Hård kritik mot utredningar av våldtäkter i Norden

NYHET De nordiska länderna får svidande kritik i en ny Amnestyrapport där hanteringen av våldtäkter granskas. Sverige anses ha undermåliga polisutredningar och bristande stöd för traumabearbetning.

Våldtäktsutredningar prioriteras inte på det sätt de borde i någon av de nordiska länderna, menar Amnesty i nya rapporten Time for change: Justice for rape survivors in the nordic countries. Långa väntetider på förhör och på resultat från teknisk bevisning som dna-prover lyfts som ett stort problem i Sverige, liksom att resurser tas från våldtäktsutredningar till andra brott som utreds inom polismyndigheten.

– Det allvarliga är den sammantagna bilden av att den här typen av brott inte prioriteras. Myndigheternas egna granskningar visar att delar av rättsväsendet dessutom inte använder sig av best practice, den metodik som är mest effektiv i utredningen av våldtäkter. Det krävs robusta, snabba utredningar av god kvalitet för att öka antalet fall som leder till åtal, säger Katarina Bergehed, en av rapportförfattarna och sakkunnig inom kvinnors rättigheter inom Amnesty.

Enligt Brottsförebyggande rådets statistik ledde bara 11 procent av polisanmälningarna av våldtäkt under 2017 gällande barn mellan 15 och 17 år till åtal och 6 procent av anmälningarna som gjordes av vuxna.

– Det är oacceptabelt ur ett människorättsperspektiv, säger Katarina Bergehed.

Hur Sverige står sig i utredningstider och hur många fall som leder till åtal är svårt att jämföra sett till hur olika lagstiftningen kan se ut i respektive land, liksom hur de nationella målsättningarna för utredningar av den här typen av brott ser ut. Men medan Amnesty riktar kritik mot våra nordiska grannar för avsaknaden av samtyckeslagstiftning, lyfts den svenska samtyckeslagen – som infördes förra året och som slår fast att sex med en person som inte deltar frivilligt är våldtäkt – som en positiv utveckling i rapporten.

– Den lagändring som gjordes 2013 öppnade dessutom för reflektioner om att våldtäktsoffer reagerar väldigt olika. Det gör att fördomarna om hur en ”riktig våldtäkt” ser ut kan ha luckrats upp mer i Sverige jämfört med till exempel Danmark.

Katarina Bergehed lyfter fram just Danmark som ett land som sticker ut sett till utbredda fördomar bland annat om att en våldtäkt ska innehålla våld för att vara ”riktig”. Flera av de kvinnor som Amnesty har intervjuat berättar om uppfattningen de mött om att ett offer ska skrika, slåss eller göra aktivt motstånd. De som blivit som förstelnade av chock eller rädsla under våldtäkten blev ifrågasatta trots att forskning om sexuellt våld och våldtäkt visar att offren väldigt ofta drabbas av det som sakkunniga benämner ”freeze” eller ”froze and fright”.

Möjligheten att få hjälp med bearbetningen av sitt trauma är ytterligare en del som Sverige får kritik för.

– För många av offren som inte polisanmäler för att få upprättelse behövs hjälp att bearbeta traumat. Men stöd för traumabearbetning finns inte på alla håll i Sverige och även i storstäderna där kompetensen finns är det lång väntetid för den som behöver hjälp. Det är direkt oanständigt att offer inte får den här hjälpen, det handlar i grund och botten om rätten till sin hälsa, säger Katarina Bergehed.

Rapporten är en uppföljning på en undersökning Amnesty gjorde med samma utgångspunkt 2008, Case Closed: Rape and human rights in the Nordic Countries.

I uppföljningen har Amnestys utredare djupintervjuat 45 kvinnor i de fyra nordiska länderna och granskat tillgänglig statistik och fakta om bland annat hanteringen av våldtäktsfall.

Amnestys krav på Sverige

• Prioritera våldtäktsutredningarna, tillför resurser och se över hur polisen är organiserad.
• Se till att svar på dna-prov lämnas snabbare.
• Ge stöd till de som utsatts för våldtäkt i form av till exempel psykologisk hjälp som ska finnas oavsett var i landet som offret är bosatt.
• Arbeta förebyggande genom sexualundervisning i skolan där den här typen av frågor tas upp redan i tidig ålder.