Om vi inte vill ge högerpopulisterna ökad makt i EU har vi nu en ännu större anledning att granska högerns åtstramningspolitik i Europa.
Det är ett stukat Europa som går till val i maj i år. Fattigdomsgapet har växt under året som passerat. Spanjorer, greker och portugiser löper fem gånger så stor risk som en österrikare eller tysk att bli arbetslös.
Den extrema svältkur som Europa har gått igenom under krisåren är nu uppe i hissnande belopp: 1 900 miljarder kronor. Det motsvarar två svenska statsbudgetar.
Svältkurspolitiken svider än mer vid tanken på att världens 300 rikaste personer har ökat sin rikedom med 524 miljarder kronor bara under 2013. Detta samtidigt som människor i krisländerna har tagit livet av sig för att inte ligga anhöriga till last.
Europas högerpopulister känner redan segervittring. I en oktobermätning var Front National det största partiet i Frankrike, så är även Gert Wilders Frihetsparti i Holland. Sverigedemokraterna är som bekant numera tredje största parti i svenska mätningar. Brittiska Ukips högljudda populism har färgat av sig på David Cameron – men också på Labour. I Ungern debatteras ”judefrågan”, och i Frankrike väcker den ökände komikern – och antisemiten – Dieudonné uppmärksamhet med en alluderad Hitlerhälsning.
Att hitta exempel på det politiskt ruttna i Europa är i dag väldigt enkelt. Men det finns en risk för att varningsropen för högerpopulismen blir en självuppfyllande profetia.
De populistiska partierna är mer splittrade än vad rapporteringen om att en högerpopulistisk grupp kan bildas efter nästa val kan ge sken av. Redan 2007 hann en högerpopulistisk grupp en kort tid se ljuset. Det slutade i förskräckelse efter att italienska Lega Nords Alessandra Mussolini kallade gruppens rumäner för ”slödder”. Rumänerna lämnade då i raseri gruppen.
När de högerpopulistiska partierna nu närmar sig varandra, är det viktigt att påpeka att det finns betydande åsiktsskillnader partierna emellan. Medan Front National har ett antisemitiskt förflutet är både Sverigedemokraterna och holländska Frihetspartiet tydliga med sitt stöd för Israel. Och medan Frihetspartiet är för äktenskap för homosexuella präglas Östeuropas högerpopulistiska partier av en intensiv homofobi. För Ukip är det självklart att Storbritannien borde lämna EU – för Lega Nord handlar det om större självständighet inom EU.
Dessa skillnader ska inte underskattas. En högerpopulistisk grupp i Europaparlamentet kommer sannolikt att präglas av stora interna stridigheter. Det är också tveksamt om den skulle överleva en hel mandatperiod. Eller ens få något större inflytande.
Om vi inte vill ge högerpopulisterna ökad makt har vi desto större anledning att granska högerns åtstramningspolitik. Det är en politik som i sig får högerpopulismen att växa, vars beslut gör EU till en bekväm fiende för populister att dra nytta av.
Det är beslut som saluförs som nödvändiga krisåtgärder, men som i själva verket handlar om politiska vägval. Nedskärningar ställs mot höjda skatter, uppluckrade skyddsnät mot social säkerhet, låglönekonkurrens mot kollektivavtal. Det är frågor som har betydelse för samtliga EU-invånare – oavsett om hen bor i Grekland eller Sverige, Estland eller Storbritannien.
Det finns en alternativ politik och vägar att välja. Det är sakpolitiken som borde vara vårt fokus inför valet den 25 maj.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
