I urberget utanför Tärnaby har man funnit nickel för tiotals miljarder kronor. Gruvan kan ge tusentals jobb men skapar också outplånliga sår i det känsliga landskapet. En sameby har tillfälligt lyckats stoppa projektet och nu ska regeringen besluta vems intressen som egentligen väger tyngst.
Den planerade nickelgruvan i Rönnbäck utanför Tärnaby är en del av en gruvboom som sveper över norra Sverige. Den kraftigt höjda konsumtionen i tillväxtländer som Kina har ökat efterfrågan på metaller och pressat priserna uppåt. Tidigare olönsamma mineraliseringar också i Sverige har plötsligt blivit brytvärda.
Det har lett till investeringar som aldrig förr. Bjässarna LKAB och Boliden satsar tiotals miljarder på nya gruvor de närmaste åren och flera andra bolag investerar stort i egna projekt. Satsningarna skapar tusentals nya jobb i de norrländska avfolkningsbygderna, och inlandspolitikerna drömmer om inflyttning.
Nickelgruva mot rennäring och miljön
Men mineralutvinning skapar också djupa sår i det ömtåliga landskapet. Natur- och kulturvärden är ofta oförenligt med brytningen och i gruvboomens spår kommer dessa konflikter att bli allt vanligare. I Rönnbäck står nickelgruvan mot rennäringen och miljön.
Marie Persson är 34 år, tvåbarnsmamma och egenföretagare i Tärnaby. Det är flera år sedan hon första gången hörde talas om den stora nickelfyndigheten i Rönnbäck. Hennes egna rötter finns i området och planen var att familjen skulle flytta dit.
– Så visst kändes tanken på en gruva lite oroväckande, men det lät ganska ovisst och en eventuell brytning verkade vara många år bort.
Först när lokaltidningen hösten 2010 skrev om att gruvbolaget fått stöd av geologer som såg nickelfyndet som ett ”riksintresse” och ”av stor vikt för gruvnäringen” förstod Marie att en brytning kunde bli verklighet.
– Det blev en väckarklocka. Jag insåg att jag var tvungen att engagera mig.
Sedan dess har hennes liv handlat mycket om kampen mot gruvan.
Ett statligt riksintresse värt tiotals miljarder
Det är företaget Nickel Mountain AB, helägt av IGE Resources AB, som har bearbetningskoncessionen i Rönnbäcken. Nickel är en efterfrågad metall som bland annat behövs när man ska tillverka stål. Kina är den överlägset största marknaden men vår egen verkstadsindustri gör att också Sverige hör till storkonsumenterna.
I dag bryts inget nickel i Sverige och därför ses just fyndigheten i Rönnbäck som ett ”riksintresse” från statens sida. Det väger tungt när gruvan ska prövas mot andra intressen.
Dessutom är mineraliseringen både stor och lättillgänglig. Nickel Mountain räknar med att i tre stora dagbrott årligen och i 20 år kunna bryta 26 000 ton nickel, 730 ton kobolt och 1,6 miljoner ton magnetitkoncentrat. Det totala värdet är svårt att uppskatta men gruvföretaget räknar med att satsa totalt 13 miljarder kronor i projektet.
– Det är en väldigt stor investering men vi ser också en god avkastning. Vi räknar med en återbetalningstid på mindre än fem år, säger Nickel Mountains vd Fredric Bratt.
”Ytterst begränsade utsläpp”
Tron på att en gruva ska bli verklighet är stor, och enligt Nickel Mountain är förhållandena unikt gynnsamma.
– Till skillnad från sulfidmalmer som är fallet i de flesta av Bolidens gruvor handlar det här om en basisk mineralisering. Det finns alltså inget svavel som kan leda till sura urlakningar av tungmetaller, säger Lars Carnerud, bolagets miljöchef som tror att de fortsatta undersökningarna kommer att visa på ”ytterst begränsade utsläpp”.
Jämförelsen med ryska Kolahalvön med omfattande miljöskador från nickelhanteringen tycker han är helt felaktig.
– Vi har en helt annan teknik, och dessutom kommer vi inte att sätta upp något smältverk som är en stor miljöbov på Kola. Förhållandena i Rönnbäck är unikt gynnsamma ur miljösynpunkt, säger Lars Carnerud.
Tusentals nya jobb till utflyttningskommunen
Rönnbäck ligger också bra till för rekryteringen av arbetskraft, menar gruvbolagets ledning. Fyndigheten ligger nära en Europaväg men utom synhåll från tätorter. Att turistanläggningarna i Tärnaby och Hemavan finns inom några mil är bara en fördel, det gör området attraktivt för inflyttare och en gruva kan gynna hotell och restauranger där.
– Det är en win-win-situation både för kommunen och för oss, säger Lars Carnerud.
Från Storumans kommun ses också nickelfyndigheten som ett guldägg. Den geografiskt stora men mycket glest befolkade kommunen i södra Lappland har tappat var tredje medborgare de senaste 40 åren och är nu nere i 6 000 invånare. Men med gruvan kan vändpunkten komma.
Under den mest intensiva byggfasen kommer närmare 1 000 personer att arbeta i området och när brytningen sätter igång cirka 550 personer. Räknar man dessutom med alla som ska jobba med transporter, och därtill andra indirekta jobb som följer inom exempelvis servicenäringen kan enligt kommunens beräkningar så mycket som 1 200 nya arbetstillfällen bli effekten av gruvsatsningen.
– Det är mycket det i en kommun som i dag har en total arbetsmarknad på 2 200 jobb, säger det centerpartistiska kommunalrådet Tomas Mörtsell.
”Saknar motstycke i Sverige”
Till detta kommer också flera större vindkraftsprojekt i miljardklassen. Ett byggs redan och ett annat är i planeringsstadiet. Allt detta ställer kommunalrådet Mörtsell och de andra i Storumans ledning i en helt ny situation.
– Ingen av oss som i dag bär ansvaret har varit med om annat än nedskärningar. Nu kan det bli så att vi får planera för en kraftig inflyttning, med nya bostadsområden, utökad service och en massa andra planfrågor.
– Blir bara gruvan och något av vindkraftsprojekten verklighet, och mycket pekar på det, då står vi inför en utveckling som faktiskt saknar motstycke i Sverige. Att klara det blir förstås en enormt stor utmaning för oss, säger Mörtsell.
Ett litet men växande motstånd
Men även om kommunalrådet har alla partier i kommunen med sig i sin positiva syn på Nickel Mountains gruvprojekt – och dessutom näringsliv, regionpolitiker och som det verkar också regeringen – finns ett litet men växande motstånd.
När småbarnsmamman och företagaren Marie Persson förstått gruvans omfattning och att satsningen backades upp av såväl kommunen som regionen, drog hon igång en motaktion.
– Min magkänsla var att det här var ett högriskprojekt som man försökte smyga igenom. Den farhågan har förstärkts, säger hon.
I dag har Facebook-nätverket ”Stoppa gruvan i Rönnbäck” över 600 medlemmar som ständigt diskuterar vad som händer i projektet och tipsar varandra om artiklar, nya forskningsrön eller gruvprotester i andra delar av världen.
– Jag drog igång nätverket för att inte bara Nickel Mountains information skulle vara det som spreds. Alla tjänar på att frågan diskuteras ur många olika synvinklar, säger Marie som i ett par års tid nu lagt ner många hundra timmar på sitt gruvmotstånd.
En protest, inte helt utan kostnad.
– Dels tar det ju tid från mitt företagande, men jag har också fått ganska mycket skit från både gruvlobbyn och dem här i trakten som vill ha gruvan. En del har till och med slutat hälsa, säger hon.
Marie Persson tänker dock inte ge sig. Det växande nätverket ger råg i ryggen och för någon månad sedan kom också en första liten motgång för gruvplanerna.
Två oförenliga riksintressen
Det var Högsta förvaltningsdomstolen som upphävde regeringens beslut när det gäller samebyn Vapstens överklagande av Nickel Mountains bearbetningskoncessioner. Myndigheten Bergsstaten gav sitt tillstånd efter att bolaget i sin miljökonsekvensbeskrivning bedömt att verksamheten inte allvarligt skulle skada miljön i området.
Samebyn, som har sina viktiga åretrunt-marker i Rönnbäck, överklagade beslutet. När regeringen senare prövade överklagandet gick man dock på samma linje som Bergsstaten – man ansåg inte att skadan för renskötseln var så allvarlig. Men Högsta förvaltningsdomstolen ger regeringen bakläxa och vill att man på nytt prövar vilket av riksintressena – svensk nickelbrytning eller rennäring – som väger tyngst.
Domen ger Vapsten en viss frist, men lugnar inte samebyn särskilt mycket.
– Nej, seger kan man inte kalla det. Inte förrän vi fått rätt i sista instans och bolaget meddelat att de lägger ner sin verksamhet, säger Vapstens ordförande Lars-Anders Ågren.
Området kring Rönnbäck tillhör samebyns viktigaste både som betesmarker och passage för renarna.
– Det är trångt nog som det är i dag. Med en bullrig gruva och en massa vägar och trafik blir det en otrolig ytterligare påverkan. Inte minst för renarnas stora behov av betesro, säger han.
Exploatering hot mot rennäringen
Lars-Anders Ågren ser gruvboomen och vindkraftsbolagens stora intresse för Lappland som ett stort hot mot hela rennäringen. Exploateringen i fjällvärlden går inte att förena med den redan sedan tidigare hårt pressade renskötseln, menar han.
– Det här handlar om våra liv. Om våra och kommande generationers möjligheter att bedriva renskötsel. Vi känner stor oro inför det som händer på våra marker.
För kommunalrådet i Storuman, Tomas Mörtsell, är frågorna nästan lika existentiella. Avfolkningen kan inte fortsätta i evighet, då finns snart inga möjligheter att hålla den kommunala servicen ens på den mest grundläggande nivån. Men det är klart, säger han, exploateringen får inte ske på miljöns bekostnad:
– Det måste gå att förena gruvbrytning med stränga miljökrav. Visst kommer spåren att synas långt in i framtiden, men klarar man inte att driva gruvan utan allvarliga utsläpp, då ska man inte heller få öppna den, säger han.
Något som också Nickel Mountains vd Fredric Bratt säger.
– Kraven är stenhårda och klarar vi inte att bygga en säker gruva ska vi inte heller ha något tillstånd. Så enkelt är det.
– Samtidigt ska vi komma ihåg att gruvnäringen i Sverige haft en avgörande betydelse för hela vår utveckling och välfärd. Utan gruvnäringen hade Sverige i dag inte varit ett i-land, säger miljöchefen Lars Carnerud.
Tänkande på kort eller lång sikt
För Marie Persson i Tärnaby handlar det om ett tänkande på kort eller lång sikt.
– En gruva innebär många jobb under kanske 20 år, men lämnar spår efter sig i många generationer. Och händer det något man inte kalkylerat med kan det sluta i katastrof.
– Är det verkligen värt att ta den risken? Har vi det verkligen så himla dåligt i Tärna och Hemavan att vi är tvungna att ställa om till ett gruvsamhälle?
Nytt beslut dröjer
Just nu jobbar regeringen med att ta fram ett nytt avgörande beslut i frågan om nickelgruvan i Rönnbäck. Näringsminister Annie Lööf (C) vill inte uttala sig, men hennes pressekreterare Kenneth Hultgren säger att man ”påbörjat hanteringen” och att den ”sker så skyndsamt som det är möjligt”.
Om Nickel Mountain får fortsatt bearbetningskoncession, kommer frågan till sist att hamna på Mark- och miljödomstolens bord för slutligt avgörande om brytning får ske eller inte. Detta sker tidigast 2013. Passerar man också det nålsögat, kan byggstarten komma igång tidigast år 2015 och själva gruvbrytningen några år senare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
