vill se president Macrons pensionsreform i papperskorgen. Den franska lokföraren Axel Persson, som har svenskt påbrå, vittnar om hur starkt stödet är. Han är lokal strejkledare för vänsterfacket CGT i Trappes, som är en järnvägsort tre och en halv mil sydväst om Paris.

På dagliga stormöten testas strejkviljan. I torsdags kom åtta utomstående personer och överlämnade motsvarande 55 000 kronor som de samlat in på sitt arbete och bland bekanta.

− Ja, vi har fortfarande massivt stöd i opinionen. Det ser vi inte bara genom opinionsundersökningarna, utan vi får också stora summor som folk samlar in till oss, sa han när vi talades vid i förra veckan.

De strejkande gör personligen ekonomiska uppoffringar när de lägger ner arbetet, eftersom ingen strejkersättning utgår som i Sverige. För Axel Persson kommer inte bara januarilönen utebli. Han kommer att få en minuspost på sitt lönebesked eftersom SNCF inte hade dragit av alla hans strejkdagar på decemberlönen.

− De ekonomiska konsekvenserna kommer kännas minst fram till juni, säger han.

Just de strejkandes ekonomiska uppoffringar som är väl kända i allmänheten, kan vara en av orsakerna till det starka stödet i opinionen. Allmänheten vet att den som lägger ner arbetet riskerar sin privatekonomi och inte går skadelös ur strejken. CGT försöker emellertid lätta på börda lite grand.

I Trappes kan de som strejkat mer än sju dagar räkna med ett bidrag på lite över 3 000 kronor i slutet av januari.

– Så de kan köpa mat till sina familjer, förklarar Axel Persson.

När de fackliga ledarna lagt upp taktiken var det nog ingen slump att konfliktåtgärderna inleddes i december. Många fransmän har en 13:e månadslön som betalas ut inför julhelgen. För anställda i tunnelbanan landade pengarna i plånboken i slutet av november och anställda i det statliga järnvägsbolaget fick sin bonus, 70 procent av en månadslön, i början av december.

Konflikten fortsätter

Även om stödet i sakfrågan, ett stopp för Macrons pensionsreform, är stort vill fransmännen gärna se ett slut på den långa strejken, enligt opinionsundersökningarna. Inte bara transportarbetare har lagt ner arbetet. Vid ett par tillfällen har lärarna strejkat och skolor tvingats stänga. Under förra veckans aktionsdag stannade 40 procent av grundskolelärarna hemma. Landets advokater har också fått stor uppmärksamhet den senaste veckan när de strejkat eller blockerat förhör. Facken har också på senare tid inlett en blockad mot raffinaderier.

En omdiskuterad åtgärd har varit de tillfälliga strömavbrott som elektriker i ett par regioner av landet förorsakat genom att bryta strömmen. Nya aktioner ska genomföras denna vecka. På tisdag har man uppmanat till nya strejker och vill se fler yrkesgrupper delta i dem. På torsdag har facken dessutom kallat till nya, stora demonstrationer.

Men eftersom ingen ersättning utgår till de strejkande är uppslutningen långt ifrån fullständig varje dag, men det är inte heller något de strejkande facken räknar med. Arbetstagare hoppar på och av strejken. Genom att arbeta några dagar och få lön för dem mildras den privatekonomiska bördan för de strejkande. Ju längre strejken har pågått, desto större andel jobbar per dag. På måndagen rapporterades till exempel att alla tunnelbanelinjer i Paris skulle hållas öppna åtminstone under rusningstrafiken.

Frågan är hur länge konflikten fortsätter. Facket för piloterna på Air France dotterbolag Hop! har utlyst strejk varje fredag från den 14 februari till den sista april. Under den perioden ska parlamentet diskutera reformen och finansieringen av den beslutas.

Bland lok- och tunneltågsförare har pensionsåldern varierat mellan 52 och 57 år. Löntagare med tunga yrken, som flyttkarlar, har kunnat gå vid 57 års ålder.

Den långa strejken har inte varit resultatlös

Men först, den 24 januari, ska lagen till pensionsreform läggas fram av regeringen. Reformeringen har vissa likheter med den svenska allmänna pensionen. För att få full fransk pension ska man arbeta till 64 års ålder. Den som går tidigare får lägre pension, den som går senare högre. Många yrkesgrupper har haft tidig pensionsavgång. Bland lok- och tunneltågsförare har åldern varierat mellan 52 och 57 år. Löntagare med tunga yrken, som flyttkarlar, har kunnat gå vid 57 års ålder. Enligt en tidningsuppgift är den genomsnittliga pensionsålder i Frankrike 60 år, vilket kan jämföras med 63 för Europa som helhet. Medan den ligger strax under 64,5 år i Sverige, enligt pensionsmyndigheten.

Den långa strejken har inte varit resultatlös. Regeringen har backat på flera punkter, men ändå inte lyckats blidka de strejkande. De nuvarande anställda inom järnvägen är en grupp som undantas från de nya reglerna, medan nyanställda ska omfattas av reformen, enligt ett beslut. Statliga yrkesgrupper som poliser, militärer, brandsoldater och kriminalvårdare är andra som får behålla en tidig pensionsålder.

Regeringen har också beslutat att utöka den lista som beskriver vilken typ av arbetsuppgifter som ger rätt till tidigare pension än 64 år utan avdrag. Den tar upp sådant som nattarbete, arbete i extrema temperaturer, arbete i bullriga miljöer och starkt repetitivt arbete. Man har också diskuterat om mindre avdrag kan göras på pensionen för de som går tidigare än riktåldern.

»Ett offer för den svenska pensionssystemet«

Fransmännen ser också med stor skepsis på det poängsystem som ska vara motorn i pensionssystemet. För varje 10 euro som en person tjänar får man 5,5 poäng, som motsvarar 5,5 euro. Poängen/euron indexeras och vid pensioneringen avgör hela ens arbetslivs inkomst storleken på pensionen. I dagens system beräknas pensionens nivå på de 6 sista månadernas lön. Lärarna är en grupp som reagerat kraft på denna förändring. Lönen är låg under de första åren i yrket, för att sedan stiga. Enligt deras fackförbund skulle lärarna få betydligt lägre pensioner än idag. De skulle förlora mellan 6 000 och 9 000 kronor i månaden när de blev pensionärer.

»Vi har världens bästa pensionssystem med ett litet fel att det ger för små pensioner«

För ett par år sedan sa president Macron att han inspirerats av det svenska systemet.

– Jag har alltid betraktat vad många kallar den svenska modellen som en verklig inspirationskälla, sa president Emmanuel Macron i juli 2017 när han lättade på förlåtet till vad som senare skulle bli pensionsreformen.

Flera av de stora medierna har därför gjort reportage om pensionärernas villkor i vårt land. I fokus har fattigpensionärer hamnat och man ser den svenska lösningen som ett skräckexempel.

– Det har blivit sämre. Det är inte alls roligt, vittnar 77-åriga Gunvor Andersson i fransk tv.

Hon ska klara sig på 12 000 svenska kronor och räknas som fattig enligt definitionen inom EU, upplyser tv-reporten. Han kallar henne ett »offer för den svenska pensionssystemet«. Just kvinnorna framställs som förlorare och förre statsministern Göran Persson citeras: »Vi har världens bästa pensionssystem med ett litet fel att det ger för små pensioner«.

Dagstidningen Libération har lyft fram att antalet svenska pensionärer som behöver extra stöd från det allmänna har fördubblats på 15 år. Le Monde har tagit upp att 300 000 äldre svenska är fattigpensionärer. Bland de över 65 år är det 17 procent som räknas dit, bland de över 75 år är det 24 procent. Och 84-årige Bertil förklarade i en veckotidning att det svenska pensionssystemet är färdigt för att slängas i papperskorgen.

Fortfarande långt kvar till en uppgörelse om pensionsreform

Bland de fackliga företrädarna finns ingen som väntar sig en snabb lösning på konflikten.

− Vi har fortfarande långt kvar till en uppgörelse, sa Laurent Berger, generalsekreterare i reformistiska CFDT, efter förra veckans samtal med regeringen.

Hans förslag om en konferens om finansieringen av pensionerna ska nu genomföra i april. Premiärminister Edouard Philippe nappade på idén och har bjudit in parterna, men han har samtidigt satt hårda villkor för vad som kan accepteras. En avtalad lösning av finansieringen ska vara klar i slutet av april. Den får inte innebära sänkta pensioner eller höjda arbetsgivarkostnader för arbete.

– Regeringen kommer inte att godkänna ett lagförslag utan ett pensionssystem i balans 2027, eftersom det skulle vara oansvarigt, sa Edouard Philippe i går.

Del av en trend

För att förstå den franska pensionsreformen behöver den sättas in i ett europeiskt perspektiv. Fransmännen lägger en hög andel av BNP på sina pensioner. Den uppgår till 14 procent, i jämförelse med 12 procent som genomsnitt i EU och 8 procent för Sverige. I pensionsförslaget sägs att de framtida kostnaderna aldrig får övergå just 14 procent.

För åtta år sedan publicerade EU-kommissionen en vitbok, som har blivit en dagordning för bärkraftiga pensioner och satt tryck på medlemsländerna. Varje år följs vitboken upp med rapporter om åldrandets konsekvenser i Europa, vilket håller trycket uppe på regeringarna. Inte bara i Frankrike, utan i många andra EU-länder har regeringarna försökt eller genomfört stora förändringar av pensionssystemen. Problemet är att pensionerna tar en allt större del av ländernas BNP och det vill både regeringarna och EU-kommissionen stoppa. I land efter land har pensionsåldern höjts och indexerats. Den höjs automatiskt när medellivslängden ökar.

– Detta har blivit ett mantra som dominerar diskussionerna om pensionerna, förklarade Marina Monaco, pensionsexpert på Europafacket, ETUC, i höstas när jag intervjuade henne.

I många europeiska länder har de fackliga protesterna varit omfattande och vid åtminstone ett par tillfällen har de lett till resultat.

Förståelsen för att alla människor inte kan arbeta till 65 år eller till ännu högre ålder är för liten, enligt Monaco. EU-kommissionen och regeringarna tar inte heller tillräcklig hänsyn till svårigheten med hög pensionsålder i tunga och slitsamma yrken. Enligt Europafacket måste arbetsmarknaden först reformeras så att människor orkar arbeta högre upp i åldrarna och även har möjlighet till omställning från tunga yrken till andra när man är äldre.

I många europeiska länder har de fackliga protesterna varit omfattande och vid åtminstone ett par tillfällen har de lett till resultat. I Nederländerna genomfördes stora fackliga protester innan en kompromiss mellan fack och regering godkändes. Pensionsåldern har tidigare höjts till 66 år och fyra månader. Nu bromsas takten för fortsatta höjningar, även om den stiger till 67 år 2024. I Kroatien lyckades facket stoppa en höjning av pensionsåldern till 67 år och den förblir 65 år i landet. Det är i detta sammanhang som president Emanuel Macron lagt fram sin reform.

Om han lyckas hitta en kompromisslösning som den nederländska regeringen eller om han tvingas backa som den kroatiska vågar nog ingen bedömare sia om idag.

Text: Carl von Scheele