Gängens parallella värld

Ny bok Nästan svårt att andas när man läser Barnsoldater av Evin Cetin och Jens Liljestrand.

Låt mig klargöra en sak redan från början: Alla måste läsa den här boken. Alla.

Ingen annan har på samma inkännande och samtidigt klarsynta sätt skildrat det helvete som barn och unga som dras in i gängkriminalitet lever i.

Barnens berättelser

Det är ett reportage som handlar om människorna. Hur barn sakta lockas in i gängens skruvade värld, där små skulder och enkla tjänster snabbt omvandlas till kapital som måste betalas tillbaka. Hur tjejer blir kära i fel kille och till slut blir pressade att fixa pengar och agera som kurirer. Hur internet fungerar som rekryteringsplattform och hur svårt det är för skolor och andra delar av vuxenvärlden att göra något åt saken.

Gängens logik är benhård och cynisk. Deras övertalningsmedel pengar och droger.

Detta är barnen och ungdomarnas berättelser. Evin Cetin, jurist och expert på ungas kriminalitet, träffar de som hamnat snett. Lyssnar på dem, försöker förstå. Hon kommer nära dem. Möter deras föräldrar och lärare.

Alla dessa röster är bokens kärna. En kärna som många gånger känns som ett nattsvart mörker.

Under läsningen är det i långa stycken svårt att andas.

Ett steg före

Bakgrunden är lika brutal.

Antalet ungdomar mellan femton och sjutton år som misstänks i mordutredningar ökade med 2 500 procent från 2013 till i dag.

Mellan 2015 och 2022 återföll 91 procent av alla som dömdes till sluten ungdomsvård i kriminalitet.

Det är en epidemi.

På drygt 200 sidor lyckas Cetin och Liljestrand både ge konkreta exempel på vad som händer och beskriva hur vuxenvärlden helt enkelt inte fattar vad som händer. När den fattar är verktygen för att komma år problemet alltför trubbiga.

Gängen ligger alltid ett steg före.

Helt mörkt är det trots allt inte. Bilderna av verkligheten visar bristerna, och felstegen. Som politikens förhoppning att hårdare straff för allt yngre barn kommer spela någon roll. Eller hårdare straff, som inte verkar avskräcka någon över huvud taget. Eller för den delen visitationszonerna, som gör att invandrarkillarna rekryterar blonda kurirer och säljare eftersom de inte stoppas av polisen.

De äldre är nyckeln

Mörkt, som sagt, men i luckorna finns också svaren.

Ett är att lägga all kraft på att komma åt de äldre i gängen. De finns bara med som en fond i den här berättelsen, men utan de äldre, de som håller i trådarna, finns inte heller rekryteringen kvar.

Ett annat är att få den där omtalade samordningen mellan skola, polis och socialtjänst att faktiskt fungera. Flera av bokens barn har försökt få hjälp, men fallit mellan stolarna. Som Amir, som inte vill gå samma väg som sina kriminella bröder. Men hans familjeband gör att han inte får kommunalt sommarjobb. Så ser reglerna ut. Alla slår ifrån sig. Finns inget att göra.

Mot slutet av boken, flera år efter att de träffats första gången, beskriver Evin Cetin hur Amir blivit fullt ut kriminell. Han är tom, har förlorat hoppet. Femton år gammal.

Ja, ni måste läsa den här berättelsen. Den ger en bild av en parallell värld vi alla behöver veta mer om.

Jesper Bengtsson