Efter en veckas stångande i väggen strandade Hotell- och restaurangfacket (HRF) förhandlingarna den 3 maj och varslade om strejk dagen därpå. Förbundsordförande Ella Niia var frustrerad. På andra sidan förhandlingsbordet hade de suttit, motparten från Sveriges hotell- och restaurangföretagare (SHR), med slips, kostym, portföljer och reservoarpennor. Men utan förhandlingsmandat.
– De hade redan bestämt en nivå centralt i Svensk Näringsliv, vilken var alldeles för låg. Utöver det hade de inte mandat att förhandla. Det kunde vi inte acceptera och varslade därför om strejk, säger Ella Niia.
Mönstret känns igen i avtalsrörelsen 2010. Arbetsgivarnas starka samordning och provocerande utgångsbud – noll kronor i löneökningar – har tvingat fackförbund efter fackförbund att skramla med strejkvapnet.
Det var inte heller någon sensation att förhandlingarna kärvade just inom hotell- och restaurangbranschen. LO:s mål att höja lägstalönerna och Svenskt Näringslivs mål att öka lönespridningen brukar krocka just i kvinnodominerade låglönebranscher. Även i avtalsrörelsen 2007 skrevs avtal först under hot om strejk.
Det nya var inte varslet. Det nya var reaktionen som följde.
Planerat strejkbryteri
Förbundsledningen i HRF fick snart veta att flera av de hotell som omfattades av varslet hade planer på att kringgå en eventuell strejk. Vissa hotade helt sonika med att ersätta de strejkande anställda med oorganiserade. Andra tänkte respektera att fackmedlemmarna strejkade, men inte att fler anslöt sig – de oorganiserade skulle vara tvungna att jobba som vanligt och hålla verksamheten i gång.
Från fackets sida var båda åtgärderna att betrakta som strejkbryteri. Och för förbundsledningen kom reaktionerna som en överraskning. Det här var något nytt. När man varslade i avtalsrörelsen 2007 hade samtliga inblandade respekterat varslet.
Från centralt arbetsgivarhåll svor man sig fri. Det här var inte sanktionerat uppifrån utan handlade endast om enstaka arbetsgivare, sa man.
– Jag tar helt avstånd från sådant. Vi ska följa god förhandlingssed, sa SHR:s vd Mats Hulth till Dagens Arena dagarna efter varslet.
Det skulle komma att låta annorlunda senare.
Maktförskjutning mellan parterna
Reaktionerna på varslet var nya men förhållandet mellan parterna i hotell- och restaurangbranschen var också nytt. Sedan avtalsrörelsen 2007 har fackförbundet HRF tappat en tredjedel av sina medlemmar. I dag organiserar man bara 36 procent av de anställda i branschen.
Arbetsgivarna har haft en rakt motsatt utvecklingen. SHR har de senaste åren toppat statistiken över medlemsorganisationer som växt snabbast inom Svensk Näringsliv. I dag är nästan samtliga hotell och uppemot tre fjärdedelar av alla restauranger medlemmar.
Samma tendens finns på hela arbetsmarknaden: facket tappar medlemmar medan arbetsgivarna organiserar sig. För tio år sedan var organisationsgraden i privat sektor lika hög för löntagare och arbetsgivare – 74 procent. Sedan dess har arbetsgivarna klättrat upp till 80 procent medan löntagarna rasat till 65 procent. Och i hotell- och restaurangbranschen ända ner till 36 procent av de anställda.
– Någonstans finns en brytpunkt för hur få vi kan bli. Det handlar om legitimitet för oss som förhandlingspart och vår förmåga att genomföra en strejk. Vi är inte där än, men vi ligger farligt nära, säger Ella Niia.
Dolt medlemsras
Fler fackförbund kan snart hamna i samma sits. Trots att medlemstappet planat ut något det senaste året behöver det inte betyda ett trendbrott. Snarare tvärtom. Den här lågkonjunkturen är den första i Sveriges moderna historia där fackens medlemstal inte ökat. Därför talar forskare även om ett så kallat ”dolt medlemsras”.
När arbetsgivarna står välorganiserade och facket tappar medlemmar blir frågan om strejk brännande het. Hur ska man till exempel hantera de oorganiserade? På många arbetsplatser i hotell och restaurangbranschen finns det inga eller få fackliga medlemmar, samtidigt är nästan alla chefer medlemmar i arbetsgivarorganisationen. Cheferna har intresse av att fortsätta verksamheten. Men kan man göra det? Vad säger man från centralt håll?
Facket har däremot intresse av att betona att strejk även innebär en blockad mot alla arbetsuppgifter som ingår i avtalet, inte bara de arbetsuppgifter som utförs av medlemmarna. För facket handlar det helt enkelt om överlevnad, att även i framtiden kunna utnyttja sitt grundläggande maktmedel: arbetsnedläggelsen – strejken.
Uppmaning att kringgå strejken
Inför Kristihimmelsfärdshelgen var läget fortfarande låst mellan HRF och SHR. Parterna hade inte längre någon kontakt och varslet skulle lösas ut klockan 04.00 på måndagen efter långhelgen. Strejk var nära förestående.
Signalerna om planerat strejkbryteri fortsatte att komma in till förbundsledningen. Från centralt arbetsgivarhåll menade man fortfarande att det rörde sig om enstaka hotellchefer. Men när det gällde de oorganiserade hade nu tonen ändrats.
– De som inte är med i facket ska självklart gå till jobbet, sa Mats Hulth.
Men ska de utföra några arbetsuppgifter?
– Det kommer troligtvis inte att gå att jobba.
Men om det går, ska de göra det?
– Det där är hypotetiska frågor. I ett sånt här skarpt läge vill jag undvika att spekulera.
Mer än så ville inte Mats Hulth säga. Men när Dagens Arena ringde Jessica Agert, pressekreteraren på Scandic, och frågade hur de skulle hantera de oorganiserade, svarade hon att de skulle följa SHR:s rekommendationer.
Och vad har ni fått för rekommendationer?
– Att de ska jobba på som vanligt.
“Anmärkningsvärt och upprörande”
Att en av Sveriges mest välorganiserade arbetsgivarorganisationer rekommenderar sina medlemmar att bryta mot strejken tycker Ella Niia är upprörande.
– Det är inget brott mot någon lag, men ett tydligt brott mot god sed. Att de centralt organiserar strejkbryteri, det är anmärkningsvärt och mycket upprörande, säger hon.
Men huruvida strejkbryteri skulle ske eller inte får vi aldrig veta. Sent på natten till måndagen den 17 maj skrevs till slut ett avtal mellan HRF och SHR. Tre timmar innan strejken skulle ha börjat blåstes det hela av och vapenskramlet la sig för den här gången.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
