Här är partierna vars medlemstal ökar och minskar mest

Val 2018 Majoriteten av riksdagspartiernas medlemsantal fortsätter att sjunka. Valåret till trots. Men tre partier sticker ut med stärka led visar Dagens Arenas rundringning.

Omkring 255 650 svenskar var i början 2018 engagerade i något parti. En siffra som är historiskt låg, men som ändå är bättre än bottennivån som nåddes innan senaste valet. 2012-2013 var endast 243 863 av svenskarna medlemmar i något av de åtta riksdagspartierna.

1960 var 20 procent av den röstberättigade befolkningen med i något parti, 2010 hade den siffran sjunkit till 3,7 procent. I dag är det knappt 2,5 procent.

Visserligen engagerar sig ungdomar och unga vuxna sig mindre partipolitiskt, men medlemstalen för de åtta riksdagspartierna pekar ändå inte rakt ned åt. Tre av de åtta partierna går med stärkta medlemsantal in i valrörelsen.

De senaste tio åren har Sverigedemokraterna stuckit ut i statistiken. Nio utav de tio gånga åren har partiet lyckats varva nya medlemmar. Så även 2017. De lämnade valet bakom sig med 15 871 medlemmar och har i dag 28 340. Sedan 2016 har partiet fått nästan 4000 nya medlemmar.

Centerpartiet är det parti som lyckats näst bäst med sin rekrytering sett till antal personer från föregående valår. Från 28 988 betalande medlemmar i slutet av 2014 till 29 107 i slutet av 2017. Åren emellan var Centerpartiets medlemstal nere på historiskt låga 27 556 – så lyftet mellan 2016 och 2017 är på över 1 500 personer.

Partimedlemskap kan förklara mellan 25 och 30 procent av partiernas valresultat.

Liberalerna stärker även dem de interna leden. Från att efter valet ha 15 282 medlemmar till att i slutet av 2017 ha plussat på med ytterligare 78 personer. Från 2016 har dock ökningen varit större – hela 1 299 personer har tillkommit.

För två av de borgliga partierna går det dock något sämre att rekrytera nya – och behålla gamla medlemmar. Moderaternas bytet av partiledare har gett partiet medvind in i valrörelsen, men någon Kristersson-effekt går inte att skåda i partiets medlemsantal. Sedan valet har M tappat
6 725 personer. Ett par hundra av dem har fallit bort partiledarebytet till trots.

Efter valet 2014 hade Kristdemokraterna 21 148 medlemmar. Partiet går in i det nya valåret med 1100 färre medlemmar.

Det största medlemsraset har Socialdemokraterna. I början av 2017 var partiet nere på 89 375 medlemmar. Ett tapp med 12 600 personer sedan valet. Visserligen steg medlemstalen runt valet 2014 och var då åter över 100 000-strecket, så tappet är från en relativt hög nivå.

Samma utveckling syns hos både Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Efter valet 2014 hade Miljöpartiet vind i seglen. Inte nog med att de satt i riksdagen, medlemstalen i partiet steg också rejält. Från 13 760 i slutet av 2013 till 20 214 i slutet av valåret 2014. Där efter har medlemstalen dalat. den 31 december 2017 hade partiet 10 719 – nästan 10 000 färre än tre år tidigare.

Vänsterpartiets siffror steg också efter valet 2014, men har långsamt dalat där efter. Från 18 423 medlemmar i slutet av 2014 till 17 275 i slutet av 2017. Vilket visserligen är en ökning från föregående år.

Det går inte att skönja någon märkbar nedåtgående trend i valdeltagandet i Sverige. Samtidigt borde det minskande antalet partimedlemmar vara anledning till allvarlig oro för nästan alla partiledare. Det tror i alla fall Ann-Kristin Kölln, assosiate professor i statsvetenskap vid Århus universitet.

– Många medlemmar ger inte bara partierna en större legitimitet, utan hjälper dem också att vinna val. Dessutom är bra ur ett demokratiskt perspektiv att det är många som är engagerade i partipolitiken.

Ann-Kristin Kölln har forskat på vad partierna minskande medlemsantal får för konsekvenser för partierna själva och för demokratin i stort. Hon menar att utvecklingen i stort inte pekar pekar inte mot någon ökad politisk apati eller ett minskat politiskt deltagande. Det finns inte heller något stöd för att partierna saknar medborgarnas förtroende.

Ann-Kristin Köllns forskning visar på fem orsaker till att medborgarna i dag inte är lika villiga att långsiktigt knyta sig till ett parti.

• Över tid har medborgarna blivit mindre bundna till bakgrund och social klass.
• Nya värderingar växer fram och med dem en ny grupp av väljare – som de gamla partierna har svårt att fånga upp genom sina befintliga partiprogram.
• Fler arenor för politiskt engagemang utmanar partiernas attraktionskraft.
• Partierna har mindre behov av medlemmar, för kommunikation, och för att ha koll på vad som händer i samhället.
• Partierna har traditionellt hierarkiska interna struktur, där besluten fattas av en liten styrande elit i toppen, vilket västeuropéer inte är lika förtjusta i längre – man vill ha större inflytande.

–Förut knöt partierna samman det civila samhället med staten och fungera som en kanal mellan medborgarna och makthavarna. Så är det inte i lika stor utsträckning i dag. Medlemmarna i ett parti var tidigare ett redskap för partierna att veta medborgarnas intressen, de var så att säga partiets ögon och öron i samhället, men det har också förändrats. I dag vet partiet vad väljarna tycker och vill ha genom fokusgrupper och Sifo-mätningar, säger Ann-Kristin Kölln.

Hennes forskning visar dock att medlemsantalet har en positiv och betydande effekt för ett partis valframgångar, även om sambandet var starkare förr.

– Partimedlemskap kan förklara mellan 25 och 30 procent av partiernas valresultat, så en stor medlemsbas en bra långsiktig investering.

Men det är som sagt inte bara partierna själva som mår bra av höga medlemstal. Även demokratin gynnas av det visar Ann-Kristin Köllns forskning. Medlemmarna stärker demokratin på två sätt, de representerar och mobiliserar den övriga befolkningen.

– Demokratin mår bra av att många är aktiva inom partipolitiken, inte bara för att medlemmarna värvar väljare utan för att de också sprider kunskap om politiska frågor. Ett samhälle mår gott av att dess medborgare har information och känner sig delaktiga.