Händelserna i Hongkong oroar isolerat Taiwan

INTERNATIONELLT Protesterna i Hongkong har pågått hela sommaren, men trots polisvåld och politiska rättegångar fortsätter oroligheterna. Situationen oroar speciellt den redan utsatta grannen, demokratin Taiwan.

För att stävja de protester som skakat Hongkong i över 100 dagar, har polis arresterat runt 1 500 demonstranter. Aktivister som sedan början av juni visat sitt missnöje på stadens trånga gator vet även att batongslag, tårgas och gummikulor väntar dem.

Ändå fortsätter demonstrationerna med oförminskad kraft. Under andra halvan av september har flera tunnelbanestationer tvingats stänga, vägar blockerats och varuhus ockuperats. Brandbomber och stenar har fortsatt regna mot polisen. Aktivisterna har inte bara hittat på en egen nationalsång, utan även flera vis att skända den kinesiska flaggan på.

Detta har lett till att fyrverkerierna som vanligtvis fyras av vid Hongkongs hamn under den kinesiska nationaldagen har ställts in. En särskild stor förödmjukelse för Peking, då det 1 oktober i år var 70 år sedan folkrepubliken Kina grundades.

Istället kommer stadens regeringschef Carrie Lam och hennes närmaste gäster att fira nationaldagen på en säker plats inomhus. Särskilt stora demonstrationer förväntas nämligen pågå under hela den kommande helgen fram till nationaldagen på tisdag, som sannolikt skulle dränka den kinesiska nationalsången i aktivisternas nya låt.

Det utbredda missnöjet började efter ett kontroversiellt utlämningsavtal med Kina blev känt under våren. När Carrie Lam vägrade skrota avtalet, så antog de dittills fredliga jätteprotesterna i juni våldsam form. Nu vägrar demonstranterna att ge sig innan en lista på fem krav uppfylls, inklusive allmänna val och tillsättandet av en oberoende kommission för att utreda polisens potentiella övervåld i hanteringen av sommarens händelser.

Ekonomiska problem

Förutom att få ledningen att tappa ansiktet inför nationaldagen, har protesterna även orsakat en rad ekonomiska bekymmer och sargat Hongkongs status som internationellt finanscentrum. I augusti sänkte myndigheterna årets BNP-prognos för 2019 från en tillväxt på 2–3 procent, till mellan 0 och 1 procent. Under andra kvartalet minskade ekonomin med 0,4 procent på årsbasis. Bara under augusti rasade antalet turister med 40 procent – ett hårt slag mot hotell, restaurang, detaljhandel och andra viktiga serviceyrken.

Transaktionsvärdet på Hongkongs annars så heta fastighetsmarknad har sjunkit under sommaren. Stadens börsindex, världens femte största dit många kinesiska bolag söker sig för kapital, har gått kräftgång. Hongkong är också regional bas för cirka 1 500 multinationella företag. Men på grund av den senaste tidens oroligheter har nu både företag och investerare börjat blicka åt Singapore och andra regionala alternativ.

Protesterna har även fått politiska konsekvenser utanför Kinas gränser. I synnerhet på Taiwan, där nästa presidentval hålls i januari. Ketty W. Chen, vice ordförande för organisationen Taiwan Democratic Foundation i Taipei, säger till Dagens Arena att den sittande presidenten Tsai Ing-wen tjänat på att framhålla Hongkong som ett tydligt bevis på att demokrati och auktoritarism inte kan samexistera.

– President Tsai har konsekvent uttryckt sitt stöd för demonstranterna i Hongkong och deras kamp för demokrati, säger Chen.

Under sommaren har oppositionspartiet Kuomintang och dess populistiska presidentkandidat Han Kuo-yu, som har nära band till Kina, tappat stort i opinionsmätningarna. Till en början ville Han Kuo-yu inte alls uttala sig om situationen i Hongkong. Han har senare uttryckt stöd för demokrati och frihet i Hongkong, men samtidigt beskyllt Tsai Ing-wen och hennes parti Democratic Progressive Party för att hälla bensin på elden genom att ofta tala om frågan.

I motsats till Han Kuo-yu och Kuomintangs otydlighet, har Tsai Ing-wen flera gånger öppet och klart förkastat “ett land, två system”, alltså det system som Kina sedan 1997 styr över Hongkong med och även vill implementera på Taiwan.

– Sedan Kinas president Xi [Jinping] betonade att “ett land, två system” är det enda alternativet för en framtida återförening mellan Kina och Taiwan, i sitt tal till “taiwanesiska landsmän” 2 januari, så har allt fler taiwaneser, särskilt den yngre generationen, börja följa situationen i Hongkong mer noggrant, säger Chen.

Kulturell identitet Taiwan

Efter Xi Jinpings hotfulla tal 2 januari, där militära hot utfärdades om Taiwan inte frivilligt underkastar sig Pekings styre, så har Tsai Ing-wen konsekvent lovat att skydda landets demokrati. Hon har bland annat nyligen garanterat att Taiwan inte kommer att bli ett nästa Hongkong så länge hon är president och vakar över landets självständighet.

Enligt Ketty W. Chen har detta dragit stort stöd från väljarkåren, då många taiwaneser genom att följa utvecklingen i Hongkong blivit oroade för Taiwans demokrati om landet skulle annekteras av eller ge upp politiskt inflytande till Kina:

– Enligt den senaste undersökningen av Taiwan Foundation for Democracy i juli så anser 76,4 procent av Taiwans befolkning att även om demokrati inte är perfekt, så är det fortfarande det bästa politiska systemet för Taiwan.

Taiwans välfungerande demokrati har nämligen skapat en alldeles egen kulturell identitet bland öns invånare, med rättigheter och värderingar som skiljer sig dramatiskt från Kina. Detta ses tydligt i de undersökningar om upplevd identitet som National Chengchi University, ett av Taipeis ledande universitet, har genomfört varje år sedan 1992, vilket var året då landets första fria parlamentsval ägde rum.

Andelen svarande som ser sig själva som “taiwanes” snarare än “kines” har mer än fyrfaldigats sedan 1992 och uppgår nu till 56,9 procent. Samtidigt har svarsalternativet “kines” minskat från en högstanivå på 26,2 procent till 3,6 procent i år. (Övriga svarande ser sig som en mix av de båda alternativen.) Svarsalternativet “taiwanes” ökade med 2,4 procentenheter jämfört med i fjol, den största ökningen på fem år.

Samma trend kan ses vad gäller önskad relation till Kina. Andelen svarande som vill se Taiwan förklara sig självständigt – antingen genast eller på lång sikt – har sedan 1994 ökat från 11,1 procent till 25,7 procent. Andelen som vill se en återförening med Kina har under samma period minskat från exakt 20 till drygt 10 procent.

Även här ses en särskilt stor ökning i år vad gäller de som förespråkar en självständighetsförklaring (upp 4,8 procentenheter), samt motsvarande ras för de som vill se en återförening (ned 4,1 procentenheter). Analytiker framhåller den kaotiska situationen i Hongkong som den viktigaste förklaringen till utvecklingen.

Taiwans demokrati lockar Hongkongs invånare

Med militära hot och en kompromisslös hållning i Hongkong, har kinesiska myndigheter alltså gjort sitt taiwanesiska vänskapsparti Kuomintang en riktig björntjänst. Democratic Progressive Party har under sommaren sprungit ifrån i väljarstöd, och verkar till Pekings förtret nu sannolikt vinna ytterligare fyra år vid makten.

Taiwans demokrati är dock lockande för många av Hongkongs invånare. Under årets första åtta månader ökade ansökningarna från Hongkongbor att bosätta sig i Taiwan med 30 procent. Detta enligt taiwanesiska myndigheter, som även noterat att ökningen varit 55 procent sedan juni, alltså den månad då den pågående proteströrelsen inleddes.

I september besökte aktivisten Joshua Wong, förgrundsfigur för den 79 dagar långa och resultatlösa paraplyrevolutionen i Hongkong 2014, Taiwan för att söka stöd bland landets politiska partier. Han undersökte även villkor och processer för de aktivister som vill fly Hongkong av rädsla för politiska rättegångar.

Det finns inget tak på antalet migranter från Hongkong som Taiwan varje år accepterar genom arbete eller studier. Enligt lokala medier har dussintals aktivister som varit inblandade i Hongkongs protester också sökt asyl på Taiwan.

En liknande utveckling vad gäller inställningen till Kina kan nämligen märkas även i Hongkong. Enligt HKUPOP, ett institut vid University of Hong Kong som genomför regelbundna undersökningar om kulturell identitet, så är alla indikatorer som kan ses fördelaktiga för Peking på en lägstanivå sedan mätningarna startade 1997.

Andelen invånare som i sommarens undersökning identifierade sig som “hongkonges” uppgick till 53 procent, jämfört med 11 procent för ”kines”. I åldersgruppen 18–29 är det nu 75 procent som ser sig själva som hongkongeser, jämfört med bara 22,9 procent för ett drygt årtionde sedan. Endast 6,9 procent av ungdomarna ser sig som “kines”, medan resterande tillfrågade upplever sig vara en kombination av båda två.

Blott 27 procent av de svarande uppgav sig vara stolta över att tillhöra Kina. Det är en minskning från nästan hälften vid överlämningen 1997. I åldersgruppen 18–29 år var det 90 procent som svarade “nej” på frågan om de är stolta över sin kinesiska nationalitet.

En kamp emot tiden

Forskare vid HKUPOP menar att bristen på kompromisser efter såväl paraplyrevolutionen som under de pågående protesterna har fått en växande del av stadens befolkning att känna avstånd till Kina och dess auktoritära politiska system.

Opinionen på Taiwan och i Hongkong vittnar om att kommunistpartiets hårdföra framfart har alienerat särskilt den yngre delen av befolkningen. Det innebär dels det uppenbara misslyckandet att den första generationen som vuxit upp i Hongkong efter att staden överlämnades från Storbritannien 1997, också är den del av befolkningen som känner störst känslomässigt och politiskt avstånd till Kina.

Dels hintar opinionen varför Peking har anledning till nervositet och otålighet. Ju längre man väntar med att implementera en politik som ökar Kinas politiska inflytande i Hongkong respektive Taiwan, desto större växer sig motståndet mot just en sådan politik.

Räkna därför med upptrappad kinesisk påverkan inför presidentvalet på Taiwan i januari, inklusive politiskt våld och cyberoperationer. För att ta plats i partiets historieböcker – vid sidan av Mao Zedong och Deng Xiaoping – som ledaren som genom slutförde enandet av Kina genom en återförening med Taiwan, jobbar president Xi Jinping nämligen med tiden emot sig.

Text: Jojje Olsson