Hård verklighet för ukrainsk soldat

Ukraina Dagens Arenas Urban Hamid och Jonas Gratzer har träffat den ukrainska soldaten Andriy. 

Andriy från 95:e brigaden, Airborne, är på sin första permis sedan han ryckte in i januari. Han blickar upp mot solen. Sluter ögonen. Man kan tydligt se hur de spända ansiktsdragen slätas ut. Han står så i någon minut. Det rycker lite i ögonlocken när de kittlas av solstrålarna. Sakta öppnar han ögonen och ler och säger på korrekt engelska med en liten tillstymmelse till brytning.

– För oss vid fronten är solsken både bra och dåligt. Det är varmt och skönt, men det innebär också att vi utsätts för beskjutning eftersom vi är synliga för drönare och artilleri. 

Han gör ett uppehåll och tittar åter igen upp mot skyn och solen innan han fortsätter.

– Vi föredrar regn. Då är det visserligen kallt och vi är täckta från topp till tå av lera. Men det är bättre för då syns vi inte, säger han. 

Blev inkallad i januari

Andriy bor i Lviv med sin hustru och två söner, sju och fjorton år gamla. Han studerade lingvistik med fokus på engelska och arabiska vid Kiev universitetet för 20 år sedan och jobbar på ett kontor. Men i januari blev han inkallad och skickades till ett land i Europa (han får inte avslöja vilket), där han tränades av danska instruktörer i en månad. Nu befinner han sig vid ett frontavsnitt i närheten av staden Marinka, cirka 60 kilometer sydost om Pokrovsk. Han berättar att de ryska styrkorna bara är mellan 500 och 1000 meter från den ukrainska sidan.

– Där är det farligt, högljutt och otäckt. Här i Pokrovsk är det lugnt och bara 50 kilometer härifrån pågår strider, konstaterar han.

Men för Andriy går det inte att glömma. En dags permission räcker inte för att han ska kunna lägga kriget åt sidan. 

– Bara 10 meter från vår skyttegrav ligger fem döda ryssar. De har legat där sedan i februari. De ligger där och stinker och ruttnar. Ingen tar rätt på dem. 

Han tillägger. 

– Men vi tar rätt på våra döda, även om det bara återstår en liten kroppsdel. 

Ukrainska armén är i stort behov av bilar 

Andris väntar på att den bil som hans brigad ska få av det svenska biståndsprojektet Skicka vidare till Ukraina ska tömmas, så han kan köra den till sin militära enhet. Han berättar att ukrainska armén är i stort behov av bilar och är väldigt tacksam för bilen. Det är inte bara bilar det är ont om, berättar han.

– Nästan hela min lön från armén går åt. Jag har köpt vapen, utrustning, bensin och reservdelar till fordonen.

Hans mobil ringer. Han svarar. Ansiktsdragen stelnar till. Han får något spänt över sig. Ett befäl har ringt och bett honom skynda sig tillbaka till regementet och ta på sig full stridsmundering. Det är inte lugnt längre vid hans frontavsnitt. Han sätter sig bakom ratten för att åka de sex milen till fronten. 

Text: Urban Hamid

Foto: Jonas Gratzer