Dagens Arena kan avslöja hur polisens jakt på poäng i Reva-projektet hotar rättssäkerheten – och drabbar tiotusentals oskyldiga.
Stockholms gränspolis arbetar i dag utifrån kvantitativt uppsatta mål enligt den omdiskuterade New Public Management-modellen. I kombination med individuell lönesättning innebär det att personalen lönesätts utifrån hur mycket de bidrar till att de uppsatta målen uppfylls. Arbetsmetoden ligger till grund för polisens så kallade Reva-projekt – ett projekt som fått skarp kritik för att använda sig av rasprofilering som ett sätt att kontrollera om människor uppehåller sig i Sverige utan tillstånd.
Polisinspektör Sasa Ristic arbetar för gränspolisen på Arlanda flygplats. Han har under en lång tid tillsammans med andra kollegor påpekat att många av de inre utlänningskontroller som utförs på flygplatsen inte har skett utifrån tillräckliga grunder.
– En arbetsuppgift som ska utföras bara för att uppfylla statistiska mål, i kombination med att den i längden kan ge högre lön, resulterar i ett urval som varken är rättssäkert eller effektivt, säger han till Dagens Arena.
I polisens bedömningsmall för individuella lönesättning står det att poliserna ska betygsätts efter ”arbetsresultat i förhållande till uppställda mål”. Även initiativförmåga och effektivitet kan belönas. För gränspolisen på Arlanda innebär det i praktiken att den polis som genomför hundra inre utlänningskontroller och hittar fem personer som saknar uppehållstillstånd kan få större lönepåslag än den som på 20 kontroller påträffar tio fall.
Kritiken mot Reva-projektet startade för ett drygt år sedan efter att media uppmärksammat att gränspolisen i Stockholm utförde inre utlänningskontroller i tunnelbanan. Den massiva kritiken medförde att gränspolisen valde att avbryta sitt sätt att arbeta i just tunnelbanan. Men de inre utlänningskontrollerna på andra allmänna platser har fortsatt.
Sasa Ristic tycker att det i dag finns anledning att ifrågasätta tillvägagångssättet av utlänningskontrollerna på Arlanda.
– Det är berättigat att ställa frågan om polisen utför dessa kontroller på rätt sätt, säger Sasa Ristic.
Under 2012 utfördes drygt 40 000 inre utlänningskontroller av de samlade polismyndigheterna i Sverige. Av dessa resulterade cirka 1 200 i ett utvisningsbeslut. Det innebär att på 100 kontroller påträffades tre personer som ska utvisas ur landet.
– Lagstödet som ger poliser befogenheten att utföra inre utlänningskontroller är restriktivt, det vill säga att det finns tydliga begränsningar av hur vi ska tillämpa det. En inre utlänningskontroll får inte utföras på en person bara för att den till exempel ser utländsk ut, har ett utländskt namn eller har dåliga språkkunskaper i svenska, säger Sasa Ristic.
Ristic betonar att han anser att kontrollerna är ett viktigt redskap i polisarbetet. Men han menar att det ligger för stort fokus på att de kvantitativa målen ska uppnås. Han berättar att gränspolisen på Arlanda i princip tvingas till rasprofilering.
– Som regel saknar de poliser som utför gate-kontroller underrättelseinformation, tips eller annan typ av information angående passagerarna som anländer. Det medför att poliserna måste profilera passagerarna utifrån etniskt utseende, språkkunskaper samt namn.
Han förklarar vidare hur personer som har ett utländskt utseende eller vars beteende uppfattas som nervöst systematiskt blir rasprofilerade i inre utlänningskontroller – men att de oftast är resultatlösa.
Kontroller på svenska medborgare
Peter Nilsson, chef för gränspolisen i Stockholms län, bekräftar att det finns statistiska mål som man arbetar efter. Förra året överträffade Stockholmspolisen, där gränspolisen på Arlanda räknas in, till och med de uppsatta målen.
– Den uppsatta siffran som hela Stockholmspolisen arbetar efter är 9 000 kontroller per år men vi gjorde cirka 12 000.
Vem är det som sätter upp målen?
– Det är jag.
Peter Nilsson jämför gränspolisens utlänningskontroller vid vägpolisens alkoholutandningsprov. Han förklarar att de statistiska målen egentligen är ointressanta, men att de är nödvändiga för att nå resultat.
– Om man inte gör ett enda alkoholutandningsprov tar vi inte heller någon för rattfylla och kan på så sätt inte heller förhindra döda och skadade i trafiken. Det är så man ska se målen – gör vi ett visst antal insatser får vi också ett resultat.
Andreas Strand, vice ordförande i Polisförbundet i Stockholm, säger att den individuella lönesättningen och jakten på statistiska poäng kan påverka arbetsmiljön negativt och främja felaktiga arbetsmetoder.
– Polisarbete är ett lagarbete. Att skapa ett system där individen är starkare än laget i en sådan verksamhet bör man fundera igenom. I ett yrke som är beroende av lagarbete är det mindre begåvat att lyfta fram individen på det sätt man gör med individuell lönesättning, säger Andreas Strand.
Peter Nilsson på Gränspolisen i Stockholm tycker att det rör sig om en missuppfattning, det finns ingenting i lönekriterierna som säger att mängdinsatser ska premieras, menar han. På hans avdelning får ingen uppgifter som enbart är inriktade på att uppfylla statistiska mål, förklarar han.
Polisen på Arlanda hävdar att de på morgonen kan få i uppdrag att göra till exempel två inre utlänningskontroller. Det blir väl statistikjakt om det varken handlar om tips eller underrättelse?
– Alltså, så här: En polis jobbar nio timmar, vad tycker du att en polis ska göra under nio timmar?
Peter Sincic, frilansjournalist
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
