Arkivbilden Även utarbetade husmödrar skulle förstås ha rätt till semester. Bara de inte hittade på vad som helst.
De ser måttligt roade ut, de två gungande kvinnorna på bilden. Kanske har fotografen från Upsala Nya Tidning varit väl uppfordrande när det 1948 blivit dags att dokumentera det nya fenomenet Husmorssemester. En grupp medsystrar har inackorderats på pensionat Fagerudd utanför Enköping, som Landstinget precis införskaffat. Genom åren ska tidningen göra flera liknande reportage från Fagerudd.
Den första svenska semesterlagen blev verklighet 1938 och gav då alla anställda två veckors semester. Men kritiska röster höjdes samtidigt och påpekade att inte alla omfattades av den nya lagen. En av de som rasade var Folkpartiets ledare Bertil Ohlin, som lyfte en av de bortglömda grupperna då han talade för partiets ungdomsförbund samma sommar:
Semester för alla är ju tanken. Men vad är det man gjort? Jo, semester för en tredjedel. Framför allt ingen semester alls åt alla Sveriges husmödrar, vilka mer än de flesta behöva ett par veckors vila.
Ohlin menade att det stora problemet var vilka som skulle utföra husmödrarnas arbete under deras ledigheter, och att samhället borde använda sina resurser för att utbilda ersättare av någon form, ”en kvinnlig medborgartjänst”. Opinionen var på hans sida, inte minst via Bondeförbundets kvinnoorganisation som också såg behov av att ge de hemarbetande kvinnorna någon form av reglerad ledighet. Resultatet blev 1946 ett statligt finansierat stöd som i folkmun blev Husmorssemester, en organiserad verksamhet för att ge utarbetade “hemmafruar” möjlighet till en tids avkoppling. Verksamheten var reglerad genom statliga bestämmelser, och en semesterhemsnämnd i varje landsting fördelade statsbidrag till semesterhem.
Effekterna av denna möjlighet till ledighet för hemmafruar ledde dock till konvulsioner i vissa kretsar, speciellt om ledigheten inte styrdes upp av samhället. Tio år efter Bertil Ohlins utspel, 8 juni 1948, varnade till exempel den berömde Lapp-doktorn, Einar Wallquist, i samma tidning:
För många intryck på kort tid för den som bor på landet ger bara bitterhet. Måste man inte bli betänksam när en ung husmor gör en förlustelseresa till Stockholm, kommer hem och strax därpå överger man och barnskaran för att återvända till nöjeslivet i huvudstaden? Hon är ”trött på alltet” förklarar hon och tycker det är odrägligt. De som vistats på någon folkhögskola någon tid, fått höra vacker musik och föreläsningar och kaffe på sängen, de är däremot nöjda och belåtna och har fått vila sig.
Kanske låg en sådan uppfostrande anda bakom de vistelser som då anordnades för landets husmödrar, och som till exempel de två gungande kvinnorna på bilden skulle erbjudas. För flera pensionat runt om i landet innebar detta dessutom en ny födkrok. Fagerudd var just en sådan plats.
Anläggningen hade ursprungligen startats 1910 av konditor Karl Henrik Lundevall, som uppfört pensionatet med tillhörande sommarrestaurang vid Svinegarnsvikens strand intill Mälaren. Verksamheten blomstrade under 30-talet och expanderade kraftigt. Enligt Håkan Jönssons och Richard Tellströms Från krog till krog : Svenskt uteätande under 700 år så fanns då åtta pensionatsbyggnader, restaurang och en kiosk. Ångbåtstrafiken mellan Enköping och Stockholm hade då börjat anlägga Fagerudds brygga.
Som mest hade Fagerudd 70 rum med 150 bäddar. Grundaren Lundevall avled dock 1939 och pensionatet blev flyktingboende under andra världskriget. Arvingarna försökte därefter starta om verksamheten, men utan större lycka. 1948 såldes verksamheten till Uppsala Läns Landsting som gjorde om byggnaderna till vilohem för husmödrar. Och det är därför fotografen nu lockat upp två av den första säsongens gäster på gungorna.
Fagerudds verksamhet för husmödrar avvecklas emellertid under 70-talet och anläggningen tas sedermera över av Korpen som där skapar sin egen kursgård, varpå bland annat en idrottshall tillkommer. Numera drivs Fagerudd i privat regi som konferensanläggning.
Systemet med statsbidrag till semesterhem för utarbetade “hemmafruar” upphörde 1979, och därmed förpassades husmorssemestern på sätt och vis till historien. Begreppet i sig används dock än idag, inte minst för att markera ett tillfälligt avbrott från en genusstyrd vardag.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
