Arbetsmarknadspolitik Fackförbund och arbetsgivare förhandlar vidare för att få utrikesfödda och långtidsarbetslösa i arbete. Regeringen satsar miljoner på att hitta de bästa verktygen. Vi listar 100 år av åtgärder för tackling av arbetslösheten, från AK-arbete till etableringsjobb.
Den här veckan tog regeringen beslut om att ge 170 miljoner till Tillväxtverket för att fler nyanlända och långtidsarbetslösa ska sättas i arbete. Tanken är att verket ska lyfta de åtgärder som varit effektiva genom åren och utveckla dem.
– Utgångspunkten är företagens behov och att målgruppen kommer i arbete, säger närings- och innovationsminister Mikael Damberg i ett pressmeddelande.
Men att se vilka åtgärder och insatser som varit mest effektiva kanske inte blir helt lätt. De insatser som gjorts i Sverige för att motverka arbetslöshet har tagits fram utifrån de behov som funnits i samhället vid en given tidpunkt och behoven förändras.
– Det är svårt att jämföra olika insatser över tid eftersom insatserna alltid görs i olika sammanhang. Behoven har sett olika ut i olika tider, säger Olof Åslund som är generaldirektör och chef på Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) och professor i nationalekonomi.
Under 2017 hade Tillväxtverket som uppgift att se över hur man kan effektivisera matchningen av arbetslösa och arbetsgivare som söker arbetskraft och kompetens.
– Många som är arbetssökande dyker aldrig upp på arbetsgivarens radar, vilket är ett problem, säger Olof Åslund.
Enligt siffror från SCB låg arbetslösheten 2017 på 6,7 procent, vilket är en liten minskning från året innan då siffran låg på 6,9.
I februari 2018 pågår det förhandlingar mellan fackförbund och arbetsgivare för utveckling av etableringsjobb: jobb riktade mot nyanlända och långtidsarbetslösa. Tanken är att jobben ska vara på heltid, innehålla utbildning och löpa på två år. Målet är att etableringsjobben ska leda till tillsvidareanställning på arbetsplatsen och lönen vara i nivå med de lägsta nivåerna i kollektivavtalen.
Etableringsjobben blir således en viktig investering, menar Therese Guovelin, förste vice ordförande i LO. Hon menar att statens kostnad för etableringsjobb motsvarar ersättningen som redan betalas ut i form av olika bidrag.
– I dag går väldigt många människor på bidrag och korta skattesubventionerade anställningar. A-kassa och försörjningsstöd finansieras också av skattemedel, det kallas välfärd, sa hon till Dagens Arena i slutet av förra året.
I gruppen nyanlända finns, precis som bland andra arbetssökande och arbetstagare, stor spridning i förutsättningar. Utbildningsgrad, tidigare arbetslivserfarenhet och kompetens skiljer sig mycket från individ till individ och det finns inga enskilda lösningar för att tackla arbetslösheten, säger Olof Åslund på IFAU.
– Arbetslösa är ingen homogen grupp. Varför en nyanländ eller infödd svensk är arbetslös kan ha olika förklaringar. Det är inte ett enskilt problem som har en enskild lösning, åtgärderna måste vara olika.
Genom åren har det utformats många olika arbetsmarknadspolitiska program för att komma åt arbetslösheten i samhället. I listan och grafiken nedan listar vi olika historiska åtgärder som prövats, och politiska beslut som fattats, för att stävja arbetslösheten.
Klicka på tidslinjen för större bild
1914 – Statens arbetslöshetskommission (AK) var en statlig myndighet som bildades 1914 för att bemöta arbetslösheten som man trodde skulle komma som följd av första världskriget. 1922 var mer än en tredjedel av befolkningen arbetslös och kommissionen satte 35 000 personer i arbete med att bygga vägar och broar, utdikning av åkrar och skogsarbete. Detta kom senare att kallas AK-arbete och lönerna var lägre än de ordinarie lägsta lönerna, och AK-arbetarna levde på existensminimum.
1944 – Arbetarrörelsens efterkrigsprogram
1944 ville Socialdemokratiska arbetarpartiet förbereda arbetsmarknaden för efterkrigstiden och tog fram ett program med 27 punkter som kom att kallas 27-punktsprogrammet. Huvuddelarna i programmet var full sysselsättning, höjd levnadsstandard och rättvis fördelning samt större effektivitet och mer demokrati i näringslivet. Programmet ligger till grund för att full sysselsättning är målet inom svensk ekonomisk politik.
1948 – Arbetsmarknadsverket (AMV)
Arbetsmarknadsverket etablerades 1948 och var en statlig myndighet som fanns på nationell nivå (Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS), regional nivå och lokal nivå med arbetsförmedlingar. Verket placerade arbetslösa i arbete med hjälp av arbetsmarknadsutbildningar och sysselsättningsåtgärder.
1951 – Dagpenning
1951 ändras namnet på arbetslöshetsförsäkringens ersättning från ”daghjälp” till ”dagpenning”. Detta görs för att tydliggöra att det är en försäkring och inte en hjälpåtgärd. Det förmedlas cirka 1,2 miljoner arbeten i Sverige, femdagarsveckan introduceras och semestern förlängs till tre veckor.
1974 – Lagen om anställningsskydd (LAS)
1974 infördes lagen om anställningsskydd i Sverige. Tanken är att arbetstagare ska få ett bättre skydd vid avskedanden och uppsägningar. Men lagen försvagades 2006, och är relativt lätt att kringgå.
1976 – Anmälningsskyldighet
1976 införs en lag som säger att arbetsgivare har en skyldighet att anmäla lediga jobb till Arbetsförmedlingen. Den allmänna pensionsåldern höjs till 65 år.
1980 – Samhall AB bildas
Samhällsföretag, som i dag heter Samhall AB, bildades 1980. Samhall är ett statligt ägt företag med uppgift att skapa arbeten för personer med begränsad arbetsförmåga till följd av funktionsnedsättning. Samhall AB är i dag Sveriges största företag med nästan 24 000 anställda och en omsättning på cirka 7,5 miljarder kronor (2017). En ny rapport som publicerades förra året visar att färre personer med funktionsnedsättningar får anställning på Samhall än tidigare, till följd av hög konkurrens och vinstkrav.
2000 – Aktivitetsgarantin
Aktivitetsgarantin var ett arbetsmarknadspolitiskt program som infördes under socialdemokratisk ledning hösten 2000. Tanken med programmet var att den arbetslöse skulle ha en garanterad heltidsaktivitet tills den kunde få ett vanligt arbete eller påbörja en utbildning. Men aktivitetsgarantin kom att huvudsakligen användas för att förhindra utförsäkring och Riksrevisionen kritiserade 2006 AMS för svag produktivitetsutveckling, låg effektivitet och att det utfördes för få analyser av matchningsprocessen mellan arbetsgivare och arbetstagare.
2006 – Plusjobb
I budgetpropositionen 2006 presenterade regeringen Persson så kallade plusjobb. Plusjobben var en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som innebar att en arbetsgivare som anställde en person som varit arbetslös i över två år kunde få lönekostnaden subventionerad till 100 procent, upp till 1000 kronor om dagen. Plusjobben blev dock kortlivade eftersom regeringen Reinfeldt avskaffade dem 2007, året efter.
2007 – Jobb- och utvecklingsgarantin (JOB)
2007 ersatte regeringen Reinfeldt aktivitetsgarantin med JOB, ett arbetsmarknadspolitiskt program i tre faser som var inriktat på att få ut långtidsarbetslösa i arbetslivet. Fas 1 omfattade högst 150 dagar och var inriktat på olika jobbsökaraktiviteter, som att skriva CV. Om man inte fick arbete inom 150 dagar gick man vidare till Fas 2. Då hänvisades man till en arbetsplats för till exempel arbetsträning eller arbetspraktik. Om man efter sammanlagt 450 dagar i JOB inte fick ett arbete så hänvisades man till Fas 3 och skulle då erbjudas ”varaktig, samhällsnyttig sysselsättning”. Fas 3 fick genom åren hård kritik för att deltagare utnyttjades som gratis arbetskraft eller att de fick utföra meningslösa arbetsuppgifter.
2008 – Arbetsförmedlingen
2008 lades Arbetsmarknadsverket ner och ersattes av Arbetsförmedlingen.
2014 – Extratjänster
2014 sa Socialdemokraterna att de skulle avveckla Fas 3 i JOB om de vann valet. I vårbudgeten 2015 föreslog Socialdemokraterna, som nu var regeringsparti, att så kallade extratjänster skulle ersätta Fas 3. Extratjänster är anställningar inom bland annat välfärden, kulturell verksamhet och ideella idrottsföreningar där Arbetsförmedlingen står för en del av kostnaden.
2014 – Stöd och matchning
2014 ersattes Fas 1 och 2 från JOB med ”Stöd och matchning”, ett program uppdelat i 19 aktiviteter. Programmet riktar sig mot arbetslösa som behöver förstärkt och individuellt anpassat stöd i sitt jobbsökande. Se i faktarutan till höger vilka de olika aktiviteterna är.
2015 – Snabbspår
I september 2015 lanserade regeringen så kallade snabbspår. Idén med snabbspår är att det ska finnas effektivare vägar in på arbetsmarknaden för nyanlända arbetssökande som har erfarenhet eller utbildning inom ett bristyrke. I slutet av 2017 hade 40 procent av de som deltagit i snabbspårsprogrammet fått arbete.
2018 – Fas 3 nedlagt.
Den 1 februari 2018 var Fas 3 helt nedlagt och inga nya personer skrevs in i det kritiserade arbetsmarknadsprogrammet. I slutet av januari hade antalet personer i Fas 3 sjunkit till 1830 mot 10 225 ett år tidigare.
2018 – Etableringsjobb
I februari 2018 pågår det förhandlingar mellan fackförbund och arbetsgivare för utveckla etableringsjobb – jobb riktade mot nyanlända och långtidsarbetslösa. Tanken är att jobben ska vara på heltid, innehålla utbildning och löpa på två år. Målet är att etableringsjobben ska leda till tillsvidareanställning på arbetsplatsen och lönen vara i nivå med de lägsta nivåerna i kollektivavtalen.
2018 – Tillväxtverket får 170 miljoner
Regeringen ger 170 miljoner kronor till Tillväxtverket för att fler ska sättas i arbete. Tanken är att de ska lyfta de åtgärder som varit effektiva genom åren och utveckla dem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
