Sverige står inför många europapolitiska vägval i ljuset av Brexit och eurozonens fördjupning, skriver Göran von Sydow, forskare vid Svenska institutet för europapolitiska studier.
EU förändras. Efter fem år av eurokris plågar nu både flyktingkris och terrordåd det europeiska projektet.
Kommer EU braka samman av de påfrestningar man står inför eller leder kriserna till ytterligare fördjupning? Det finns tecken både på fördjupning, främst inom eurozonen, och fragmentering, främst genom frågan om framtida brittiskt medlemskap.
Sverige har hittills intagit en mycket avvaktande inställning till dessa två tendenser. Det är dags att bli mer proaktiv, annars riskerar man mycket.
En klassisk metafor kring EU är att betrakta EU som en cykel: utan styrfart faller allt. Men cykellopp är mer än inte falla. Det är en sport som präglas av både taktik och strategi, precis som EU-arbetet. De akuta kriserna gör ibland att långsiktiga strategier och frågor kommer bort.
Den allra svåraste positionen i ett cykellopp är att befinna sig mellan någon av grupperna av cyklister. Där befinner sig Sverige just nu i det europeiska cykelloppet och utan strategi blir det tufft. I den positionen får man nämligen ta all vind själv.
För en mindre medlemsstat i EU gäller att prioritera. Ibland träffar man på någon annan i samma situation (exempelvis Danmark), men har svårt att enas om vem ska göra dragjobbet och vem som ska ’ligga på rulle’.
Avståndet mellan loppets huvudfält, klungan, och de som har fallit ur har ökat på senare tid men Sverige verkar inta en tvehågsen attityd till denna ökande klyfta.
I det europeiska loppet har fler länder tillkommit men inga har hittills klivit av. En större klunga, peloton, har bildats i form av eurozonens 19 länder. Där samarbetar man för att hålla rätt fart och undvika att ta alltför mycket vind. Det är inte ett helt smärtfritt samarbete och det tvistas om vilka spelregler som gäller samt om alla följer dem. Ledartröjan (låt oss kalla hen Tyskland) försöker kontrollera klungan och ligga i skyddad position.
Från klungan sker ibland försök till utbrytningar, inte sällan av chanstagande mindre lag (exempelvis Grekland). Detta väcker såklart irritation i gruppen och misstankar om användning av otillåtna preparat kan förekomma. Klungan brukar dock oftast lyckas fånga in utbrytningar lagom till målgång.
Ytterligare en grupp skapas ofta under ett lopp bestående av cyklister som av en eller annan anledning inte kan följa med i huvudfältets takt. Dessa bildar en så kallad gruppeto. För denna grupp (låt oss kalla hen Storbritannien) är det viktigaste att nå målet innan tidsgränsen överskrids.
I sin ensamma position mellan klungan och gruppeton har Sverige att förhålla sig till ett svårt strategiskt val: bör man öka takten för att få kontakt med klungan (eurozonen) eller falla tillbaka till eftersläntrarna (Storbritannien)?
Det hjälper sällan att försöka ropa bakifrån och be klungan sakta ner, som Sverige och andra länder utanför euron gjort under eurokrisen. Risken med att jaga ifatt är att just som ens krafter använts till att nå fram till gruppen i täten så ökar den takten igen – man hamnar åter på efterkälken.
Om ens mesta samarbetspartner hamnat på efterkälken (Sverige och Storbritannien tenderar ofta att rösta på samma vis i ministerrådet och deras positioner inom ett antal centrala områden – handel, inre marknad, budget, jordbrukspolitiken – ligger nära varandra och långt ifrån de andras), finns starka strategiska skäl att falla ner och erbjuda draghjälp under resten av etappen.
De pågående diskussionerna om en brittisk omförhandling om landets förhållande till EU erbjuder en sådan möjlighet. Målgången för denna etapp närmar sig dock i rasande rask takt eftersom man redan vid toppmötet i december förväntas nå en uppgörelse.
Sverige måste alltså agera mycket snabbt.
Om Sverige lyckas med den manövern kan man förvänta sig hjälp i nästa etapp. Ett problem är dock att när man befinner sig en bit framför den avhängde vet man inte graden eller typen av problem som eftersläntraren har: är det bara en tillfällig svacka eller kommer hen bryta loppet helt (Brexit)?
I det senare fallet vore det ett misstag att falla bak eftersom man då riskerar att bli helt isolerad.
Om Sverige inte har ambitioner att gå med i euron i en nära framtid finns starka skäl till att i stället försöka få eurozonens fördjupning att stanna av och göra det som finns att för att agera som brygga för att förmå britterna att bli kvar i EU.
Ett sådant sätt är att erbjuda konstruktiv hjälp och bistånd i de nu pågående samtalen mellan britterna och resten av EU. Det finns skäl till att detta vore det långsiktigt strategiskt kloka för Sverige.
Självklart kommer frågan om britternas framtida europeiska öde bestämmas av britterna själva i den aviserade folkomröstningen, men det finns anledning för Sverige och andra icke-euroländer att bry sig mycket om vägen dit.
Det sämsta möjliga alternativet är att förhålla sig passiv och reaktiv. Då blir man utan inflytande över sin egen framtid. Det är svåra val, men ett minimum vore att föra en offentlig diskussion om Sveriges taktik och strategi i det europeiska cykelloppet.
Göran von Sydow, forskare i statsvenskap, Svenska institutet för europapolitiska studier
Texten är en förkortad och bearbetad version av ett föredrag från konferensen Two-Speed Europe, 12 november 2015.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
