När det är som mörkast, och då syftar jag inte på årstiden, nås jag av budet att Ingemar Lindberg har gått bort. Plötsligt kommer hans leende, vänligt uppfordrande ansikte för mig och väcker några minnen.
Sista gången vi träffades var häromåret, i samband med ett seminarium som Bengt Westerberg och Frisinnade klubben arrangerade på ABF-huset i Stockholm. Temat var ”Svenskt kulturkrig?”. Sandlersalen var fullsatt av personer som undrade vart frisinnet tagit vägen.
Första gången jag träffade Ingemar var i mitten av 1990-talet. Då jobbade han på LO Idédebatt. I samarbete med Håkan A Bengtsson och Bokförlaget Atlas gav han mig i uppdrag att skriva en bok om samtida arbetsliv. Han gjorde klart för mig att inte slarva med redovisningen av utläggen.
Mina starkaste minnen av Ingemar hänger ihop med den globala rättviserörelse som trädde fram kring millennieskiftet och som samlades till jättelika möten, i synnerhet i det globala Syd: Brasilien, Indien, Kenya… Mottot för den rödgröna rörelsen var ”En annan värld är möjlig”.
Det var inte den världen som blev verklighet, i varje fall inte ännu. Men ett hopp tändes i många.
Bland andra i Ingemar. Inte på något svärmiskt revolutionärt vis. Men som en liten lykta till att vägleda tålmodigt fackligt och praktiskt politiskt reformarbete för en rimligare värld.
Särskilt en scen står fram i minnet. Det var under det sociala världsforumet i Mumbai 2004.
En tidig morgon begav sig Ingemar och jag till de fackliga seminarier som hölls i jättestadens utkant. När vi kom till stationen var tåget redan överfullt och hade långsamt börjat rulla. Joggande sprang vi bredvid och försökte ta oss upp i en vagn. Där och då upplevde jag situationen som livsfarlig. Med hjälp av varandra och andras hjälpsamma händer lyckades vi så småningom. Flämtande och svettiga sökte vi varandras blick. Ingemar log brett, ögonen lyste. Vi var på väg.
Mikael Löfgren
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
