Högteknologisk gränsbevakning skärskådas i ny bok

Intervju Den hårda flyktingpolitik som snabbt etablerats i USA och stora delar av Europa är tätt sammantvinnad med högteknologisk bevakning av gränser.  Resultatet är dödligt, konstaterar juristen Petra Molnar i en ny bok.

Hon lyser upp när jag säger att hennes bok vibrerar av hennes ilska. 

– Ilska? Ja, så är det nog – och jag är stolt över det!

Vi träffas på en restaurang nära Ströget i Köpenhamn för att prata om hennes bok ”The Walls Have Eyes – Surviving Migration in the Age of Artificial Intelligence”, som kom ut i våras. Att hon skrivit den hänger ihop med de inslag av automatiserat utredande och beslutsfattande hon stötte på i den kanadensiska migrationsmyndighetens ärenden när hon fortfarande var aktiv som asylrättsjurist. (Enligt presstjänsten hos Migrationsverket i Sverige förekommer inget sådant beslutsstöd. Däremot används automatiserande teknologi vid handläggningen av vissa tillståndsärenden.)

Om människor på flykt

När Petra Molnar återvände till den akademiska världen skrev hon och en kollega en rapport som kom 2018 och som hon framhåller som en av de första att beskriva hur AI omformar handläggningen av migrationsprocesser. Idag är hon knuten till York-universitetet i Toronto och ett institut på ansedda Harvard i USA.

– Det låter bra men de betalar ingenting, det är bara på papper. Men att ha en e-postadress från Harvard är till stor hjälp.

Att skriva om högteknologi öppnar dörrarna till sammanhang som tidigare varit obekanta för en asylrättsjurist – i Köpenhamn ska hon senare samma dag samtala inför publik med tidningen Politikens techredaktör. Detta tycks både förvåna och roa henne. Men i stället för att framställas som en bok om AI hade ”The Walls Have Eyes” kunnat presenteras som en bok om människor på flykt. Detta hade dock inte väckt lusten att läsa hos särskilt många, konstaterar hon krasst.

– Tech-vinkeln hjälper, människor är mer intresserade av det än av migration. För att vara lite cynisk: AI finns med i bokens titel, men det är snarare ett sätt att göra ett sådant här ämne intressant för en bredare läsekrets.

Som en saga

Den passage i boken som dröjt sig kvar allra starkast hos henne själv rör symtomatiskt nog inte högteknologi. Där beskriver hon i stället ett besök hos en familj inne i zonen närmast den polska gränsen till Belarus där det är straffbart att hjälpa människor på flykt.

– Det var en jordbrukare och jag tror inte att han tidigare ägnat migration särskilt många tankar, och jag skulle inte kunna placera in honom på en politisk skala.

I trots mot polsk lagstiftning hade bonden och hans hustru öppnat sitt hem för volontärer från Warszawa som kommit resande för att hjälpa människor som tagit sig över gränsen. 

– Det var som en saga. De bjöd på nybakad honungskaka medan dessa volontärer satt på övervåningen och gjorde i ordning nödpaket med raggsockor och medicin med text på arabiska. Det var en fantastisk förening av olika världar och en påminnelse om att människor gör sina val och kan agera när det är nödvändigt. 

”Ett folkmord i slowmotion”

Nu ska det här inte uppfattas som att bokens AI-tema är falsk programförklaring. Inledningskapitlet utspelar sig vid gränsen mellan USA och Mexiko. Petra Molnar åker runt med James Holeman, en tidigare marinkårssoldat som driver en organisation som söker och försöker rädda liv i Sonora-öknen. ”Ibland hittar de människor som kämpar för sina liv. Ofta hittar de bara benresterna efter dem.”

Längs gränsen har USA byggt 50 meter höga torn med kameror, värme- och rörelsedetektorer, radar och gps – ”övervakningstorn med AI-stöd som utan mänsklig inblandning kan avgöra åt vilket håll deras kameror och sensorer ska riktas över Sonoras vidder”. I den amerikanska arsenalen finns också drönare och luftballonger som patrullerar luftrummet vid gränsen för att ingen människa ska kunna ta sig in i landet obemärkt. På marken finns, förutom beväpnade gränspoliser och patrullerande civilgardister från yttersta högerkanten, eventuellt också robothundar som snabbt tar sig fram i terrängen och har tillräcklig kraft att sparka in dörrar. Jag skriver att dessa hundar ”eventuellt” finns där, för Petra Molnar vet att de har testats där men hon har inte lyckats få bekräftat att de fortsatt är i bruk. En frånvaro av transparens som präglar gränsmyndigheternas användning av högteknologi i både USA och Europa.

Genom att analysera geografiska data har forskare vid universitetet i Arizona kommit fram till att dödstalen bland de som försöker ta sig in i USA mer än fördubblats på två decennier, parallellt med att användningen av övervakningsteknologi ökat kraftigt. Ju mer svårgenomtränglig gränsen blivit, i desto högre grad avstår människor från att ta sig igenom befolkade områden och väljer i stället öde terräng. ”Ett folkmord i slowmotion”, enligt James Holeman.

Samma logik i Europa

Samma logik präglar situationen i Europa: ju större och mer kostsamma ansträngningar (ingen EU-myndighet har större budget än gräns- och övervakningsbyrån Frontex) desto farligare flyktingrutter. I boken citerar Petra Molnar den brittisk-somaliske poeten Warsan Shire: ”You have to understand that no one puts their children in a boat unless the water is safer than the land.” 

Vid intervjun har det gått mindre än ett halvt dygn sedan debatten mellan Donald Trump och Kamala Harris. Petra Molnar var frestad att stanna uppe vid tv:n men påminde sig om sina åtaganden under dagarna i Danmark – hon ska föreläsa och hålla i workshops på universitetet. Jag frågar vilken betydelse valet kan få för situationen vid gränsen mot Mexiko. Hon påpekar att hon inte är expert på amerikansk politik, men att en demokrat i Vita huset åtminstone bör innebära att barn inte sätts i burar igen, som när Trump var president. 

Annars spelar det nog ingen större roll vem som leder landet under de kommande fyra åren. Avhumaniserande retorik och övertygelse om att gränsen bäst hårdbevakas på teknisk väg, är något som omfamnas av de båda politiska sidorna.

– Kom ihåg att investeringarna i gränssystemet startade under Demokraternas tid i Vita huset – och presenterades som ”den smarta gränsen”, säger Petra Molnar. 

Israelisk teknologi

Att bokens inledningskapitel utspelar sig i USA var inte Petra Molnars idé. Det var henne förlag, med redaktion i New York, som ansåg att den starten kunde locka fler nordamerikanska läsare. I hennes manusutkast började i stället boken i Israel, ett kapitel som i den tryckta utgåvan placerats längre bak med rubriken ”Alla vägar leder till Jerusalem”. 

Det märks att hon tycker att förlagets prioritering är ologisk. Israel är nämligen den mest betydelsefulla aktören när det handlar om att utveckla och sälja teknologi för gränsövervakning.

– Deras teknologi är utprovad och använd i Palestina där idéerna om övervakning har normaliserats. Därför var jag tvungen att resa dit: man tror att man har förstått något och sedan kommer man till Västbanken. Att dagligen uppleva nivån på våldet där, gör att man förändras på molekylär nivå.

Den israeliska vapentillverkaren Elbit Systems producerar utrustning som används för gränsövervakning, bland annat drönarsystemet Hermes som Frontex använder över Medelhavet. Elbit har även levererat teknologin i de amerikanska övervakningstornen längs gränsen till Mexiko. Medan en fruktan över vad AI kan betyda för möjligheterna att utöva brutalt militärt våld blir alltmer synlig är dess betydelse vid gränserna mindre uppmärksammad, trots att de israeliska exemplen visar att det handlar om samma teknologi med olika användningsområden.

Nytt bokprojekt

”Hebron är ett teknologilaboratorium, och ett laboratorium för våld”, säger Ori Givati, tidigare israelisk soldat och numer chef för påverkansarbete inom människorättsorganisationen Breaking the Silence, som guidar Petra Molnar i Israel.

Hon har så smått påbörjat ett nytt bokprojekt, en slags fortsättning på ”The Walls Have Eyes”, och då i synnerhet det sista kapitlet.

– Efter sju kapitel av depression och känslor av obehag, försöker jag sluta i ett lite ljusare tonläge, säger hon.

I avsnittet hon refererar till framhåller hon bland annat EU:s utkast till AI-reglering som ett bra men otillräckligt försök, som bör revideras innan något beslut fattas. Så blev det dock inte. Den AI-lag som EU-parlamentet röstade igenom i mars, efter att hennes bok gick i tryck, har följaktligen fått skarp kritik av människorättsorganisationer. Det tyngst vägande skälet är att lagen anses ge stort utrymme för användning av AI vid bland annat kontroll av människor på flykt.

Ger hopp

Trots det beskriver Petra Molnar alltså sin nästa bok som ljus och laddad med sådant som kommer att vara möjligt i framtiden.

Så, vad kommer att vara möjligt i framtiden?

– Du får först ett pessimistiskt svar, och sedan ett optimistiskt. Vi kan tyvärr se fram emot mer teknologi, fler oreglerade projekt, mer militarisering. När det gäller att reglera AI gick EU inte särskilt långt, vilket ger en internationell dominoeffekt. I USA och Kanada finns det inga incitament alls till reglering. Så med allt fler människor på flykt tror jag att vi kommer att se mer av de skarpa verktyg som redan har utvecklats, oavsett om det rör sig om teknologi eller politik eller något däremellan. Det kommer bara att bli värre.

Hon fortsätter.

– Samtidigt: Vid varje gränsområde jag har besökt, i varje situation jag har befunnit mig i, har det funnits människor som har hjälpt till och som sett att en annan värld är möjlig. Det ger mycket hopp.

Thord Eriksson