Hotet mot jämställdheten: Kvinnor och barn

Jämställdhet Lönegapet mellan män och kvinnor minskar, men fortfarande skiljer det över 11 procent i lönekuvertet varje månad. Den största orsaken är vad forskarna kallar »barneffekten« – från första barnets födelse ökar skillnaderna i lön, sjukskrivningar och arbetslivserfarenhet drastiskt. 

I början av året bubblade en fyra år gammal tweet från KD:s ordförande Ebba Busch Thor upp till ytan och skapade reaktioner. Hon skrev: Låg pension efter föräldraledighet, deltid och ett låglöneyrke. Är det ojämställt? Gör andra val och få andra resultat.

Då som nu var reaktionerna många – medhåll och fördömande om vartannat. På fredag håller LO ett lönebildningsseminarium inför avtalsrörelsen 2019/2020. En av frågorna som ska diskuteras berör KD-ledarens fråga: Varför är lönegapet mellan män och kvinnor fortfarande stort och vem bär ansvaret för att det ser ut som det gör?

Män och kvinnor tjänar ungefär lika mycket, är chefer i ungefär lika stor utsträckning och är ungefär lika ofta sjukskrivna – tills första barnet föds. Sedan händer det någonting. Inkomstskillnaderna rusar, andelen kvinnor som blir chefer avstannar vid 30-årsåldern, samtidigt ökar sjukfrånvaron för kvinnor med 90 procent jämfört med männen.

Femton år efter att det första barnet har fötts är inkomstskillnaderna i genomsnitt hela 32 procentenheter mellan mamman och pappan. Hos par i 40-årsåldern uppskattas ungefär tre fjärdedelar av inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor kunna förklaras av att de bildat familj.

– Under de senaste åren har många forskare inom nationalekonomi som har identifierat »barneffekten«, att det är just i samband med barn som stora skillnader uppkommer och att det är skillnaden i ansvar för barnen som kan förklara väldigt stor del av de ojämlikheter vi ser, säger Erica Lindahl, docent i nationalekonomi och forskare vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.

2017 stod mammorna för cirka 72 procent av de utbetalda föräldradagarna och papporna cirka 28 procent. I år tror Försäkringskassan att fördelningen kommer vara 70 procent för kvinnor och 30 för män. Myndigheten räknar med ett jämställt uttagande (40/60) år 2030.

Men kvinnor tar även ut mer vab än män. Ett vanligt argument för såväl uttaget av föräldradagar som av vab är att familjen förlorar mindre ekonomiskt på att mammorna är hemma, men det är bara en del av förklaringen menar Erica Lindahl.

– Mammorna tar ut mer föräldraledighet och vabbar mer även om hänsyn tas till löne- och yrkesskillnader.

Bland annat Försäkringskassans statistik visar att i de fall som kvinnor tjänar mer än män så tar kvinnorna ändå ut fler föräldrapenningdagar. Men inkomst spelar ändå en roll. Kvinnor med hög inkomst och lång utbildning tar i genomsnitt ut färre föräldrapenningdagar än andra kvinnor, och delar alltså i större utsträckning på ledigheten med sin man.

Ju högre och jämnare utbildningsnivå mellan de två föräldrarna desto jämnare fördelning av föräldraledigheten.

Uttaget av föräldraledigheten får också konsekvenser för kvinnors sjukfrånvaro. Efter det första barnet har kvinnor mycket mer sjukfrånvaro än män. Kvinnor fördubblar i genomsnitt sin sjukfrånvaro, alltså den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan, jämfört med män. Skillnaderna kvarstår så länge som 16 år.

Enligt Erica Lindahl beror skillnaderna på att när mammor och pappor ska kombinera förvärvsarbete med hemmaliv, och mamman redan innan har ett större ansvar för hemmet, så blir just ansvaret och arbetet hemma relativt sett viktigare för mamman än för pappan, vilket gör att tröskeln till att använda sjukförsäkringen blir lägre för kvinnor än för män.

När ansvarsfördelningen för hem och barn är mer jämställt mellan man och kvinna blir resultatet ett annat.

– Den sjukfrånvaro som kan härledas till barn finns egentligen i alla sektorer, och det finns forskningsresultat som visar att män som faktiskt är pappalediga lika länge som mammorna också blir sjukskrivna i mer eller mindre lika stor utsträckning, säger Erica Lindahl, men tillägger att det finns motstridiga forskningsresultat kring sjukskrivningar.

Just ansvaret för hem och barn är också en anledning till att kvinnor i större utsträckning än män går ner i arbetstid efter att de fått barn. För kvinnor är barn den näst vanligaste orsaken till deltidsarbete, för män är det studier.

Erica Lindahl menar att kvinnor också till viss del väljer yrken där det finns möjlighet till flexibilitet och som de tror lättare kan kombineras med familjelivet, för att de räknar med att ta det största ansvaret för hem och barn.

Men den bilden delas inte av Joa Bergold, utredare på LO bland annat med fokus på jämställdhetspolitik.

– Inom samhällsdebatten finns idén att kvinnor väljer exempelvis vårdyrken för att det är lätt att kombinera med familj på grund av stora möjligheter till deltid och så vidare, men när vi tittar på arbetarkvinnor och hur de jobbar så har de yrken som egentligen är väldigt »familjeovänliga«. Du jobbar visserligen kanske inte alltid så många timmar, men du jobbar kvällar, helger och nätter.

Hon pekar på att det är viktigt att se att orsakerna till deltidsarbete skiljer sig åt mellan yrkesgrupperna. Så väl yrkesområde som arbetsplats är faktorer som spelar roll, säger hon och pekar på att en majoritet av arbetarkvinnor inte jobbar deltid för att de själva valt det.

– Det spelar ingen roll hur påläst du är, för du erbjuds ändå bara 50 procent eller visstid. Man kan inte lägga ansvaret för det utbredda deltidsarbetet bland kvinnor i arbetaryrken på individen, när det i hög grad beror på branscher och sektorers villkor och strävan efter precisionsbemanning, säger Joa Bergold, som tillägger att de villkor som erbjuds också såklart kan förstärka de könsnormer som sedan tidigare finns.

Erica Lindahl tror tillika att fackförbunden kan spela en viss roll för att ojämlikheten i lönekuvertet kvarstår, även om det inte finns någon direkt forskning på området.

– Facket driver framförallt de frågor som medlemmarna vill och då kan vara så att exempelvis deltidsnorm inom vissa sektorer finns för att många kvinnor vill kunna jobba deltid under småbarnsåren, även om såklart inte alla kvinnor vill ha det så, och inte heller vill ha det så hela livet.

Men resonemanget att facket har drivit frågor som på kort sikt gynnar kvinnors möjlighet att kombinera barn och jobb, men som på lång sikt cementerar ojämlikheten håller inte Joa Bergold med om.

– Nej LO-facken jobbar helt tvärtom – för att heltid ska bli norm. De kvinnodominerade fackförbunden driver sällan frågan om förkortad arbetstid, utan har istället heltid som norm som prio ett. Förkortad arbetstid har i större utsträckning drivits av de mansdominerade förbunden.

Det som bidrar till ett mer jämlikt uttag av föräldraledighet, och i förlängningen ett mer jämlikt lönekuvert är enligt försäkringskassan strukturella reformer så som öronmärkta pappamånader.

– Det som påverkar uttaget av föräldraledigheten mest är politiska reformer. Vi ser att det som påverkat allra mest är de reserverade pappamånaderna, men sedan påverkar såklart normer och attityder bland vår umgängeskrets och arbetsgivare, säger Alexandra Wallin, försäkringsdirektör på Försäkringskassan och chef för avdelningen Barn och familj, till Sveriges Radio.

LO driver att föräldraförsäkringen ska individualiseras och Joa Bergold nämner också en annan reform som måste till för att möjliggöra ett livspussel som innehåller både barn och jobb: barnomsorg på obekväma arbetstider.

– För många av våra fackförbunds medlemmar är kvällsjobb norm, då måste det finnas högkvalitativ barnomsorg på obekväma arbetstider. Men sedan måste man få med papporna på tåget. De måste ta ett större ansvar för att fördelningen ska bli mer jämlik.