Intervju Sociologen Sara Johansson bosatte sig i nio månader i ett område där flera svenska IS-krigare kom ifrån för att komma i kontakt med resenärerna och förstå dem bättre.
Den 7 april 2017 kör en IS-svuren terrorist i full fart på människor längs Drottninggatan med en lastbil. Tre personer dör på plats och två avlider senare på sjukhus. Tio personer skadas. På samma dag, strax efter dådet, får Sara Johansson, doktor i socialt arbete, kontakt med en svensk IS-krigare på plats i Syrien. De har bara haft sporadisk kontakt sedan han reste ned dit. Han svarar när han har lust eller möjlighet.
Men just denna dag lyckas de tajma det så att de kan skriva till varandra i realtid. Något som Sara Johansson beskriver som en märklig upplevelse.
– Han uttryckligen skriver att attentatet är berättigat och att väst får skylla sig själva. Han använder metaforen att om du hoppar in i en lejonbur och river lejonet får du räkna med att det river dig tillbaka, säger hon.
Daniel, som Sara Johansson kallar IS-krigaren, har hon haft kontakt med en längre tid innan attentatet på Drottninggatan. Han är en av fyra ”resenärer”, som rest ned och stridit i Syrien, som Sara Johansson intervjuat för sin avhandling ”Mellan orten och kalifatet”. Hon ville undersöka varför en stor andel av resenärerna kom från särskilt utsatta områden i Sverige och bosatte sig under nio månader, mellan 2016 och 2017, i ett sådant område.
– Jag började nätverka med boende, socialarbetare, lärare och fritidspersonal. När jag träffade någon fick den personen hänvisa mig vidare. Kedjorna ledde till att jag kunde komma i kontakt med anhöriga och barndomsvänner till resenärerna, och i slutändan med fyra resenärer, säger Sara Johansson.
Tre av resenärerna hade kopplingar till IS medan en stod på andra sidan i konflikten och reste ned för att strida för den kurdiska milisen YPG. Men alla fyra hade gemensamma nämnare, menar Sara Johansson.
– Även om de är varandras motståndare finns det många likheter dem emellan. De speglar varandra i hur de tillskriver varandra olika egenskaper. Och i hur de beskriver sig själva. De ser sig som moraliska aktörer som skyddar utsatta mot en ond fiende. De har bara olika definitioner av vem fienden är, säger hon.
Sara Johansson säger att hennes samtal med resenärerna var breda och öppna. Att hon lämnade mycket utrymme för dem att ge sina berättelser. IS-resenärerna byggde sina berättelser på att världen är indelad mellan islam och västvärlden. De var inte nödvändigtvis västfientliga men hade en upplevelse av att västvärlden dominerar och att muslimer har en marginaliserad position. Samtidigt som de ser mycket antimuslimska attityder.
Av de tre resenärerna var Daniel fortfarande övertygad IS-anhängare, medan en annan, Isak, hade tagit avstånd. Den tredje, Elias, var ambivalent, berättar Sara Johansson. Han hade valt att resa till Syrien men vände tillbaka till Sverige innan han kom fram.
– Han uttryckte att han var rädd att dö i Sverige och att han ville göra jihad. Men ambivalensen låg i om IS verkligen var en legitim företrädare för islam, om de hade rätt. Särskilt problematiskt för honom var att IS förklarar andra muslimer för icke-muslimer, säger Sara Johansson.
Men Elias upplevde att det låg mycket stigma i de frågorna och hade ingen att prata med om sina funderingar. I moskén var 95 procent enligt honom emot IS och i hans familj var vissa helt emot medan några kusiner befann sig hos IS och var mycket övertygade anhängare. Elias hamnade därför mitt emellan och vågade inte lyfta sina tvivel med någon. Bara med Sara Johansson.
– Det här visar på faran när en fråga blir så pass starkt laddad. När en person står och väger på gränsen mellan att åka eller ta avstånd. Kanske kommer han fram till att det är inte rätt och väljer att inte åka, eller så bestämmer han sig för att göra ett försök till.
Något alla fyra resenärer har gemensamt är att de kommer från ett särskilt utsatt område, fler av dem sysslat med brottslighet och blivit dömda. De har också funnit religionen sent i tonåren – Elias blev religiöst övertygad under sin tid i fängelse.
Förutom resenärerna har Sara Johansson intervjuat ett 40-tal boende och offentliga aktörer. Båda pratar om strukturella förklaringar bakom att så många resenärer kommer från utsatta områden. Det kan handla om svåra ekonomiska villkor, att man inte riktigt blir insläppt i majoritetssamhället. Men ofta förstås det av de boende som en fråga om personliga egenskaper i samband med det.
– De boende tenderar att i större utsträckning berätta om resenärernas personliga egenskaper. Att de alltid har varit statussökande eller haft våldsamma uttryck sedan barndomen. Det kan handla om att de är deprimerade och självmordsbenägna men inte kan begå självmord eftersom de upplever att det är förbjudet enligt islam. Då ser de det som enda utväg att åka och kriga för IS.
Men det finns också bilden av att det är empatiska personer, drivna av en önskan att hjälpa utsatta och oskyldiga och stå upp för vad de tror på, framhåller Sara Johansson.
Hon vill understyrka att det finns en bild av islam som är starkt påverkad av rörelser som IS, vilket gör att religionen associeras med våld och terrorism. På ett sätt som inte alls är representativt för den breda gruppen muslimer. Alla i ett område drabbas när någon radikaliseras och reser för att kriga för Islamiska staten, framhäver Sara Johansson.
Många av de boende hon pratat med berättade att de kände sig skyldiga att alltid behöva ta aktivt avstånd från IS, och hela tiden rentvå sin religion. Det fanns en påtaglig trötthet över dessa förväntningar från samhället. Och att hela områden och de som bor där blir stigmatiserade för att några resenärer kommer därifrån.
Sara Johansson menar att det är viktigt att vi lyssnar på personer som vi kanske betraktar som väldigt långt stående från oss själva eller majoritetssamhället. Att om vi inte kan förstå dem kan vi heller aldrig möta dem och jobba med den här problematiken.
– Det är viktigt att känna till deras resonemang, att de betraktar sig som moraliska aktörer, om man ska bemöta och arbeta med de här individerna. Vi behöver veta vilka föreställningar de agerar utifrån, säger Sara Johansson.
I dag arbetar hon för organisationen Agera Värmland och har hand om frågor som handlar om våldsbejakande extremism.
Ser du några likheter mellan denna extremism och annan som finns i exempelvis högerextrema miljöer och grupper?
– Man kan se gemensamma mönster. Det handlar om saker som är generella för människor, vi söker gemenskap, status och tillhörighet. Och beroende på hur vår livssituation ser ut har vi olika förutsättningar att få känna det i vardagen.
Hon menar att en individ som har det svårt kan vara mer mottaglig för argument från organisationer och miljöer som erbjuder de här gemenskap och status.
– De kan också ge tydliga och enkla svar på komplexa frågor i en omvärld som kanske känns osäker. De kan erbjuda någon att skylla på, vems fel det är att man har det svårt, säger Sara Johansson.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
