Sist EU försökte få till stånd en gemensam flyktingpolitik tog det 13 år. Resultatet blev den i dag så kritiserade Dublinförordningen. Nu är åter det dags. Europaparlamentet har lagt makten i Cecilia Wikströms (L) händer.
Så snart som möjligt ska 28 länder, flera med diametralt skilda ståndpunkter, enas om gemensamma regler för unionens flyktingmottagande.
EU-kommissionen har, inte utan protest, lagt fram ett förslag som innebär att principen för Dublinförordningen kvarstår. Flyktingar ska fortsatt söka asyl i det första EU-land de kommer till. Det är vad den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (L) som ska leda förhandlingarna för Europaparlamentets del, har att jobba med.
Hon är själv en av de flitigaste kritikerna mot Dublinförordningen som hon likt många anser är ett utdaterat politiskt instrument.
– EU-kommissionens förslag är ett steg i rätt riktning men det är absolut inte ett fantastiskt i min mening. Det är bra för att det involverar alla medlemsländer och innehåller en objektiv fördelningsmodell, säger hon när Dagens Arena träffar henne i Strasbourg.
En sak som skiljer de föreslagna asylreglerna från de gamla är att när ett land nått 150 procent av sin maxkvot för antal asylsökande, fördelas övriga flyktingar mellan EU-länderna. De länder som vägrar ta emot får betala motsvarande 2,3 miljoner kronor per flykting – något som flera EU-länder uppfattar som högst kontroversiellt.
– Ingen ifrågasätter ekonomiska sanktioner om man bryter mot den ekonomiska stabilitetspakten. Men när det gäller principerna för hela EU-samarbetet som värderingar, humanitet och mänskliga rättigheter, är det annat ljud i skällan.
– Sanktioner mot de länder som inte tar ansvar för flyktingmottagandet är bra. Om transaktionerna sker genom indraget EU-stöd eller en avgift spelar mindre roll, säger Cecilia Wikström.
Speciellt en del i EU-kommissionens förslag är hon särskilt kritisk mot. I fjol rodde Cecilia Wikström en av sina hjärtefrågor i land – med hjälp av en EU-dom lyckades hon få EU-länderna att undanta ensamkommande flyktingbarn från Dublinfördordningen. Tiotusentals ensamkommande har sluppit bli tillbakaskickade till ankomstlandet. Det vill EU-kommissionen nu ändra på.
– Vi i parlamentet är eniga om att man inte ska skicka barn fram och tillbaka som resväskor. EU-kommissionen är medveten om vår ståndpunkt, det är överdjävligt att den inte tar det i beaktande. De fjäskar för medlemsländerna som inte vill ha kvar regeln, säger hon.
Att få 751 ledamöter från runt 180 partier i 28 länder att enas om en gemensam asylpolitik kan framstå som ett omöjligt uppdrag. I parlamentet pratas det om som mandatperiodens tuffaste. Trots det, och att hon är långt ifrån nöjd med inriktningen, är Cecilia Wikström optimistisk.
– Mitt mandat är jättestarkt. Vi ska göra förslaget bättre än vad det är, men det är så tidigt i processen än så det är svårt att avgöra exakt vad vi kan göra, säger hon.
Många är de kritiker som redan nu varnar för att förhandlingarna kommer att urvattna de nya reglerna totalt – det kommer inte bli några 2,3 miljoner per flykting, medlemsländerna kommer knappast ställa upp på en solidarisk fördelning.
Och Visegradgruppen (Ungern, Polen, Tjeckien och Slovakien) lär sannolikt göra allt för att sätta käppar i hjulet för den svenska parlamentarikern. Enbart de fyra länderna samlar emellertid inte tillräckligt många röster för att blocka några förslag.
– Jag tror inte att det kommer att utvattnas. Vi kan ta beslut med kvalificerad majoritet och köra över dessa länder. Jag har en förhoppning om att Europa är Europa och inte bara en samling disparata länder, säger Cecilia Wikström.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
