Nyhet Oksana Huz, en av ledarna inom ett ungdomsnätverk i Ukraina flydde undan kriget till Sverige. På bara några veckor har den fackliga organisation hon representerar fått ställa om till en volontärrörelse.
Fackförbundet ST har under nästan ett och ett halvt decennium samarbetat med sin ukrainska motsvarighet SEUU.
Under krigets början ställde det ungdomsnätverk som bildats inom SEUU snabbt om till att bistå humanitärt, något som förmodligen inte varit möjligt utan den organisationskunskap som samarbetet med ST medfört.
I takt med att den ryska invasionen av Ukraina eskalerar och visar upp allt aggressivare sidor, förvärras också läget för civila. Samtidigt som försöken att upprätta så kallade humanitära korridorer gång på gång misslyckas, växer förmodligen paniken och hopplösheten hos de civila som fortfarande inte lyckats fly från de mest krigshärjade platserna.
Men det finns de som vägrar ge upp. Det ungdomsnätverk som verkar inom Ukrainas fackförbund för statligt anställda, State Employees Union of Ukraine (SEUU), har sedan krigets början ställt om sin verksamhet till att främst ägna sig åt humanitära insatser. Oksana Huz, en av ledarna inom ungdomsnätverket, berättar att man nu i princip har transformerat den fackliga organisationen till en volontärrörelse.
– Vi ställer om gentemot våra normala vardagliga aktiviteter. Vi försöker nu organisera hjälpinsatser till regioner där de bäst behövs och har upprättat en lista med insatsförfrågningar som våra medlemmar har tillgång till. Med hjälp av den försöker vi rikta leveranser med allt från mat och kläder till läkemedel och transport.
SEUU genomgått stora förändringar under de senaste 15 åren i takt med att Ukraina har vuxit sig starkare som demokrati. Detta delvis tack vare det samarbetsprojekt som bedrivits tillsammans med dess svenska motsvarighet, Fackförbundet ST. Det övergripande målet med samarbetsprojektet har varit att förändra SEUU inifrån, från att vara en klassisk sovjetisk facklig organisation till att mer likna de västeuropeiska. Karin Brunzell, internationell sekreterare hos Fackförbundet ST, har varit involverad i projektet sedan lång tid tillbaka, och berättar att det ungdomsnätverk som Oksana Huz tillhör har varit en nyckelkomponent för projektets framgång.
Tack vare de utbildningar som genomförts via samarbetsprojektet har ungdomsnätverket vuxit sig starkt.
– När vi inledde samarbetsprojektet 2007 var landet Ukraina och fackförbundet SEUU väldigt annorlunda jämfört med idag. På den tiden var SEUU mer ett traditionellt sovjetiskt fackförbund som inte alls jobbade med med fackliga frågor, utan snarare var en organisation där det erbjöds alternativa karriärvägar med diverse arbetsförmåner. Ungefär vid den här tidpunkten tillträdde Tatiana Nikitina ordförandeposten. En väldigt stark kvinna med en vision om att SEUU skulle förvandlas till ett fackförbund som mer påminde om de i västvärlden. Detta visade sig inte vara så lätt och hon stötte på stort motstånd i förtroendemannaleden, berättar hon och fortsätter:
– En av lösningarna blev att starta en parallell organisation som i sin tur blev embryot till det som idag är ungdomsnätverket. Då valde vi inom samarbetsprojektet att ställa om till att fokusera väldigt hårt på detta.
Tack vare de utbildningar som man genomfört via samarbetsprojektet har ungdomsnätverket vuxit sig starkt. Oksana Huz berättar att man under åren innan kriget upplevt stora förändringar i arbetssättet i SEUU i takt med att de som genomgått utbildningar har spridit sin kunskap vidare, och i vissa fall dessutom blivit förtroendevalda. Karin Brunzell menar att detta resulterat i att SEUU idag i stort sett förvandlats till ett “riktigt” fackförbund som förhandlar om kollektivavtal och jobbar med riktiga fackliga och demokratifrämjande frågor, även om det fortfarande finns en del utmaningar kvar.
Oksana Huz bestämde sig för att fly Ukraina tillsammans med sin ettåriga dotter i samband med att de ryska bomberna började regna över Kiev. Med Karin Brunzells hjälp lyckades de tillslut nå Sverige och Stockholm, där hon fortsatt sitt arbete med delegera stöd och hjälp genom ungdomsnätverket.
Oksana Huz tror inte att det organiserade humanitära arbete som de ungdomsnätverket nu ägnar sig åt hade varit möjligt utan det internationella kontaktnät som samarbetsprojektet med Fackförbundet ST genererat, eller utan den täta organisationsstruktur som tagit form genom ungdomsnätverket.
– Vi försöker även upprätthålla kontakten med andra fackföreningar runt om i Ukraina och hjälpa dem när vi har möjlighet. Detta beror bland annat på att vi genom samarbetsprojektet har ett väldigt starkt internationellt kontaktnät, något som de flesta andra fackföreningar i Ukraina inte har. Så vi försöker nyttja detta kontaktnät till fullo för att få hjälp.
Karin Brunzell är djupt imponerad över hur SEUU:s ungdomsnätverk har ställt om sin verksamhet.
– De ordnar transporter för människor som behöver fly och jobbar med olika former av civilt motstånd, som demonstrationer och andra typer av protester. Sedan har de också skapat en facklig livlina i form av ett bankkonto som man framför allt uppmanar fackförbund i olika delar av världen att stötta. De två tjejerna som styr det här kontot är helt otroliga, jag litar så på dem, säger hon.
Karin Brunzell berättar att hon så sent som häromdagen hade ett möte med den ena av de två, Ivanna Khrapko som i vanliga fall jobbar i samarbetsprojektet och är ordförande inom ungdomsnätverket. På mötet erbjöd Karin Brunzell att öka Ivanna Khrapkos lön, nu när hon i stort sett leder en flyktningorganisation. Ivanna Khrapko sa istället bestämt att hon ville låta pengarna ligga kvar i projektet, med förhoppningen om att kunna använda dessa till sitt faktiska ändamål i framtiden när situationen lugnat sig.
Det ryska våldet mot civila har hittills ökat i princip dagligen, och Oksana Huz hoppas på och understryker vikten av att NATO nu kommer till skott och inför ett flygförbud över Ukraina.
– Just nu fortsätter Ryssland att bomba stora städer och allt fler civila dör. Eftersom vissa städer är helt omringade av ryska arméstyrkor blir det allt svårare att hjälpa de som önskar att fly. I dessa fall är det ofta säkrare att stanna eftersom de ryska styrkorna skjuter mot civila bilar som försöker lämna. Många av de som nu är kvar trodde till en början att situationen snabbt skulle förändras till det bättre och valde av den anledningen att stanna, och nu sitter de fast, säger hon och fortsätter:
– Även om vi skulle vilja hjälpa, är det nu svårt att hitta bilförare som är villiga att föra ut folk eftersom det är så farligt, för givetvis är även de rädda i det här läget. Om inte för alla, så för de mödrar och barn som är kvar är det därför av största vikt att man åtminstone lyckas införa de humanitära korridorer som man talat om.
Text: Oskar Göhlman
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.