ANALYS: François Hollande höll den sittande presidenten Nicolas Sarkozy bakom sig i den första omgången av det franska presidentvalet. Den samlade vänstern fick lika många röster, cirka 45 procent, som under Mitterrands segerval på 1980-talet. Men Le Pens framgångar lämnar en bitter eftersmak.
Anhängare till socialistkandidaten François Hollande började strömma till partiets högkvarter på Rue Solférino redan en timme innan vallokalerna stängde. De kände redan segervittringen och stämningen steg för varje minut. När teve annonserade resultatet på sekunden klockan 20.00 bröt jublet lös. Hollande hade segrat med preliminära 28,8 procent före Nicolas Sarkozy med 26,1 procent. Mycket pekar nu mot maktskifte i Frankrike.
Tre slutsatser är rimliga att dra av valresultatet i den första omgången. För det första är valet en landsomfattande och kraftfull protest mot den sittande presidenten. Anti-sarkozismen har spritt sig i alla politiska läger och samhällsklasser. Han har kallats hyperpresidenten som ville lösa alla problem själv.
I så fall har han på egen hand förvärrat ekonomin, ökat de ekonomiska klyftorna och fördjupat de sociala spänningarna. I så fall har han inte heller minskat brottsligheten trots en aggressiv brottsbekämpning och hårdare tag mot invandrarna. Det är begripligt att Sarkozy nu gått ett svidande nederlag till mötes.
För det andra är det en framgång för vänstern. Sammanlagt fick vänsterkandidaterna i den första valomgången cirka 45 procent av rösterna. Det är en toppnotering som bara kan mäta sig med François Mitterrands rekordval på 80-talet. Redan ikväll har dessutom både vänstersocialisten Jean-Luc Mélenchon (Front de gauche) och de grönas kandidat, Eva Joly, uttalat sitt stöd för Hollande i den andra omgången. Mélenchon kom på fjärde plats med 11,7 procent, medan Joly blev femma med drygt 2,2 procent.
Vänstern är inte bara numerärt starkare än vid tidigare presidentval. Mélenchon har lyckats ena större delen av den väljarkår som befinner sig till vänster om socialistpartiet. Front de gauche är en kartell av flera vänstergrupper där kommunistpartiet är en viktig komponent. Troligen avstår bara ett fåtal av Mélenchons väljare från att rösta om fjorton dagar.
För det tredje innebär valet dessvärre också en stor framgång för Marine Le Pen, som bärgade tredjeplatsen bakom Hollande och Sarkozy. Hon får 18,5 procent i detta presidentval, det bästa resultatet i Nationella frontens historia. Hon når högre än sin far som uppnådde knappt 17 procent när han 2002 tog sig till den andra valomgången och förpassade den dåvarande socialistkandidaten Lionel Jospin till en neslig tredjeplats.
Marine Le Pens framgång speglar en sida av den kris som Frankrike befinner sig i. De allra flesta väljare har röstat mot Sarkozy. En del av dem har valt en kandidat med ett extremt nationalistiskt och invandrarfientligt program. Enligt en mätning från Ipsos röstade hela 30 procent av väljarna i arbetarklassen på Le Pen, medan 27 procent valde Hollande, 18 procent Sarkozy, och 12 procent vänsterns Mélenchon.
Marine Le Pen var också kaxig i sitt tal till anhängarna på kvällen. ”Detta är bara början”, sa hon. ”Nu är allt möjligt. Eliten, det gamla systemet må darra av skräck”. Hon lovar inte heller något aktivt stöd till den sittande presidenten i den andra valomgången. Hon vet att hon har gjort ett bra val och behöver inte be om ursäkt längre. Hon ser sig nu sig och sitt parti som jämbördigt med den klassiska högern representerad av Sarkozy.
François Hollande var märkbart försiktig i sitt tal till sina anhängare i den egna valkretsen Corrèze. Genom hela valrörelsen har han bemödat sig om att framstå som statsmannen som samlar alla fransmän. Knappt ett leende kom över hans läppar. Hans program lovar högre tillväxt, fler jobb och en revidering av det finanspolitiska krisprogram som Sarkozy och Merkel förhandlade fram före jul.
Nu står de mot varandra i en avgörande valomgång den 6 maj, François Hollande och Nicolas Sarkozy. Hollande leder på poäng, 54 mot 46 procent i kvällens nya mätning. På sätt och vis är det en ny uppgörelse med nya förutsättningar som väntar kandidaterna i den andra omgången. Nu handlar det mindre om den förra mandatperioden och mer om de kommande fem åren.
Trots allt känns det som om Frankrike nu längtar efter förändring och att ord som rättvisa och ökad jämlikhet blivit viktiga för alltfler väljare. En seger för François Hollande skulle innebära en lättnad för många utsatta grupper i landet och ett visst hopp för framtiden.
En seger för Sarkozy skulle släcka det hoppet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
