Tyska valet Länge var Angela Merkel symbolen för det nya Tyskland som växte samman efter muren fall. 2017 får ett öppet rasistiskt parti över 13 procent. Efterkrigstidens demokratiska konsensus är bruten, skriver Håkan A Bengtsson, på plats i Berlin.
Minnet av en valrörelse brukar leva vidare i siffror, valresultat som berättar om partier som vinner nya väljare och andra som förlorar gamla väljare.Men två bilder från det tyska valet etsar sig fast. Bilder av två politiska förlorare som sitter kvar ett tag till.
Den ena sitter kvar som oppositionspolitiker, den andra som kansler. Tidigt förklarade SPD:s Martin Schulz i partihögkvarteret Willy Brandt Haus att partiet nu går i opposition. Inget mer regeringssamarbete med CDU. Allt pekar nu på en så kallad Jamaicakoalition med CDU, De gröna och Liberalerna (FDP). Under de senaste 19 åren har SPD suttit i regeringen i 15 år, på senare tid som en junior partner.
Schulz såg sammanbiten ut. I våras däremot såg han ut som en politiker som skulle kunna slå Angela Merkel. Schulz lanserades som en frälsare, som ett hopp om pånyttfödelse efter år av intern splittring och politiska motgångar för den tyska socialdemokratin. Men det visade sig bara vara en tillfällig opinionsbubbla.
SPD är omvittnat dominerat av män i övre medelåldern. Nu var han omgiven av kvinnor. Kanske en signal om att det är dags för förnyelse i partiets ledargarnityr.
SPD är den europeiska socialdemokratins moderparti och har en ärorik historia men samlar nu bara *20 procent av väljarna. Partiet allvarligt skadskjutet. Precis som i så många andra länder i Europa.
SPD är den europeiska socialdemokratins moderparti och har en ärorik historia men samlar nu bara 20 procent av väljarna.
På 80-talet tog De gröna över många socialdemokratiska väljare som ogillade kärnkraft och kärnvapen. På 2000-talet värvade Die Linke missnöjda sossar som opponerade sig mot Gerhard Schröders nya arbetsmarknadspolitik. På senare tid och särskilt i årets val har SPD förlorat ytterligare en stor väljarandel till högerradikala Alternative für Deutschland (AfD).
SPD:s underliggande dilemma är att partiet inte lyckats hitta sin egen väg efter Schröderåren. Väljarbasen har krympt. Partiet saknar ett starkt och dynamiskt ledarskap. Men i grunden handlar det ett svårt och komplicerat vägval. Står det mellan klassisk tysk socialdemokratisk pragmatism kanske främst representerad av Olaf Scholz i Hamburg eller arbetsmarknadsministern Andrea Nahles försiktiga radikalism? Eller möjligen en kombination. Utanför Tyskland finns alternativ i den franske handlingsinriktade mittenpolitikern Macron och den brittiska vänsterns Corbyn. I väntat på ett svar sitter Schulz kvar. I varje fall ett tag till.
Den andra bilden är på många sätt hjärtskärande. På sitt sista valmöte i München stördes Angela Merkel ännu en gång av skränande häcklare som visselpipor och talkörer (som skrek »landsförrädare«) störde ännu ett av hennes valmöten. Det hela var förstås mycket välorganiserat.
TV-bilderna vittnade om att Angela Merkel var trött, förståeligt efter så många år i maktens centrum och ännu en påfrestande och ansträngande valrörelse.
Ytterligare ett skäl till Merkels plågade ansiktsuttryck kan förstås vara att många av AfD:s nya väljare kom just från CDU.
Men det var också något i hennes ansikte som antydde uppgivenhet och genuin besvikelse. Den skränande hopen ger en ny och obehaglig bild av ett Tyskland som nu bygger broar till illiberala »demokrater« i Ungern och Polen, till Putin och Trump.
Ytterligare ett skäl till Merkels plågade ansiktsuttryck kan förstås vara att många av AfD:s nya väljare kom just från CDU. Hon tappade över 8 procent av väljarstödet. Die Linke växte fram som en protest mot SPD:s mittenpolitik under Gerhard Schröder.
Merkel har gjort CDU till det nya mittenpartiet. Historiskt sett har CDU och främst systerpartiet i Bayern, CSU sett till att blockera utmanare på högerflanken. Men nu fanns det utrymmet. AfD har växt trots eller tack vare (?) en synnerligen obehaglig och extremt högerradikal och öppet rasistisk valkampanj.
Motståndet mot Merkels invandringspolitik i allmänhet och beslutet att öppna gränserna 2015 i synnerhet har triggat framgångarna för AfD. Flyktingar och invandring har seglat upp som den enskilt viktigaste politiska frågan.
Men partiet fick 4,7 procent i valet 2013, efter att det bildats ett halvår tidigare, långt innan inflödet av flyktingar 2015!
Försvaret för demokratin och rättsstaten måste nu stå högst upp på den politiska dagordningen. Samtidigt behöver vi förstå vad det är för ekonomiska och psykologiska mekanismer som driver väljarna ut i de politiska högerpopulistiska tassemarkerna.
För att kunna bekämpa inte bara högerradikalismen uttryck utan också dess orsaker.
I samband med Fotbolls-VM i Tyskland 2006 trädde en ny frimodig tysk nationalism fram. Den tyska flaggan syntes nu överallt. Den sökte inte sitt och tycktes inte behöva någon fiende för att frodas.
Länge var Angela Merkel symbolen för det nya Tyskland som växte samman efter murens fall.
2017 får ett öppet rasistiskt parti över 13 procent. Och belönas med runt 90 ledamöter i Bundestag.
Den tyska flaggan syntes nu överallt. Den sökte inte sitt och tycktes inte behöva någon fiende för att frodas.
Partiet kommer att kunna anställa cirka 400 heltidsanställda medarbetare. AfD blir från och med nu en maktfaktor i Berlin, staden som är Europas politiska hjärta. Det är förstås särskilt laddat att bevittna denna scenförändring på plats i Berlin. Efterkrigstidens demokratiska konsensus är bruten. Särskilt som Tyskland under så lång tid stått för stabiliteten i EU. Samtidigt som dess ekonomiska dogmer (som också blivit EU:s) gynnat den egna ekonomin men missgynnat krisande länder i Europa.
Det är självfallet för tidigt att säga något om de långsiktiga konsekvenserna för drömmen om ett mer öppet, demokratisk och solidariskt Europa.
Jag tänker på Schulz sammanbitna och Merkels plågade ansikte. Kanske bar de vittnesbörd om detta tyska och europeiska drama.
Fotnot* De siffror som nämns bygger på valprognosen klockan 23 söndag kväll, och kan komma att förändras.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
