Ukraina Om bara några veckor har det gått två år sedan den ryska invasionen av Ukraina. Idag är 14 miljoner ukrainska människor på flykt, 50 000 av dem i Sverige. Här har de funnit en viss trygghet, men för många ser framtiden – och ekonomin – fortfarande osäker ut.
Dagersättningen för asylsökande och skyddsbehövande ligger sedan 90-talet på högst 71 kronor per vuxen människa. När pengarna inte räcker till tvingas många flyktingar söka hjälp på annat håll.
Varje fredag bildas ett långt led människor längs Olshammarsgatan i Hagsätra. Utanför Röda korsets lokaler i södra Stockholm hörs livliga konversationer på både ryska och ukrainska, mellan främlingar och familjer. Hit kommer stadens ukrainska flyktingbefolkning en gång i veckan för att hämta upp sina provisioner för veckan.
Inuti lokalen är det svårt att urskilja vem som pratar med vem. En efter en släpps de köande in i hallen, där de mot uppvisning av Röda korset-legitimation tilldelas mat, blöjor och kläder. När volontärerna inte fyller påsar med rotsaker eller kryssar namn av sin lista på behövande äter de lunch stående.
Volontärerna är också flyktingar
– Det är min första dag idag! säger volontären Katarina när jag frågar om det alltid är så här mycket folk.
Katarina är liksom nästan alla fredagsvolontärer själv från Ukraina. Hon kom till Sverige för två år sedan, strax efter att kriget bröt ut.
– Jag gick gymnasiet först, och sen sökte jag till universitet. Det gick inte på första försöket. Planen är att söka tills jag kommer in. Men just nu har jag mycket fritid, och då tänkte jag att jag kunde hjälpa till här. Det är en riktigt bra känsla, att göra någonting för andra, säger hon.
Bredvid Katarina jobbar Misha, som är från Rivne i västra Ukraina. Han bodde i Polen 2022 och är den enda i sin familj som har lämnat hemlandet.
– Vi pratar varje dag. Jag är säker i Sverige, så jag kan skicka hem pengar, säger han.
Pengarna kommer inte från Migrationsverkets ersättning, som enligt Misha inte räcker för att köpa mat ens till honom själv.
– Jag letar jobb just nu, efter att jag blev av med det gamla. Tidigare installerade jag solpaneler. Jag jobbar extra som “restaurant assistant” ibland, men det är inte tillräckligt.
Pengarna räcker inte till
Gemensamt för alla jag träffar på Röda korset är att de inte klarar sig på ersättningen på högst 71 kronor per dag. Påsarna med mat och de begagnade kläderna som kan hämtas i Hagsätra är avgörande.
Dagersättningen har legat på samma nivå sedan 1994, trots kraftig inflation. I veckan släpptes en Novusundersökning av flera organisationer som ger stöd till flyktingar, bland dem Röda korset, som visar ett utbrett svenskt stöd för en höjning av ersättningen.
– Ibland måste jag välja ifall vi ska ha strumpor eller någonting att äta, säger Tatiana, som delar på 98 kronor om dagen med sin son.
När de först kom till Sverige bodde de på ett flyktingläger i Gävle, men de flyttades till Stockholm efter några månader.
– Jag vet att det är många som gärna flyttar hit, men jag hade inte valt det. Vi lämnade lägret, där vi fick mat, och flyttade in i en helt tom lägenhet. Allt som fanns var en säng och en toalett. Vi fick vänta två veckor innan vi fick vår första utbetalning från Migrationsverket. Jag kunde inte förstå hur jag skulle överleva ensam med ett litet barn. Han är för liten för förskolan, säger Tatiana.
Engagemang och gemenskap i Hagsätra
Hon fick höra om Röda Korset från en man på tunnelbanan, som hörde henne prata med sin son och kom fram och hälsade.
– Jag var riktigt nere då, så jag delade med mig av hela min historia. Han berättade för mig om Röda korset. Första gången jag kom hit hade de borsjtj, som hemma, och atmosfären var så härlig. Jag fick träffa många andra i samma situation. Vi hjälper varandra här, med tips om jobb och annat. Efter den första gången bestämde jag mig för att bli volontär. Man känner att man åstadkommer så mycket när man kan hjälpa andra.
Medan Tatiana är på Röda korset, eller lär sig svenska på SFI, hjälper hennes mamma till med sonen.
– Min son kan inte vara här, det är för stökigt för honom och han blir stressad. Efter att jag började här pratade jag med min mamma för första gången om att komma och hjälpa mig ta hand om honom. Jag är skild, så det är bara jag. Hon ville inte lämna min pappa där hemma, men hon gjorde det ändå, säger Tatiana.
Tatianas pappa är ensam kvar utanför staden Mykolajiv. Familjen är ursprungligen från Krim, men de flydde därifrån när halvön invaderades 2014.
– Vi pratar ofta på telefon, men uppkopplingen är inte alltid så bra. Han bor nästan mellan den ryska och den ukrainska sidan, så det är alltid massa bomber som flyger från båda sidor.
Tatiana är utbildad till läkare hemma i Ukraina. Hon hoppas på att bli bättre på svenska och bevisa sin kompetens, så att hon kan jobba i Sverige.
– Jag är orolig för vad som ska hända under året. Vi är inte asylsökande, vi har direktiv, men det tar slut i mars nästa år. Vi har redan nu assimilerat en del, och min son har blivit så bra på svenska. Barn är väldigt snabba med det. Jag vet inte hur vi ska återvända, säger hon.
EU:s massflyktsdirektiv aktiverades 4 mars 2022 och innebär att människor som flyr Ukraina erbjuds tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd inom EU.
Alla med ”hunger i magen” ska hjälpas
Längre in i lokalen finns en fullsatt matsal, där ukrainsk plov står på menyn. Rätterna som serveras är alltid mat besökarna känner igen, enligt Charlotte Lagersten, som är jurist och svensk Röda korset-volontär.
Charlotte skrev förra veckan en debattartikel i Aftonbladet där hon krävde en höjning av dagersättningen. På Röda korset gör hon vad hon kan, men det betyder inte att de människor hon hjälper inte går hungriga.
– Vi har jobbat mycket med att maten ska vara mer näringsrik på senaste tiden, för att vi vet att folk inte har tillräckligt. Vi serverar ukrainsk mat, men vi kompletterar med andra saker på sidan. Särskilt är det för barnen, och de brukar gilla prinskorv och frukt. Maten är inte mycket mer än soppa, ett halvt ägg och lite leverpastej, men det är bättre med soppa, ett halvt ägg och leverpastej än inget, säger hon.
Att Hagsätras Röda korset ”blivit ukrainskt” menar Charlotte är en naturlig konsekvens av den stora flyktingbefolkningen. I Sverige finns idag runt 50 000 ukrainska flyktingar. De är dock inte de enda som hämtar upp mat varje fredag.
– Vi går efter en ”hunger i magen”-princip. Alla som behöver det ska få ta del av det här. Många som kommer hit kommer även från den ryska sidan, eller från andra delar av världen. Det finns även svenskar som har skrivit upp sig hos oss. Alla i nöd, säger Charlotte.
Svårt att återvända
I matsalen sitter Natali, som kommer varje vecka. Hon bor sedan 2023 i Stockholm med sin man och yngsta son. Den äldsta sonen bor i Skellefteå.
– Vi kommer hit varje fredag, för Pampers och mat. Ersättningen är väldigt liten, vi lever på 1200 kronor i månaden, säger hon.
Natalis familj har det svårt ekonomiskt i Sverige, men hon är också väldigt tacksam för den hjälp hon har fått.
– Förskolan är väldigt bra här, och lärarna är underbara. De behövs verkligen, för att annars skulle nog min son känna sig utanför. De är bara tre barn från Ukraina på förskolan, resten är svenska.
Natali är från staden Mariupol, som är ockuperad av Ryssland sedan 2022. Numera är det förbjudet att prata det ukrainska språket där, och staden är full av sönderbombade byggnader. Att återvända hem är inte ett alternativ.
– Jag har inget hem, för min stad är bara eld, säger Natali.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
