Hon vårdade äldre coronasjuka – nu sinar kassan

covid-19 Hon slet i vården under pandemin, men bonus uteblev som timanställd. Nu har Samsam Karriye, som ensamstående mamma, återigen svårt att få ihop tillräckligt med timmar för att försörja sig.

Dagens Arena har under coronapandemin rapporterat om den utsatta ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar och andra grupper med små ekonomiska marginaler.

Flera organisationer har vittnat om en tuff ekonomisk situation och ett ökat behov av hjälpinsatser, som matkassar, hos utsatta hushåll. Sveriges Stadsmissioner har märkt av en ny grupp som blivit fattiga i stor utsträckning under pandemin: ensamstående föräldrar som jobbar i vården, och förlorat stora delar av sin inkomst, till exempel på grund av mycket vabb-dagar.

En av de personerna är Samsam Karriye. Hon har jobbat som undersköterska i många år, och är nu timanställd som i Bromma stadsdel, men bor i Rinkeby. Dagens Arena ringer upp henne en onsdag när hon är hemma med de yngsta barnen, 5 och 7 år gamla:

»Jag är undersköterska och jag jobbar på timmar, de ringer när de behöver mig. Jag brukade jobba dagar och kvällar, men problemet är att jag är ensam mamma så det är svårt att jobba kväll. Inom vården brukar man prioritera de som kan jobba hela tiden: dag, kväll och helg. Jag hade kunnat ha fast tjänst och jobba 100 procent om jag kunde jobba mer flexibelt. Men om man har barn och inte har någon som kan hämta på förskolan är det ingen som vill ha en«.

Hon drar sig för att lämna bort barnen hela nätter, och hade velat anlita en barnvakt för vissa timmar på kvällen. Hennes 19-årige son bor hemma och kan ofta vakta på natten.

»Men han har sitt eget liv, och pluggar på universitetet och spelar fotboll. Jag lämnar hemmet klockan åtta om jag jobbar kväll, så det beror på när han kommer«.

Hon har ansökt om att få ekonomiskt stöd av staden för att kunna anlita en barnvakt, men Samsam Karriye säger att hon fick avslag. Det erbjudande hon fick gällde att anlita någon för hela nätterna, men hon vill bara ha hjälp några timmar på kvällen. Och det var för dyrt.

»Stockholm stad brukar betala någon som kan passa barnet hemma, men de har sagt nej. De sa att jag jobbar så jag får betala det själv. Men det är omöjligt: jag betalar hyra och annat för 15 000. Det vore bättre om jag kunde betala hälften av vad det kostar: 2 500 – men det är omöjligt att betala 5 000 kronor. Jag vill inte att någon ska stanna hela natten, bara tills min son kommer.«

I början av pandemin var det lättare att få jobb, men det innebar också en tuff situation.

»Under corona har jag jobbat jättemycket med coronapatienter. Jag var tvungen att jobba jättemycket, var där sju nätter i rad ibland, så jag blev väldigt trött. Jag såg många av mina nära och kära som plötsligt dog. Det var jättetufft att se någon dö första gången – jag har aldrig varit med om det förut. Varje natt kom jag hem och drömde om gamla som dör. Jag tog testet och var negativ. Jag lyckades kanske på något sätt undvika att bli smittad eller så var det inte meningen att jag skulle bli sjuk.

Trots att jag jobbade jättemycket fick jag inte den bonus som fast anställda fick för sitt jobb under corona«.

Sedan det värsta smittoutbrottet i början av pandemin, när många även i personalen var sjuka, har det blivit mycket svårare för Samsam Karriye att få ihop tillräckligt med jobb. Förra månaden jobbade hon bara ett enda pass, åtta timmar. Hur klarar hon sig ekonomiskt?

»Det är det jag själv undrar – nu kommer jag bara ha underhållsstöd och barnbidrag. Jag vill inte söka socialbidrag. Jag är arbetslös nu, men jag söker jobb överallt. Jag ska söka helgjobb.«

Hon har också hunnit utbilda sig inom akutsjukvård, och hoppas nu få mer jobb. Timanställning är det hon siktar på: »fastanställd blir man när man när man känner personalen«

»Jag gjorde praktik på Sankt Görans sjukhus och är klar, chefen sa ”du kan söka jobb nu” och jag har gjort det. Jag hoppas att jag får komma på intervju.«

Samsam Karriye har valt att inte framträda på bild för den här artikeln